24 oktober 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Fler än främlingen behöver stöd

En stram migrationspolitik är ett måste. Att inte blunda för de målkonflikter som finns är att utöva ett kristet samhällsansvar, skriver Hans Eklind (KD).

Nyhetsförmedlingen berättar om ett Sverige som vi för 20 år sedan hade avfärdat som groteska överdrifter. Det har dock blivit ”vardag” med rapportering om förnedringsrån, parallellsamhällen, kriminella gäng som tvingar polisen på reträtt, en allt högre arbetslöshet och längre sjukvårdsköer för att nämna några exempel. Den verkligheten vill jag åtgärda och då är en stram migrationspolitik en nödvändig åtgärd.

Vår samtida verklighet berörs inte med ett ord i debattartikeln (1/9) där skribenterna går i polemik med mitt påstående att en stram migrationspolitik är att ta kristet samhällsansvar. De menar att vi ska välkomna invandrarna och att det är "något som Skriften tydligt påpekar från pärm till pärm". Den obligatoriska följdfrågan, som författarna undviker, är: menar de att Sverige och alla andra länder ska ha en fri invandring? Öppna gränser?

Som församlingsherde har jag aktivt lett arbetet med att välkomna de som fått uppehållstillstånd och exempelvis startat ett par språkcaféer. Det bygger på den kärlek som vi kristna är kallade att visa vår nästa. Vi har samlat in medel för hjälpinsatser både i Sverige och internationellt. Kyrkan ska lindra både social och andlig nöd. Att hjälpa nödställda är en självklarhet. Hur detta bäst görs är dock en mångt mycket mer komplicerad fråga. Dessutom, vilket debattörerna missar, det är skillnad på kyrkornas och statens uppgifter.

Vi kristdemokrater menar att Sverige nu, och under lång tid framöver, behöver en stram migrationspolitik. Det finns bra skäl för detta. Migrationen har varit omfattande de senaste 30 åren och lett till en grundläggande befolkningsförändring med omfattande integrationsproblem som Sverige inte förmått att hantera.

Jag kan inte blunda för den extrema arbetslöshet som råder bland invandrare från exempelvis Mellanöstern. De flesta har en mycket låg utbildningsnivå och efter 20 år i Sverige är endast hälften självförsörjande, övriga har levt och lever på socialbidrag! Hur hanterar vi det faktum att vi har växande utanförskapsområden och 5 000 gängkriminella ung­domar som är beredda att använda våld – och i dagsläget kommer undan med att göra det?

En majoritet (54 procent) av svenskarna vill ta emot färre flyktingar. Det har inte med främlingsfientlighet eller brist på generositet att göra. Många menar helt enkelt att vi inte kan ta ett sådant ansvar att vi inte förmår att hjälpa de människor som redan finns här i Sverige. Enkelt uttryck: Det finns ett samhällskontrakt som måste hedras mellan de som redan bor i Sverige och som betalar skatt. De vill se ett Sverige som de kan lita på när de är i behov av hjälp och stöd.

Jag håller med. Det är inte bara ”främlingen” som behöver vårt stöd. Även änkan, den faderlöse, och därtill en rad andra grupper som inte nämns i de bibelsammanhang vars intressen vi också behöver ta hänsyn till. Vi kan inte välja ut en grupp och glömma de andra.

Debattörerna åberopar Matt 25:35: ”För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig”. Bra! Låt oss analysera detta historiskt och i nuet. Jesu ord är grogrunden till det som i dag utgör våra socialförsäkringar. Det började med de första kristna i Rom som praktiserade detta och införde då ett nytt, tidigare okänt ideal; att ha kärlek till fattiga och sjuka. Bibelversen har också motiverat, inte minst Kristdemokraterna, att kämpa för ett generöst bistånd till världens fattiga.

Givet de 79,5 miljoner flyktingar som finns, och 1,4 miljarder migranter väntas bege sig till ett annat land under detta århundrade, är inte lösningen att Sverige helt öppnar sina gränser. Då upphör våra välfärdssystem att fungera och varken de fattiga, sjuka och arbetslösa kommer att få den hjälp de behöver. Vi måste förhindra människor från att bli flyktingar och migranter. Det förutsätter trygghet, matförsörjning och utbildning i hemländerna som kan skapa nödvändig framtidstro.

Slutligen en kommentar till olika bibelcitat om främlingen där debattörerna gör det väl lätt för sig. Jag tror inte artikelförfattarna vill implementera allt som Gamla testamentet säger om främlingen: "Var och en som äter något syrat ska utrotas ur Israels församling, vare sig han är främling eller infödd" (2 Mos 12:19); "Och den som smädar Herrens namn ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom. Vare sig det är en främling eller en infödd som smädar Namnet ska han dödas" (3 Mos. 24:16). Självklart tolererades inte Gamla testamentet det som kallas för avgudar – hur ska man hantera det politiskt? Ingen av oss vill ha ett sådant samhälle.

Jag skulle önska ett oändligt utbud av skattemedel, bostäder, utbildningsplatser med mera. Men, det finns inte. Kristdemokraterna försöker prioritera rätt bland de resurser vi de facto har och få den "ekonomiska kakan" som kan fördelas att växa. Så kan vi skapa ett Sverige som vi alla kan lita på. Det skiljer verklighetsförankrade politiker från farliga idealister och populister.

Kristet samhällsansvar är inte ett staplande av vackra ord där man blundar för de målkonflikter som finns.

Hans Eklind, migrationspolitisk talesperson (KD), riksdagsledamot och präst

Läs mer Hans Eklind (KD): Är invandring till Sverige bästa sättet att råda bot på världens orättvisor?

Fler artiklar