27 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Allvarliga konsekvenser av profetior om Trump-vinst

Att profetera om något så konkret som ett valresultat är vanskligt. Risken är att “profetiorna” påverkas av budbärarens egna önskningar, skriver Olof Djurfeldt.

Det har i dagarna skett ett maktskifte i det land som vi brukar beskriva som världens största demokrati. Onsdagen den 20 januari tillträdde Joe Biden som president i USA. Detta efter en rösträkning där förloraren inte vill erkänna sig som besegrad. Trots att alla anklagelser om ett utbrett röstfusk avvisats av de många domstolar som granskat saken, däribland också Högsta domstolen som under Donald Trumps tid fått en stark konservativ dominans. Att Republikanerna är väl representerade både bland rösträknarna och i domstolarna borde ju innebära en garanti för rättvisa.

Frågan har också engagerat USA:s kristenhet. Många av dem som vi på svenska skulle beskriva som väckelsekristna är Trumpanhängare. Kanske inte så förvånande eftersom han i sin praktiska politik drivit en hel rad frågor som är viktiga för dem. Han har till exempel stött kampen för det ofödda livet, fört en traditionell familjepolitik, varit positiv till Israel och medverkat till bättre kontakter mellan Israel och en rad arabstater. Att han samtidigt hanterat sanningen mycket vårdslöst och absolut inte varit ett föredöme i fråga om äktenskap och samliv har inte hindrat att han stötts i presidentvalet av en lång rad framstående väckelsekristna ledare. Joe Biden har ju i sitt parti en mängd personer som i sin moralsyn är mycket liberala, varav en hel del är vänsterfolk, som många fruktar skulle kunna förstöra landets ekonomi och urholka demokratin.

Gud må hjälpa oss alla som profeterar från att försöka sätta Guds signatur under vår privata förhoppning.

—  Olof Djurfeldt

Det som för mig är omöjligt att förstå är att ett antal evangelikala och karismatiska ledare gått ett steg längre än att stödja Trump i valet. De har profeterat om valseger för honom. När rösträkningen och kontrollen av den entydigt visade på motsatsen, fanns det sådana ibland dem som ångrade sig och erkände att de tagit fel. Bland dem fanns, som Dagen berättat om, Pat Robertson och Jeremiah Johnson, den senare en pastor med anseende som en av USA:s starkaste profetiska röster. Johnson gjorde sin avbön dagen efter den upprörande attacken mot Kapitolium. Andra höll fast vid sina profetior och väntade sig tydligen ett under. Det som chockerade Johnson var den massiva kritik han fick av sina tidigare stödjare. Han kallades för avfälling och förrädare och blev till och med mordhotad.

Det känns obegripligt. Att profetera om något så konkret som ett valresultat kräver en äkta uppenbarelse som bekräftas av verkligheten. Men när många ledare profeterar om samma sak kan det helt enkelt vara så att de är påverkade av varandra och av den opinionsvind som blåser i deras kretsar. Ett sådant missbruk av den profetiska gåvan blir extra allvarligt om det också bidrar till att andra kristna blir beredda att ställa upp i exempelvis en sådan skandalös attack som skedde mot Kapitolium. Jag hoppas att de inte deltog i våldet. Men den reaktion som drabbade Jeremiah Johnson när han ödmjukt bad om förlåtelse, visar hur löst fromheten ibland sitter – trots en hög kristen bekännelse.

Att ha en bestämd uppfattning om hur en kristen ska rösta i ett val är helt okej. Men Gud må hjälpa oss alla som profeterar från att försöka sätta Guds signatur under vår privata förhoppning. Vi behöver alla påminna oss om Paulus ord i 1 Kor 13 om profeterande som ett styckverk. Ingen enda profet har skött sin uppgift fullkomligt. Alla behöver vi Guds barmhärtighet, också de som profeterat förhastat. Och den får vi om vi ödmjukar oss.

Fler artiklar från Debatt