Ibland liknar vi nog allra mest smältande snögubbar

Ibland ser man bara det man har rakt framför näsan. Tror att det är så världen ser ut.

Jag minns tonårskillen uppvuxen i ett av Sveriges utanförskapsområden som för första gången var på besök i ett mer välmående villaområde. Var det här Sverige? Bilden stämde inte med hans erfarenhet, men vidgade hans vyer. Sverige var mer än höghus och asfaltsterräng. En resa åt andra hållet är naturligtvis lika nödvändig att göra.

När snön äntligen föll här i Stockholm för några veckor sedan rusade mina två yngsta ut för att bygga en snögubbe. En ståtlig och fin gubbe blev det, med mössa, halsduk och pinniga armar med fingervantar längst ut. En morotsnäsa fick han också, Snälle-Per Snögubbe. För så fick han heta, Snälle-Per. Han såg onekligen harmonisk ut, rund och fin och tittandes ut över infarten med glad mun och svarta ögon av sten.

[ Eva Skog: Våga sticka fram huvudet från inunder täcket ]

Men några dagars växlande väderlek senare började Snälle-Per förändras. Det omgivande klimatet gick hårt åt honom. Han lutade alltmer framåt, tyngd som av bördor. Näsan pekade rakt ner. Det enda han såg – om vi nu leker att Snälle-Per någonsin såg någonting alls – var marken intill hans runda fot. Det såg faktiskt ut som om han letade efter något viktigt precis just där.

Att ta del av andras tankar och perspektiv hjälper oss att se längre än vi kunnat på egen hand.

—  Eva Skog

Liksom den omgivande miljön påverkade herr Snögubbe påverkar också omvärlden oss. Sammanhanget vi befinner oss i präglar oss och vårt sätt att förstå och tolka världen. Erfarenheter vi gör och bemötanden vi får kan – likaväl som att växa – få oss att sjunka ihop, sänka blicken och förlora viktiga perspektiv. Ibland kan detta nya avsmalnade fokus få oss att upptäcka något viktigt, något vi aldrig sett om vi bara tittat framåt mot det som är längre bort. Men det kan också få oss att bli enkelspåriga och missa viktiga perspektiv. Det som man får genom att ta del av mer än det som ligger närmast en själv.

Det är därför debatt och åsikt är så viktigt. Att ta del av andras tankar och perspektiv hjälper oss att se längre än vi kunnat på egen hand. Vi lägger verklighetens pussel bit för bit, fogar samman en världsbild av de skärvor av kunskap vi finner längs vår väg. Det är bra att inse att de är just skärvor. Det hjälper oss att behålla ödmjukheten inför att andra kan ha kompletterande bitar som om de tillfogas våra ger en sannare, om än mer komplex, bild av verkligheten. Inte så att man behöver säga adjö till sina övertygelser. Erfarenheterna vi själva gjort är viktiga och relevanta och värda att delas. Men att behålla en respektfull öppenhet inför att svaren på många frågor kanske inte är fullt så svartvita som man först kan tro, är ett tilltalande drag hos var och en av alla oss medvandrare längs livets väg.

En månad in på det nya året är debatter och delandet av åsikter i full gång. Välkommen du också att dela dina perspektiv!

[ Total polarisering bland kristna efter USA-valet ]