Åter toppar Sverige smittkurvan för covid-19 jämfört med våra nordiska grannar. Det känns aningen pinsamt och man kan som medborgare undra hur det i grunden är ställt med samhällsmoralen och vår uppenbara oförmåga till nationell samling i allvarliga kristider. Hur ser samhällsanalysen ut och vad är det som gör oss så sårbara inför en allvarlig hotbild?
Vi låg jämsides med våra nordiska grannländer en bit in på höstkanten men så brakar det åter loss och smittkurvan tycks löpa amok. Visst, utvecklingen i södra Europa är så mycket värre, men i ett nordiskt perspektiv är vi åter sämst i klassen, om uttrycket tillåts.
Varför kan vi inte kraftsamla likt norrmän och finländare? Norge har alltsedan unionens upplösning sin stolta nationalism som enande kraft och värdegemenskap. Finland bärs upp av sin sisu och kämpaglöd som ger uthållighet och styrka då kristider stundar. I Sverige har vi svårt att stoltsera med något motsvarande karaktärsdrag där tilltagande splittring och individualism alltmer kommit att få samhällskittet att erodera.
Mot den bakgrunden är det inte så lätt att samla massorna i en gemensam kamp mot ett nationellt angrepp – vare sig det uppenbaras i uniform eller i ett allvarligt och dödsbringande virus.
[ Läs mer: Corona diskuterades mellan ministrar och kyrkorna ]