Ställ högre krav på – men förbjud inte – familjedaghem!

Linda Eskilsson (MP), min kommunalrådskollega i Uppsala, har varit regeringens utredare för fritidshem och pedagogisk omsorg. Utredningen innehåller några förslag till förbättringar, men det som den kommer bli ihågkommen för är det galna förslaget om etableringsförbud för all pedagogisk omsorg. Vi kristdemokrater arbetar för att detta förslag nu ska skrotas, och lyckligtvis ser det nu ut som att det blir just så.

För många familjer och föräldrar är dagmammor ett bra alternativ till förskola – eller till att vara hemma själv som förälder med sina barn. Det ger en lugn, trygg hemmamiljö som för mindre barn, och barn med särskilda behov, kan vara avgörande för att en extern barnomsorg över huvud taget ska kunna fungera. Det innebär också ett alternativ för föräldrar som upplever det konfliktfyllt att lämna sin ettåring i en stor förskolegrupp när föräldrapenningen tar slut.

Tyvärr har antalet dagmammor stadigt minskat. Det är ett yrke med långa arbetstider. Maxtaxan ger dessutom ett ekonomiskt incitament för längre vistelsetider för barnen. Många föräldrar tycker ändå att det är värt att under en kortare eller längre tid ta emot dagbarn i sitt hem – ibland också för att skapa en ekonomisk möjlighet att vara hemma med sina egna små barn.

En professionell pedagog kan aldrig ersätta en trygg och kärleksfull grund i den egna familjen.

—  Jonas Segersam

Uppsala, liksom många andra kommuner, har en pressad förskoleverksamhet: det är svårt att få plats i innerstaden och många verksamheter inryms i moduler och tillfälliga lokaler. Tyvärr vittnar “Förskoleupproret” bland personalen om en tuff arbetsmiljö med många barn per pedagog, en hög ljudnivå och dåliga arbetsvillkor.

I stället för att stoppa alternativen till förskola bör de uppmuntras och utvecklas. Jag har själv startat en verksamhet i Uppsala, kooperativet Ekoxen, med många nöjda föräldrar till de hundratals barn som varit placerade i verksamheten. Det finns många exempel på familjedaghem som har både en genomtänkt pedagogik och erbjuder kompetensutveckling för personalen.

Det har förekommit avarter inom branschen. Anställda som knappt pratar svenska, eller huvudmän som inte följer upp och stöttar sina anställda. Detta kan lösas genom högre krav, exempelvis på svenska språket, bättre inspektioner och en introduktionsutbildning. Men inte genom förbud.

Tyvärr finns det många fördomar och lite forskning när det gäller barnomsorg. Hur vi utformar barnomsorg och förskola måste grundas på forskning och kunskaper om barns utveckling och emotionella, kognitiva och sociala behov. Vi måste också erkänna föräldrarnas viktiga roll i barnens liv. En professionell pedagog kan aldrig ersätta en trygg och kärleksfull grund i den egna familjen.

Vi kristdemokrater föreslår i det utbildningspolitiska program som ska beslutas på kommande partifullmäktige att alla kommuner ska vara skyldiga att tillhandahålla pedagogisk omsorg. Det bör också göras en kartläggning i syfte att öka utbudet av denna typ av barnomsorg. Många vet i dag inte ens om att det finns några alternativ till förskolan. Genom bättre information, stöd för nyetableringar och bättre utbildning och kompetensutveckling kan både kommunala och fristående verksamheter inom pedagogisk omsorg utvecklas.

Barn som inte går i förskolan ses som ett problem.

—  Jonas Segersam

Många partier tävlar om att framhålla förskolans roll – senast motionerade några socialdemokratiska riksdagsledamöter om obligatorisk förskola från två års ålder. Även om detta ännu inte är regeringens politik har Socialdemokraterna tydligt deklarerat att de vill utöka allmän förskola, som i dag gäller barn i åldern tre – fem år, att också gälla från två år. Barn som inte går i förskolan ses som ett problem.

Den här typen av förslag är ett hån mot alla de föräldrar som gör allt för att antingen själva eller med hjälp av närstående eller pedagogisk omsorg lösa sin barnomsorg. Vi måste ge föräldrarna själva rätten att fatta beslut om sina små barns uppväxt och fostran, inte staten, kommunpolitiker eller offentliga byråkrater.

Samtidigt ska vi självklart höja kvaliteten i förskolan, den barnomsorgsform som de allra flesta barn går i. Liksom i familjedaghemmen ska det även i förskolan vara små barngrupper, trygga vuxna som barnen kan knyta an till, och kompetenta pedagoger som kan utveckla barnens lärande och förbereda dem för skolan – särskilt i de övre förskoleåldrarna. Genom att bygga en högkvalitativ, evidensbaserad barnomsorg lägger vi grunden för en god uppväxt för barnen när de efter hand lämnar sin trygga hemmamiljö. Denna barnomsorg ska självklart innehålla olika alternativ, där familjedaghemmen fortsatt måste vara en självklar del.

I fredags beslutade SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, om ett remissvar på utredningen. Majoriteten – bestående av M, C, L och KD med stöd av SD – yrkade att förslaget om etableringsstopp skulle avstyrkas. Det oroväckande är att det är Socialdemokraterna och Miljöpartiet som genom sitt regeringsinnehav öppnar för den här typen av galna förslag. Vi behöver en ny politik för skola, förskola, barnomsorg och familj i Sverige!

[ Läs mer: Ingen ville ta emot upprop mot obligatorisk förskola ]