Ta inte modiga muslimska kvinnor som gisslan

Så glädjande att Johan Westerholm lyfter fram imamen Sherin Khankan i Köpenhamn (Dagen 15 september). I ett land där islamofobin är än mer påtaglig än i Sverige är hon en viktig röst för pluralism och religionsfrihet, inte minst för muslimska kvinnors rätt att själva bestämma hur de vill uttrycka sin religiösa identitet. I en belgisk teveintervju säger hon “Om en person väljer att bära sjal av egen fri vilja är det hennes val och ingen borde kunna gå på henne för det”. För Sherin Khankan, som själv väljer att bära sjal endast under bönen, spelar det ingen roll om det handlar om en polis, en läkare, vem som helst: “Vi måste acceptera pluralism som en faktor, som ett fundament för våra samhällen. Om inte börjar vi bli förtryckande. Så jag slåss för varje kvinnas rätt att bära hijab (sjal) och att inte bära hijab”, understryker hon.

Tänk om Westerholm också i sin nättidning skulle ta till sig detta, bejaka pluralismen och varje kvinnas rätt att utan stigmatisering själv bestämma över sin klädsel. Det skulle bidra till att göra livet lättare för många religiösa kvinnor som i dag får utstå spott, spe och diskriminering i alla möjliga vardagssituationer, för klädsel och attribut som speglar tro. Om inte är det bara upprörande hur Westerholm tar modiga, framstående muslimska kvinnor som gisslan genom att göra om dem till ett verktyg i ett försök att delegitimera större delen av det muslimska civilsamhället.

Tänk om Westerholm också i sin nättidning skulle ta till sig detta, bejaka pluralismen och varje kvinnas rätt att utan stigmatisering själv bestämma över sin klädsel.

—  Peter Lööv Roos

För bara ett årtionde sedan välkomnades det att muslimer organiserade sig efter svensk folkrörelsemodell och startade studieförbund. Under ramadan anordnades iftarmåltider i riksdagen, över blockgränsen. Men samhällsklimatet har förändrats snabbt. I dag har misstänksamheten tagit över. Många är de muslimer som får utstå hot och hat för sitt engagemang i offentligheten. Det är djupt oroande och försvagar demokratin. I debatten har det blivit närmast ett axiom att olika muslimska sammanhang bara skulle vara täckmantlar för Muslimska brödraskapet. Som den humanitära organisationen Islamic Relief, som återkommande misstänkliggörs trots att man samarbetar internationellt såväl med Sida som med USAID (Sidas motsvarighet i USA), HIAS (Hebrew Immigrant Aid Society), Catholic Relief Services och Lutherska världsförbundet.

Läs mer: Svenska kyrkan borde akta sig för att alliera sig med Muslimska brödraskapet

Trosbaserade aktörer har en viktig uppgift i att ifrågasätta orättvisa strukturer och maktobalanser som finns i alla samfund och samhällen. Islamic Relief är en partner vi samverkar med kring religion och jämställdhet, som del i ett feministiskt arbete över religions- och landgränser. Vi har med intresse följt deras globala jämställdhetsarbete och deklaration för jämställdhet som lanserades förra året. Act Svenska kyrkan har nyligen lanserat en global familjerättskampanj i koalition med bland andra den islamiska feministiska organisationen Musawah (arabiska för jämlikhet), Muslims for Progressive Values och FN:s enhet för kvinnors rättigheter och egenmakt. Tillsammans gör vi skillnad.

I Sverige samarbetar Islamic Relief med Svenska kyrkan och Stockholms moské inom flyktingmottagningsprojektet Goda grannar, som bygger broar och övervinner rädslor mellan människor. Forskning på projektet visar att interreligiös samverkan är en framgångsfaktor för gott integrationsarbete. Tillsammans med studieförbundet Ibn Rushd hade vi förra året en studiecirkel i interreligiös texttolkning, Scriptual Reasoning, för och med kvinnor från flera olika religiösa traditioner, som skapade en alldeles speciell systergemenskap och präglades av nyfikenhet, öppenhet och respekt.

Att som Westerholm göra en skarp uppdelning mellan “liberal”, feministisk islam och annan islam är att skapa en falsk dikotomi som inte speglar en mycket mer mångfaldig och komplex verklighet. Fråga till exempel den kvinnliga imam som är aktiv i en moské i en av Göteborgs förorter, och som härom veckan föreläste på Svenska kyrkans och studieförbundet Sensus dialogkurs “Tala väl om varandra”. Det finns feminister inom Islamic Relief, Ibn Rushd, i den lokala moskén. Ibland är de också män, som den man från Muslim Aid som under en interreligiös workshop i början av året påminde oss andra om att fördela ordet rättvist. Sådana påminnelser behövs, för som ärkebiskop Antje Jackelén konstaterade i ett samtal på Svenska kyrkans scen på Bokmässan 2019 på temat “Jämställdhet – kvinnor och religion”, med en katolsk dominikansyster, Stockholms första kvinnliga rabbin och Sherin Khankan, så är ju även kyrkan (och andra trossamfund) en del av världen. Också i Sverige påverkas vi av ett patriarkalt bakgrundsbrus. Att arbeta utifrån den medvetenheten är viktigt för oss alla.