Kanske kristna borde tiga mer?

Under senare år har det hörts en rad inlägg om att kristna i Sverige (och i andra länder) borde utgöra mer markerade röster i samhällsdebatten.

Genom historien finns också många exempel på att kristna grupper och rörelser varit starkt samhällsomdanande, allt från Augustinus på 300-talet till svensk frikyrklighet på 1800-talet.

För lekfolk är det sällan klart hur ett officiellt “kristet” ställningstagande kommer till i en samhällspolitisk fråga. Kristna har också under efterkrigstiden intagit skilda offentliga positioner i samhällsfrågor.

Abort kan kristna vara både strikt emot (till exempel katolska präster) eller för (en del företrädare för Svenska kyrkan).

Alkoholkonsumtion har avvisats av en rad nykteristiska frikyrkor men hälsats med glädje av andra samfund, gärna under hänvisning till att Jesus vid bröllopet i Kana förvandlade vatten till vin (Joh 2:7 ff).

Atombomber sågs under kalla kriget av amerikanska högerkristna som ett skydd för USA mot “ondskans imperium” (det vill säga Sovjetunionen) men förkastades av kristna pacifister.

Liknande meningsskiljaktigheter finner man även i fråga om dödstraff.

Sexuell läggning (främst i fråga om hbtq) är just nu en polariserad fråga i kristenheten. Svenska kyrkan representerar en hållning, som accepterar samkönade äktenskap. En annan hållning finns bland annat hos kristna politiker i Uganda, som pläderat för stränga straff för homosexuella.

Listan över samhällsfrågor där kristna intagit olika politiska positioner blir mycket lång.

Ett grundläggande problem är att det inte finns några allmänt accepterade kriterier för att klargöra vad som är en “kristen” uppfattning i en specifik samhällsfråga. Många gånger kan olika sidor åberopa och tolka bibelcitat till stöd för påtagligt skilda ställningstaganden.

Troligen är det så att många kristna i Sverige gör sina personliga ställningstaganden i samhällsfrågor först utifrån sina egna politiska och etiska övertygelser för att sedan – om behovet finns och kraften räcker – legitimera positionerna med bibelcitat. Bibel 2000 har omkring 1 300 trycksidor med cirka 30 verser per sida, således närmare 40 000 verser. Det ger en mångfacetterad grund med många avsnitt att välja mellan när man söker bibliskt stöd för sin egen samhällspolitiska uppfattning.

Vad säger då Gud om detta? En varning mot att åberopa Guds namn i allt för många sammanhang kommer sig av att endast ett budord har en påföljdsvarning: det andra.

Stundom kanske det klokaste ställningstagandet för en kristen i en samhällspolitisk fråga i stället blir att följa ett råd från Amos (5:13, Bibel 2000): “Därför tiger den kloke i denna tid, ty det är en ond tid.”