21 januari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Positivt att tabun hävs och dialog uppstår

Slutreplik. Genom samtalen som nu påbörjats hoppas vi att många som blivit sårade kan återfå en förnyad tillit och tro på Gud och den lokala församlingen, skriver Daniel Alm.

Pingströrelsen lever med vad man kan kalla en teologi av möten. Detta att erfara Gud i det personliga och gemensamma mötet har gett vår rörelse sin dynamik och tillväxt. Dessa erfarenheter är ibland stilla och ibland stormande. Jag vill fortsatt hedra den hängivenhet detta ger men den måste omges av hänsyn. Tillväxten blir inte hållbar utan tillit.

Tacksamheten är därför stor när jag läser Roland Stahres artikel som bär tonen av det som jag ber att vår rörelse ska kännetecknas av, en själavårdande grund tillsammans med missionsuppdraget, allt i Andens kraft, där många goda krafter är med som vill väl och vill gå framåt visare. En rörelse driven av en önskan att lära av det förflutna och en längtan att bygga klokare, sundare och mer hållbart framåt. En rörelse som likt Jesus inte bara möter de sårade med empati utan som själv också känner och gråter (Joh 11). Vår Gud som känner med oss och som vet vad det är att erfara förlust och smärta.

Det är denne Jesus, den store själavårdaren, den gode Herden, jag vänder mig till i tacksamhet för alla de goda samtal som inletts och initierats den senaste tiden. Det är positivt att tabun hävs och att dialog uppstår, för precis som övriga debattörer i frågan så välkomnar och uppmuntrar jag samtal. Det har vi gemensamt. Och där kan vi bygga broar.

Pingst ska inte värja för de svåra frågorna och det som har blivit fel.

—  Daniel Alm

Det är positivt att brustna hjärtan som sårats i kontexter där vi varit herdar vågar dela detta. Samtidigt måste vi respektera dem som väljer att lämna utan dialog. Vi som ledare måste våga ställa oss modiga frågor om vårt ansvar och vad vi konkret kan göra för att vara en del av upprättelse och försoning. Här jobbar Pingst Själavårds referensgrupp på olika tankar och idéer för hur man bättre ska kunna fånga upp och vägleda människor till ett läkande. I skrivande stund pågår samtal om just detta, för det är naturligt att vilja kunna svara på frågan “vad gör pingst” med ett svar som andas omsorg för de brustna och tacksamhet till alla de som redan gör så mycket gott. De konkreta punkterna som Roland tar upp är viktiga och de är alla på bordet för samtal.

Jag tänker att Pingst inte ska värja för de svåra frågorna och det som har blivit fel trots den goda viljan att leva med bibliska övertygelser.

Som ledare behöver vi också hitta forum för samtal där vi kan tala om situationer där vi handlat fel eller om osund förkunnelse och ledarskap som vi själva varit en del av. Det bör kunna ske utan att ledare ska behöva löpa gatlopp. Även om offentliga personer får tåla offentligt ljus behöver också ledares integritet värnas. Men pastorer och ledare som fått bearbeta sina misslyckanden och tillkortakommanden kan förhoppningsvis senare på ett bättre sätt bemöta och hjälpa människor som blivit sårade. Vi är alla en del av det brustna. Lider en kroppsdel så lider hela kroppen.

Det stora med andeuppfyllelsen handlar om att närvaron av Gud på samma gång kan nå in i själens djupa behov och samtidigt sända oss på uppdrag till jordens yttersta gräns. I viljan att fortsätta lyssna till varandras berättelser ser jag en väg framåt. I det goda mötet och samtalet hoppas vi att många som blivit sårade kan återfå en förnyad tillit och tro på Gud och den lokala församlingen.

Fler artiklar från Debatt