21 januari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Ilskan över det onda är nödvändig

Så länge våldet mot kvinnor och flickor ökar och inte minskar får inte samhället – du och jag – slå sig till ro, skriver nio pastorer och företrädare för kristna organisationer.

I sin rätta form får ilska oss att agera mot orättvisor, förtryck och förnedring av våra medmänniskor. Den driver oss till handling och den utmanar oss till förändring.

Vi som skriver detta är ofta ledsna, frustrerade, ibland utmattade, men också fyllda av den vrede som gör att vi känner att det är nog! Samhället måste alltid stå på de utsattas sida och varje människa i vilket sammanhang det än är måste ta sitt ansvar och agera när någon far illa. Vi vet att det redan görs bra saker och goda handlingar, men så länge våldet mot kvinnor och flickor ökar och inte minskar, behövs det mer. Att leva utan våld är en mänsklig rättighet!

I våra jobb möter vi dem. De misshandlade, de våldtagna, de kidnappade och hotade. Kvinnorna som lever i skyddat boende men tvingas skicka sina barn till förövaren. De som av rädsla eller brist på förståelse och empati hos den som tar emot anmälan inte vågar berätta vad de utsätts för. Kvinnorna som ser sig om över axeln för att han som kan fortsätta göra henne illa går fri medan hon gömmer sig. Kvinnorna som känner att de blivit berövade sitt värde och som inte har någon som för deras talan. De som känner skam och skuld utan att vara orsaken till den.

Det är orättfärdigt att var tionde man betalar för en våldtäkt och kallar det sexköp, att en av tre kvinnor utsätts för våld under sin livstid, att inte grannar ingriper när de hör någon bli slagen eller att den människoförnedrande och våldsamma porren får härja fritt. Det är orättfärdigt att så få våldtäkter leder till åtal, att rädda barn tvingas träffa föräldern som gjort dem och mamma illa och att en kvinna inte får det skyddsnät hon behöver när hon anmäler.

Undrar du vad orättfärdigt betyder? Orättvist, oriktigt, felaktigt, oärligt, ont, gudlöst. Det finns många ord.

Tro inte att kvinnorna inte kämpar; det gör de hela tiden. För att överleva, för att skydda barnen, för att våga anmäla, för att orka existera, för att hålla ihop kropp och själ trots skadorna. De är inte svaga, de är urstarka. Men de kan inte stå ensamma. Det är för lätt att sitta hemma i vår trygga miljö och säga “det är väl bara att lämna honom”. Nej, det är det inte. Om det inte finns ett skyddsnät som håller kvinnan och barnen säkra och garanterat trygga. Om de inte vet att han inte kan komma åt dem. Om de inte vet att de blir bemötta professionellt och empatiskt om de anmäler. Om de inte blir lyssnade på av mig och dig.

Ta en funderare på vem du talar med och vad den människan har i sitt bagage.

—  Debattörerna

Vi kan tillsammans göra många saker för att minska våldet mot kvinnor. Vi vill inte läsa mer om styckade kroppar, om våldtäkter, om “profiler” som köper kvinnor som vore de en vara, om medmänniskor som inte agerat, om slagna och kränkta kvinnor i alla åldrar.

Här följer några få exempel på vad du kan göra för att faktiskt förändra något. Det finns fler:

  • Skaffa kunskap. Det är inte svårt i dag. Den som har kunskap ser nämligen med öppna ögon. Lyssna till exempel på Simon Häggström, polisen med team som jobbar för att gripa männen som köper våldtäkter av kvinnor. Han som säger att det förekommer hos män i alla åldrar, alla yrken, alla samhällsklasser och alla religioner. Att kvinnorna inte är där frivilligt.
  • Stöd organisationer som jobbar med att rädda kvinnorna från prostitutionen, som till exempel Talita, och ge dem hopp och självkänsla.
  • Registrera dig och läs på om Huskurage, kampanjen som vill hjälpa oss att våga reagera när vi hör om eller ser någon som far illa. Du kan göra skillnad och rädda någon från att bli slagen.
  • Läs på om Porrfribarndom, porren har nämligen gjort våldet mot kvinnor och flickor allt grövre och vidrigare och förvränger vår syn på en sund och ömsesidig sexualitet.
  • Bemöt på rätt sätt som myndighet. Det är så viktigt att den som tar emot en anmälan gör det rätt både lagmässigt och empatiskt. Alltför många bemöts på ett sätt som gör att de inte orkar fortsätta, eller vågar. Samhällets skyldighet är att se till att varje kvinna är trygg hela processen igenom och att det inte är offer utan gärningsman som ska begränsa sitt utrymme.
  • Bemöt på rätt sätt, som medmänniska och som kyrka. Våga fråga hur det är! Det är en god början. Och innan du uttalar dig för tvärsäkert om sexualitet, livsstil, hemförhållande, familj, kvinnosyn med mera så ta en funderare på vem du talar med och vad den människan har i sitt bagage. Ingen av oss vet vad som händer innanför hemmets väggar hos någon annan. Kanske har ni levt i helt olika världar. Bibelns sanningar är alltid förknippade med Jesu nåd och hans bemötande av den som for illa. Vi vet också att förlåtelse finns för alla, men ibland behöver vi tydligt markera hos vem skulden hör hemma och att den som drabbats av våld har vårt fulla stöd innan vi går vidare. Saker ska aldrig sopas under mattan.

Det här var bara något av det vi kan göra tillsammans. Vi kan vara med och förändra. Vi kan vara med och skydda. Vi kan vara med och förhindra. Vi kan vara modiga för andras och vår egen skull och vi kan vara med och bekämpa det onda med det goda. Du är viktig och du behövs!

Det får vara nog nu!

Fler artiklar från Debatt