Tro och vetenskap står inte i konflikt med varandra

Den 24 september tilldelades genetikern Francis S Collins det prestigefyllda Templetonpriset. Priset delas ut för “enastående bidrag för att bekräfta livets andliga dimension, antingen genom insikt, upptäckt eller praktiska verk”. Collins är en högaktuell forskare och direktor för amerikanska National Institutes of Health (NIH). Han är ett toppnamn inom den biogenetiska forskningen samtidigt som han är en evangelisk kristen som har full tilltro till att Gud skapat livet – från minsta encelliga djur till människan. Han var en av ledarna för det imponerande HGP (Human Genome Project), ett projekt som handlade om kartläggning av den mänskliga arvsmassan (genomet) och som slutfördes 2003.

Med begreppet Biologos tydliggör Collins sambandet mellan bio (liv) och logos (Guds uttalade ord) och han ser som Guds språk som driver livets utveckling framåt. Han föreläser ofta under temat God´s word – God´s world. I boken Guds språk – när tron möter vetenskapen presenterar han på ett pedagogiskt sätt den genetiska koden – Guds alfabet, Guds språk när han skapar världen. Dna-spiralen i cellkärnan byggs upp av fyra kvävebaser: efter sina begynnelsebokstäver betecknas de ofta A, T, C, och G. I analogin med ett vanligt språk kan vi säga att Guds skapande språk har fyra bokstäver. Det är en hisnande tanke att all variation, rikedom och komplexitet som skapelsen representerar kan formas genom kombination av endast fyra bokstäver.

Ett sekel av intensiv naturvetenskaplig forskning med enastående framsteg verkar i grunden inte ha förändrat insikten att tro och andlighet är en viktig del av livet.

—  Ivar Gustafsson och Per Eriksson

Många forskare inom naturvetenskap förenar sin profession med en personlig gudstro. 75 procent av alla forskare i världen tror på Gud, enligt en stor undersökning för ett par decennier sedan. I USA, som får räknas som naturvetenskapens högborg, svarar omkring 40 procent av biologer, fysiker och matematiker att de tror på en Gud som aktivt kommunicerar med oss människor, alltså en personlig Gud. Det är ungefär lika många som vid en liknade undersökning i början av 1900-talet. Ett sekel av intensiv naturvetenskaplig forskning med enastående framsteg verkar i grunden inte ha förändrat insikten att tro och andlighet är en viktig del av livet.

Det förefaller som om de ateistiska företrädarna för Humanisterna i Sverige har tagit miste i sin förhoppning att tro och religion kommer att försvinna i ett modernt, rationellt och vetenskapsorienterat samhälle. De har inte lyckats i sin ambition att försöka ta monopol på sanning och förnuft. Förbundet Humanisterna i Sverige bryter mot en lång tradition där humanism och kristendom levt i samklang och gett ett slags stereoseende för vår kunskap om skapelsen och speciellt om människan.

Filosofiprofessor Ingemar Hedenius tes, att religion och vetenskap skulle stå i nödvändig konflikt med varandra och att religionen kommer att försvinna på sikt i ett modernt samhälle, verkar inte längre giltig. Sociologen och filosofen Jürgen Habermas förutspådde under 80-talet religionens fullständiga försvinnande ur det moderna samhället. I början av 00-talet ändrade han radikalt uppfattning och hävdar nu att tesen om västerlandets fortskridande sekularisering är felaktig och att vi nu lever i en postsekulär tid där de religiösa traditionerna återigen spelar en avgörande roll för försvaret av grundläggande mänskliga värden. Även den välkände humanisten och ateisten Richard Dawkins har nyligen gjort en motsvarande omvärdering av trons betydelse för ett samhälle.

Francis Collins är ett lysande exempel på att det fortfarande, i kosmologins, evolutionens och det mänskliga genomets tidsålder, går att ha en harmoni mellan en naturvetenskaplig och en andlig världsåskådning.