Debatt

Nattvarden fungerar som kraftkälla – också utan präst

Slutreplik. Vårt uppdrag som kristna är knappast att leta rätt på präster varje gång vi har behov av att ta del av kraften i nattvarden, skriver Arne Winerdal.

När man levt några år i Mellanöstern och mött dess förföljda kristna blir det svårt att hänga med i Omar Ud-Dins resonemang i Dagen (3/12). Varje dag behöver dessa troende få fatt på kraften i nattvarden för att överleva en dag till. Skulle de tvingas följa regeln “nattvard får enbart ledas av en präst …” så skulle de helt enkelt gå miste om en kraftkälla som konkret påverkar deras vardag.

Och är det så annorlunda i Sverige egentligen? 98 procent av befolkningen går sällan eller aldrig i kyrkan. Vårt uppdrag som kristna är knappast att leta rätt på präster varje gång vi har behov av att ta del av kraften i nattvarden.

Trots att Lewi Pethrus inte levde upp till kraven i de lutherska bekännelseskrifterna fungerade nattvarden ändå.

—  Arne Winerdal

Jag tog fram Lewi Pethrus memoarer där han beskriver hur han samlade elever till bibelskola i Stockholm just när spanska sjukan lamslog vårt land 1918. 18 349 människor fick sätta livet till i pandemin den gången. Pethrus skriver i boken Hänryckningens tid: “Jag fick en ingivelse att vi skulle fira Herrens måltid tillsammans med skolan och att vi skulle i tro på Jesus ta emot kraft mot sjukdomen /…/ När vi mottog brödet i denna Herrens måltid, gjorde vi det i tron på, att den uppståndne Frälsaren har hälsa, som står till vårt förfogande, och att vi blir delaktiga därav, när vi i tron på Honom tar emot brödet, som är symbolen för hans kött, som en gång blivit utgivet för oss /…/ Det var en så helig stund, att man sällan får vara med om något liknande på jorden. Från den dagen sjuknade ingen mer av bibelskolans elever!”

Trots att Lewi Pethrus inte levde upp till kraven i de lutherska bekännelseskrifterna fungerade nattvarden ändå som en konkret kraftkälla.

Fler artiklar för dig