En önskan om asyl kan vara orsak till konvertering

Per Edler beskriver i sin artikel i Dagen 3/3 att han är bestört över att ha kommit i kontakt med kristna konvertiter som inte har fått asyl i Sverige på grund av sin konvertering. Självklart kan det vara en mycket tuff situation att återvända till det land man ursprungligen kom ifrån som konvertit, till exempel Afghanistan. Jag skulle ändå vilja problematisera frågan. Beviljar man asyl på grund av konvertering hamnar vi i en väldigt konstig situation.

Tänk dig att någon har sökt asyl i Sverige men av Migrationsverket bedömts vara utan asylskäl – kanske har man sökt sig till Sverige för att få ett bättre liv än vad man hade i hemlandet. Om man inte blivit beviljad asyl men ändå vill stanna – kan det vara då man konverterar till kristendom?

Oavsett om en konvertering är äkta eller inte blir konsekvensen att man kom till Sverige utan asylskäl, men väl här skaffar man sig asylskäl genom att konvertera till kristendom. Det har alltså inte skett i hemlandet, utan på plats har man skaffat sig det asylskäl man behöver för att få stanna i det säkra landet. Det här är helt tokigt. Det tokiga är alltså inte att personen själv försöker söka asyl på dessa grunder utan att han eller hon faktiskt kan få det beviljat.

Att det inte skulle kunna finnas människor som också kan tänka sig att byta religion för att få stanna är ett naivt önsketänkande.

—  Arvid Jaans

Vi vet sedan skandalen med de apatiska barnen för några år sedan att människor är kapabla att droga ner och misshandla sina egna barn för att få uppehållstillstånd. Att det inte skulle kunna finnas människor som också kan tänka sig att byta religion för att få stanna är ett naivt önsketänkande. Tyvärr har Sverige genom sin välvilja och sitt generösa system bidragit till att förstöra mångas liv. En konvertering kan leda till fara för den asylsökande.

Men att ge asyl till personer som inte borde fått det kan också innebära fara för andra. Ett väldigt tragiskt exempel på hur fel det kan gå rör den 20-årige afghanen i Kiruna som blev mördad med närmare hundra knivhugg av en man som uppges vara konvertit och dennes två söner. Motivet ska ha varit heder då gärningsmannen trodde att 20-åringen haft en relation med hans fru, vilket senare visade sig inte stämma.

Hade den här mannen verkligen blivit kristen eller inte? Situationen väcker onekligen frågan. Nu har både Gällivare tingsrätt och Hovrätten för Övre Norrland slagit fast att eftersom mördaren blivit kristen kan han inte utvisas. Den här situationen har skapats av en blandning av naivitet och ett handlingsförlamat rättssystem.

[ Kirunamördare ses som konvertit - kan inte utvisas ]

Tyvärr är det många kristna som i sin iver att hjälpa alla konvertiter automatiskt intar förhållningssättet att konversion också bör innebära automatiskt uppehållstillstånd. Självklart ska vi som kristna hjälpa och stötta alla konvertiter så mycket vi kan, men att det automatiskt skulle innebära att de alltid borde få stanna i Sverige är en mycket problematisk tanke. Ett mer sunt förhållningssätt vore att stötta konvertiter så gott vi kan, vilket det låter som att Per Edler faktiskt gör. Det ska han ha all respekt för. Men när det gäller frågan om att bevilja asyl måste vi ha ett hållbart helhetsperspektiv. Annars slutar det alltid med att alla ska ha rätt att stanna. Det är inte en hållbar asylpolitik.