Thomas Hammarbergs svar på min debattartikel rörande det svenska erkännandet av en så kallad palestinsk stat, för sex år sedan, förbigår olyckligtvis problemets själva kärna.
Min huvudsakliga tes har inte att göra med frågan om huruvida en palestinsk stat bör upprättas. Den frågan kommer att avgöras i framtida förhandlingar. Vad jag vill hävda är att det svenska beslutet om erkännande var ett strategiskt misstag av första rang och har gjort mer skada än nytta.
Den fråga man måste ställa sig är följande: Har det svenska erkännandet över huvud taget fört freden mellan palestinier och israeler närmare eller ej? Svaret måste bli ett otvetydigt nej.
Det är inte bara det att beslutet inte gynnat freden – det har i själva verket skadat fredsutsikterna men också Sveriges förmåga att vinna båda sidors förtroende liksom dess möjligheter att härvidlag spela en konstruktiv och aktiv roll. I dessa avseenden har det skadat de svenska egna intressena.
Thomas Hammarberg söker att sätta i fråga min analys angående den vidare regionala bilden. Han avfärdar betydelsen av de hot mot Israel som utgörs av radikal islam, Iran, Hamas, Hizbollah, IS och al-Qaida. Faktum är att när man diskuterar frågan om en palestinsk stat kan och bör man inte bortse från den process av islamistisk radikalisering som pågår – och det tilltagande våld som följer av denna. Till skillnad från Hammarberg vill jag hävda att ingen diskussion om upprättandet av en palestinsk stat kan föras utan att samtidigt kopplas till den regionala situationen. För att med bibehållen integritet kunna diskutera frågan om en palestinsk stat måste denna nödvändigtvis beaktas.
Läs tidigare inlägg: Ilan Baruch: Israels agerande underminerar framtida fredsförhandlingar
Man behöver inte vara en stor kännare av Mellanöstern för att inse att en palestinsk stat under rådande omständigheter inom blott timmar skulle förvandlas till ännu en islamistisk diktatur – våldsbejakande, korrupt och ytterligare en ‘failed state’ styrd som en satellitstat av ayatollorna i Iran och de olika terroristorganisationer som dessa stöder. Ett mardrömslikt scenario för miljoner israeler.
Ovanstående analys är inte något hypotetiskt scenario – det räcker att vända blicken mot Syrien, Libanon, Libyen, Jemen, Irak för att inse detta.
För oss israeler, givet vår historia, är ingenting viktigare än att garantera vår nationella säkerhet och statens existens.
— Ilan Ben-Dov
Det förefaller som om Thomas Hammarberg inte alls bekymrar sig om vare sig den judiska statens eller de israeliska medborgarnas grundläggande säkerhet. Dessa frågor existerar helt enkelt inte för honom.
Rörande denna fråga vill jag vara så tydlig det bara går: för oss israeler, givet vår historia, är ingenting viktigare än att garantera vår nationella säkerhet och statens existens. Detta är vad saken gäller.
Det är lätt att sitta på ett bekvämt tjänsterum i Stockholm och predika om en palestinsk stat när man har Danmark, Norge och Finland till grannländer. Det är svårare när de närmaste grannarna är: Hamas, Hizbollah, IS, al-Qaida och Bashar al-Assad.
Författaren berör också frågan om självbestämmande. Rätten till självbestämmande är förvisso av stor vikt men dock knappast obegränsad. Jag vågar hävda att rätten till självbestämmande i själva verket upphör just där denna rätt hotar andras liv och existens.
Med all den sympati man kan uppbringa för våra palestinska grannar – om deras rätt till självbestämmande skulle förverkligas i form av en Hamas- eller al-Qaida stat vid Israels själva hjärta, skulle denna sakna allt moraliskt berättigande.
Mellanöstern fortsätter att förändras. Israel har nu fredsavtal med ett växande antal arabiska stater och en positiv dialog med många andra. Som kontrast mot tilltagande radikalisering ser vi arabländer som insett att de har mycket mer att vinna på att leva i fred med Israel. Jag hoppas verkligen att palestinierna kommer att ansluta sig till detta synsätt för allas vår skull.
Läs tidigare inlägg: Thomas Hammarberg: Palestiniernas rättigheter måste respekteras
Läs tidigare inlägg: Ilan Ben-Dov: Sverige gjorde fel som erkände en palestinsk stat
