Är Jesus vägen eller är Jesus i vägen?

I dag har Equmeniakyrkan följande vision: “En kyrka för hela livet – där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen” (min kursivering). Vi har bildats som ett sammangående mellan tre samfund som alla kommer ur folkväckelsen, men vi står inför utmaningar. Medlemssiffrorna minskar och ytterst få församlingar upplever ett kontinuerligt andligt skeende där människor kommer till tro, samtidigt som vi vet att det finns ett stort andligt sökande. Kan det då vara så att det sätt att tala om tron som visionen uttrycker är ett hinder, snarare än en hjälp?