31 oktober 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Förskoletvång försämrar för alla

S-förslaget om skolplikt för barn från två års ålder drabbar både förskole- och hemmabarn och deras föräldrar. Utan valfrihet kan ingen hålla sitt barn hemma ens en dag om det verkar må dåligt i förskolan, personalen krisar eller pedofiler upptäcks, skriver Madeleine Lidman.

Socialdemokraternas totalitära ambitioner kring våra barn har kommit i öppen dager sedan elva riksdagsledamöter häromveckan lämnade in en motion om obligatorisk förskola från två år. Det har fått föräldrar att rasa i sociala medier – med rätta – och skriva på Föräldraupprorets namninsamling som i dagsläget har över 16 000 namn.

Redan förra året startade jag namninsamlingen när regeringen började prata om att införa obligatorisk förskola från tre år för nyanlända av integrationsskäl. Det var naturligtvis bara en maskering av deras egentliga uppsåt, obligatorium för alla barn, som också bekräftades i augusti i år när finansminister Magdalena Anderssons (S) jämlikhetsutredning presenterades.

I utredningen föreslås förskolan bli obligatorisk från tre års ålder för alla barn, samtidigt som mammor inte ska kunna behålla sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, mellan graviditeterna. Det ska inte gå att ta ut föräldradagar efter barnets treårsdag (förutom ett tiotal dagar) och all nyetablering av familjedaghem ska stoppas för att på sikt fasas ut helt. Målet är att skapa en socialdemokratisk utopi där alla lever likadana “jämlika” liv och föräldrar har noll valfrihet.

När man inte trodde att det kunde bli värre så har nu S-riksdagsledamoten Anna Wallentheim tillsammans med tio andra socialdemokrater lagt en motion om obligatorisk och avgiftsfri förskola från två års ålder med motiveringen att det är “en jämlikhetsreform för barnen”.

De föräldrar som väljer att ha sina barn hemma längre, eller väljer familjedaghem, gör det av en anledning: De känner sina barn bäst och vet vad de behöver.

—  Madeleine Lidman

Hur tänker de då? Lika dåligt för alla? För ingen kan väl ha missat att den svenska förskolan är i kris? Stora barngrupper och för liten personal, 300 förskolor som helt saknar förskollärare, förskolor där personalen inte talar svenska eller barnets modersmål, samt Sveriges sjukaste yrkeskår.

Hur ska då inte barnen må, när personalen mår så dåligt och många dessutom lämnar yrket? I stället för att lösa problemen inom förskolan vill Socialdemokraterna göra den obligatorisk. Föräldrar ska alltså inte kunna ta hem barnen om de verkar må dåligt i förskolan, om det är kris i personalstyrkan eller om pedofilmisstankar finns. Inte heller ska de kunna välja någon annan barnomsorg, som familjedaghem. Precis som med nuvarande skolplikt blir frånvaro olaglig och polisen och socialtjänsten kan gripa in och ta barnen från föräldrarna.

Återkommande använder sig Socialdemokraterna av mantrat “de barn som inte går i förskolan är de som behöver det som mest”. Hur vet de det? Hur vet de bättre än föräldrarna vad deras barn behöver? De föräldrar som väljer att ha sina barn hemma längre, eller väljer familjedaghem, gör det av en anledning: De känner sina barn bäst och vet vad de behöver.

Om nu Socialdemokraterna ser att det finns nyanlända som behöver stöd – se till att stötta dem genom att erbjuda riktad verksamhet i öppna förskolan. Men försämra inte för alla föräldrar och barn genom att helt ta bort valfriheten och införa skolplikt för barn från två eller tre års ålder. Båda alternativen är lika dåliga. Barn är olika. Det enda som är bra med de barnfientliga förslagen är att fler föräldrar har fått upp ögonen för förmynderiet och protesterar.


Fler artiklar