Plötsligt, som en blixt från klar himmel, slog det mig: Ve och fasa – kan det verkligen vara möjligt? Kan det vara så att det politiska etablissemanget är medvetet om sin “nakenhet” och därför med emfas attackerar dem som kommer med åsikter som har attraherat en stor del av befolkningen? Kan det vara så att människor på dessa positioner är medvetna om att de saknar kunskap, insikt och ord att bemöta åsikter med respekt och god vilja? De uttalar starka ord mot dem som har en annan åsikt, men bemöter inte åsikterna med bättre åsikter och övertygande vilja att förstå och förändra utan kommer i stället med kommentarer om bakgrundsfärg och mentalitet.
Vi kanske kan mötas i ett respektfullt och icke känsloladdat samtal kring varför vi har så olika syn på saker och ting?
— Kari-Synnöve Fredriksson
Som pedagog har jag fått lära mig att bemöta i mina ögon motsägelsefulla ord och meningar med: Jo, jag hör vad du säger och jag håller inte med dig, men vi kanske kan mötas i ett respektfullt och icke känsloladdat samtal kring varför vi har så olika syn på saker och ting i vår omvärld? Med andra ord, vara vuxna och medvetna om att vi inte ensamma besitter sanningen.
[ Niklas Piensoho: Låt oss sluta dyrka predikanter och politiker ]
Det talas med emfas om mänskliga rättigheter, men i min värld kan man inte med den värderingen använda nedsättande och kränkande omdömen och meningar om den medmänniska som inte delar ens åsikter.
Jag är så ledsen över att ofta möta detta i våra riksmedier och av våra valda politiker. Den dag som vi får se att orden mänskliga rättigheter verkligen betyder något på riktigt, ja, då får vi sansade styrande i vårt land som lyssnar på varandra i endräkt, och som jag som väljare kan känna mig trygg med verkligen vill mitt och landets bästa.
Med god vilja och respekt för varandra kan vi leva ett gott liv sida vid sida, trots stora meningsskiljaktigheter.
[ Religiöst obundna allt fler – när tro och politik blandas i USA ]
