Dennis Hjelmström: Att lära barn skriva kräver mer av lärarens uppmärksamhet

Den omtalade dokumentärfilmen ”Skrivglappet” från UR sätter fingret på ett tydligt, samtida samhällsproblem. Unga människors skrivförmåga har stadigt försämrats och i dag har unga vuxna så stora problem med att behärska det svenska skriftspråket att de knappt är anställningsbara på arbetsmarknaden.

Det finns alltså ett larm från arbetsgivare. Men detta nödrop är långt från det enda genom åren. Anställda från grundskolan till högre lärosäten har ivrigt viftat med ett varningens finger vad gäller unga människors läsförmåga i många år nu. Till exempel valde nio historiker från Linköping och Uppsala redan 2012 att gå ut med ett "veritabelt nödrop" vad gäller studenters bristande språk. De uppskattade att en majoritet av de ungdomar som kom till deras universitet för att studera historia saknade tillräckliga språkkunskaper för att klara av studierna.

Skrivförmåga är tätt sammankopplat med läsförmåga. En god läs- och skrivförmåga är en förutsättning för att kunna vara en aktiv och inkluderad samhällsmedborgare. Därtill för att kunna utvecklas som människa. Man kan inte fördjupa sitt tänkande eller finna ord för sin reflektion utan ett språk. Avsaknad av språk drabbar dessutom möjligheten att fungera självständigt. Ständiga behov av anpassningar, förenklingar och förklaringar blir följden. De allra flesta människor förknippar dessutom självständighet med värdighet. I slutändan är risken stor att borttappad värdighet och exkludering från många sammanhang drabbar självförtroendet och till och med livsglädjen. Skolan måste därför lyckas med att hjälpa samtliga elever till en god läs- och skrivförmåga.

Så vad är då skolans problem? Tja, det goda med digitaliseringen kan nog samtidigt ha fört med en stundvis svårare klassrumsmiljö, med många distraktioner, brus samt jagande efter sladdar och inloggningsuppgifter. Men digitaliseringen är inte lika mycket ett problem i sig som ett exempel på vad den bidrar till – en ständigt växande målträngsel.

Den som prioriterar allting prioriterar i själva verket ingenting. Men skolans styrdokument kryllar av ambitioner och krav som handlar om allt möjligt från att motverka könsroller till att främja entreprenörskap och upprätthålla internationella kontakter. Dessutom förväntas skolan vara en motvikt till snart sagt varje identifierat samhällsbekymmer. Därtill dokumentera allt som händer, har hänt och som ska hända. Sådant tar tid. Men tid är en bristvara i en skola som inte ens har hälften av årets dagar att disponera för att lära sina elever allt som behövs för att klara livet efter skolan.

Övning leder i normalfallet till färdighet. Så är det naturligtvis även med läs- och skrivförmåga. Skolans elever behöver ägna tid åt att läsa. Läsa mycket. Läsa länge. Läsa ofta. Men i stället för att betona betydelsen av tid och flit har skolan ofta letat efter genvägar till läsförmåga. Möjligen är detta en omedveten konsekvens av att ha allt mindre tid till sådant som förr gavs stort utrymme. Som att läsa, skriva och räkna. Koncentrerat och enskilt. Skolan måste helt enkelt leta genvägar bland alla FN-dagar, temaveckor och säkerhetsmässor för att också hinna med lästräningen.

Nu behövs detta i den svenska skolan: Rensning bland trendkänsliga mål och utopiska krav i läroplan och skollag. Fokus bör ligga på grundläggande färdigheter som att läsa och skriva. Det fordrar dock en tillit och en benfast tro på att om de mest fundamentala färdigheterna får komma i första rummet ökar förmågan att lyckas med andra saker i senare skede. Alla komplexa sammanhang som vi försöker förstå och hantera i vårt samhälle är helt avhängigt människors förmåga att kommunicera och tänka självständigt.

Minskade dokumentations- och redovisningskrav. Lärare och skolledare behöver all tid de kan få för att se barn och ungdomar i ögonen samt ge dem tid och koncentrerad uppmärksamhet.

Färre impulsiva och/eller beräknande inspel från till exempel politiker och näringsliv som gör skolans verksamhet ryckig, kortsiktig eller till och med oförutsägbar. Exotiska särintressen ska inte tillåtas dra i skolans uppmärksamhet. Det tar såväl energi som fokus från kärnuppdraget.

Lugn och ro, tystnad och koncentration. Ett extrovert, utåtriktat ideal som har vuxit sig starkt de senare decennierna medför ett ständigt brus i form av pladder, uppträdanden och fysiska sammankomster. Det finns självklara vinster med tät, social interaktion. Men utåtriktade beteenden kan även bli hinder när stunden fordrar koncentration.

Tid. Övning ger färdighet och övning tar tid.

Dennis Hjelmström, skolchef i Ystad, författare

Läs mer Gustav Fridolin: Absurt att skolstatistik ses som affärshemligheter