09 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Att avsluta döendet är inget brott mot femte budet

Det är en fundamental medicinsk och etisk skillnad mellan att döda en frisk människa och assistera en dödssjuk person att själv förkorta sitt döende, skriver Johan Unger.

Det femte budet, Du skall inte döda, har hävdats sedan urminnes tider. Läkaretiken har också en mer än tvåtusenårig tradition som bestämt värnat om livet. Ska man nu bryta mot det som är grunden för alla civiliserade samhällen: Respekten för människovärdet med hennes liv och rätt?

Människovärdet är basen i den kristna etiska läran. Det motiveras av att människan är skapad till Guds avbild, den bibliska grund som människovärdet vilar på. Denna värdegrund är också vårt lands humanistiska fundament. Den är inskriven i regeringsformen, en av våra grundlagar. Sverige har också bejakat FN:s och Europas deklarationer om mänskliga rättigheter. Hur ska man mot denna kompakta etiska och rättsliga bakgrund ställa sig till förslaget om läkarassisterat dödsslut? Nej, det kan inte stödjas. Är inte det den spontana reaktionen? Inte kan man upphäva förbudet mot att döda? Självklart inte! Förbudet mot att döda gäller.

Men vad menas då med att döda? Måste inte “att döda” analyseras och nyanseras? Har inte kyrkan vid olika omständigheter tolkat och tillämpat buden och läran på nytt? Vi har rätt att i försvar döda någon som dödar andra. Kan man också nyansera dödshjälpsfrågan? Är det inte en fundamental medicinsk och etisk skillnad mellan att döda en frisk människa och assistera en dödssjuk person att själv förkorta sitt döende? Är inte att avsluta livet och att avsluta döendet två vitt skilda verkligheter? I ena fallet förkortar man den friskes livsprocess. I andra fallet förkortar den sjuke själv sin egen accelererande dödsprocess genom läkare som assisterar med ett dödligt medel, som den sjuke själv tar. Dödsförbudet gäller tveklöst i det första fallet: Att förkorta en individs livsprocess. Det måste förkastas. Förbudet mot att döda gäller. Men är dödsförbudet tillämpligt i det andra fallet?

Samhället kan inte ge den friske – handikappad eller inte – friheten att få assisterat dödsslut.

—  Johan Unger

Att förkorta en skenande dödsprocess på den sjukes eget initiativ och av hans eller hennes egen hand, där läkare assisterar med omsorg, diagnoser och medicin, är det inte en helt annan sak? Andra fallet bryter inte mot dödsförbudet på samma sätt som det första. Analysen visar ju på två helt olika omständigheter: I den ena situationen handlar det om den som har livet framför sig, i den andra handlar det om den som snart ska dö. Ett brutalt mord och ett värdigt frivilligt dödsslut borde inte falla under samma bud och lag. En ny, positiv lag behövs och den kräver en mycket ordentlig utredning. Lagen skulle i så fall etiskt motiveras av en ny, vidgad tillämpning av den kristna-humanistiska principen om respekt för människans självbestämmande under vissa preciserade villkor. Detta rubbar inte samhällets humanistiska värdegrund. Tvärtom medverkar en ny lag i stället till att humanisera samhället genom att öka människans egna ansvar och värdighet.

Men en lag måste vara betryggande. Vilka följder skulle en sådan etik och lag få? Motståndarna hävdar att människovärdet skulle hamna på ett sluttande plan, där människovärdet stegvis skulle urholkas. Assisterat dödsslut skulle vara första steget. När det är taget, så skulle det vara lättare att ta ännu ett steg mot att försvaga människovärdet. Från funktionsrättsorganisationer har det kommit sådana protester. Samhället kanske med en sådan lag med tiden börjar anse att människovärdet hos personer med funktionsnedsättningar är lägre och därför riskerar de att utsättas för påtryckningar om att inte vara samhället till last. Nej, bort det, som Paulus skriver. Det är uteslutet.

Etiken och en eventuell lag kräver att man ska bestämma själv och att man snart ska dö. Samhället kan inte ge den friske – med funktionsnedsättningar eller utan – friheten att få assisterat dödsslut. Dödsförbudet gäller också samhället. Men samhällets dödsförbud är upphävt i några andra länder. Där kan dödshjälp ges till andra än döende. Den inställningen måste motarbetas, annars gäller det sluttande planet. Därför behöver Sverige en skyddande lagstiftning.

Men ska man inte som kristen acceptera sitt av Gud givna öde att lida och fördra? Men är det verkligen Gud som ger oss sjukdom, lidande och död? Är inte det snarare en tro på en ödesgud? Är Gud Fader den som ger sjukdom och lidande? Nej, Gud är med oss i vårt lidande och vår död, men Gud vållar dem inte. Människan är en myndig person som har sitt självbestämmande genom sitt människovärde. Det ger oss rättigheter men också skyldigheter. Vi har skyldigheter mot andra, som villkorar vårt självbestämmande. Vår obundenhet är bunden av vissa villkor.

Ett värdigt dödsslut måste uppfylla fem villkor för att accepteras: nära förestående död, självbestämmande, egenmedverkan, läkarassistens och ett rigoröst lagstöd. Har man sett döende människors fruktansvärda plågor så önskar man att en statlig utredning snart börjar arbeta med de rättsliga utmaningarna för ett läkarassisterat dödsslut – som den enskilde själv väljer och genomför.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar