Utan kultur går mänskligheten under

I början av 2020 var mycket på gång inom områden som jag brinner för. I Betlehemskyrkan, där jag arbetar, jobbade vi bland annat för att skapa en ny typ av gudstjänst: “Gospel Worship Hour”. Många är vi som längtat efter detta och efter premiärgudstjänsten var vi uppfyllda av inspiration, redo att planera vidare för fler tillfällen. Men strax förstod vi att det skulle komma att dröja. Även ett gospelprojekt jag var involverad i fick snabbt blåsas av.

Mina frilansjobb blev snart inställda ett efter ett, och senare under våren permitterades jag till stor del från mitt arbete. Hela mitt arbetsliv totalförändrades väldigt snabbt.

Under en tid kände jag mig vilsen. Då var det skönt att kontakta musikerkollegor och att känna att “vi är många som tycker det är kämpigt och tomt nu när alla tillfällen att sjunga och musicera ihop pausats”. Att peppa varandra är otroligt viktigt, och det kanske vi till och med har blivit lite bättre på under pandemin? I så fall är det en god sak att ta med sig in i framtiden!

När mitt arbetsliv blev kraftigt nedskuret fick jag tid att stanna upp och reflektera. Jag ville och behövde “fylla på” och fortbilda mig både som musiker och ledare. Hösten gav tillfälle till det. Det har varit mycket berikande! Men också att ta tid att odla nära relationer med familj, vänner och grannar har känts viktigare nu än tidigare – de finns ju kvar även när man blir av med sitt jobb!

Kulturella uttryck är livsnödvändiga för oss!

—  Maria Nordenback-Kress

Att följa hur kulturlivet drabbats på grund av covid-19 har varit tungt. Att vårt samhälle inte vinnlägger sig mer om att stödja, utveckla och bevara kulturen känns fel och oklokt eftersom vi så väl behöver den för att kunna uttrycka och tolka livets alla skiftningar. Detsamma gäller den kristna kulturen! Tänk på hur David med sin harpa fick skänka sinnesro åt Saul (1 Sam 16:23). Vi skulle behöva många “harpospelande” musiker som spelade på sjukhus och äldreboenden och skänkte ro och tröst mitt i denna pandemi. Därför hoppas jag också att de musiker, artister och konstnärer som nu går på knäna lyckas fortsätta sin yrkesbana och inte nödgas skola om sig för att överleva. Kulturella uttryck är livsnödvändiga för oss!

[ Joel Halldof: En studie i statlig arrogans ]

I allt som sker finns också Gud med, och för Honom är “allting klart” (beskrivs i Sv ps 217). Och, som en vän sa, “Gud blir ju inte chockad av en pandemi”! Han är ju den Han är oavsett vad som sker. Att söka sig närmare Honom har känts viktigt under 2020. Att ta en titt på “hur stor är min tillit till Honom när det väl gäller” är angeläget.

Jag är tacksam att jag får äga en tro på Gud – den bär mig in i detta nya år. Jag ber till Honom om ledning och uttrycker mina önskningar: Bland annat att vi snart få arrangera “Gospel Worship Hour” igen!

[ Läs tidigare inlägg | Jakob Pansell: Hjärtan möts när fasaden krackelerar ]