Svenska kyrkan har vänner i frikyrkan

Vi kyrkokristna behöver all inspiration vi kan få. Det ekumeniska arbetet är en sådan inspirationskälla. Här kommer några saker, som jag själv har fått inspiration till under lång ekumenisk samverkan med kristna från Equmeniakyrkan och pingströrelsen.

1. Våra frikyrkliga vänner är Jesus-troende. Det är självklart för dem att Jesus är Herren. De tvekar inte om att han är “avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria”. De har personlig erfarenhet av livet med Jesus och har lätt att tala med honom i bönen.
2. Våra frikyrkliga vänner är bibelkristna. De är vana vid att läsa Bibeln tillsammans i sina hem. Från söndagsskolan har de ofta ett betydande antal ord ur Bibeln levande inom sig. Bibelns ord är avgörande för deras ställningstagande. De har gjort stora och värdefulla bibelsatsningar, till exempel Illustrerat bibellexikon, Studiebibeln och den Svenska Folkbibeln.
3. Våra frikyrkliga vänner är frimodiga. De vågar tala med oss och med andra om sin tro. De kan berätta om vilken hjälp de fått av Gud. De kan tala om honom med varandra och med människor utanför den inre kretsen. De är angelägna om sina medmänniskors timliga och eviga väl.
4. Våra frikyrkliga vänner är kärleksfulla. I den gemenskap som uppstår i en ekumenisk bönegrupp eller bibelgrupp kan vi få uppleva en värme, omtanke och närhet som man sällan upplever i ett kyrkoråd eller i en kyrkokör.
5. Våra frikyrkliga vänner har initiativförmåga. Frikyrkorna har inte uppkommit genom myndighetsbeslut utan genom egna initiativ. Det gör att det i grunden finns en öppenhet för nya initiativ. Öppenheten ger en frihetens atmosfär. Allt behöver inte förankras eller dras i långbänk. Alla som vill bidra med något är viktiga. Friheten ger också en öppenhet för den helige Ande.
6. Våra frikyrkliga vänner är generösa. Deras kyrkor och kapell bärs upp endast av deras egna gåvor. Om en församling med 100 medlemmar ska ha en pastor, kostar det 500 000 kronor enbart till lönen. Det betyder 5 000 kronor om året för varje medlem enbart till pastorns lön och minst lika mycket till församlingsarbetet.
7. Våra frikyrkliga vänner är öppna. De är beredda att ta till sig av de skatter som Svenska kyrkan har, till exempel kyrkoåret. Bara de märker att det är Jesustro, bibeltro och personlig troserfarenhet i grunden, tar de gärna till sig allt som är viktigt för kyrkoförsamlingen.
8. Våra frikyrkliga vänner är bedjare. De är vana vid att tacka Gud, och de är också vana vid bönesvar. De kan förtroendefullt och spontant formulera sina böner, och många av dem är också vana vid att be med Psaltaren. Där har vi ett gemensamt bönens språk.

Allt detta och mycket mer kan vi i Svenska kyrkan inspireras av i den ekumeniska gemenskapen. I den personliga samvaron i bön och kring Bibeln får vi del av de andras tillgångar. Allt detta är sådant som kan vitalisera våra församlingar. Ingenting av detta försvagar oss. I den ekumeniska gemenskapen kommer vi också med glädje att märka hur mycket vi själva har att dela med oss av.