Debatt

Skolan ska erbjuda fristad från slöjtvång

Religioner är och ska vara en välkommen del av det svenska samhället, men det betyder inte alla religiösa uttryck alltid är lämpliga överallt, skriver Denisé Cassel och Jerry Broman, båda KD.

I Dagen den 26/3 intervjuas religionsfrihetsexpert Kristina Patring angående Kristdemokraternas förslag att förbjuda slöja på barn i förskola och grundskola. Även om vi delar Patrings bild av att religionsfriheten är mycket långtgående och åtnjuter ett starkt rättsligt skydd, gör vi bedömningen att ett slöjförbud är väl motiverat och avvägt samt står i god proportion till internationella konventioner.

I Sverige har vi byggt vårt land på en symbios av sekulära lagar och värderingar sprungna ur den västerländska etiken av judiskt-kristet ursprung. Det har resulterat i ett samhälle där religion och stat är separerade, vilket tjänar oss alla väl, oavsett om vi är troende eller inte eller vilken tro vi bekänner oss till.

Det måste finnas gränser för vad föräldrar kan avkräva sina barn i religionens namn.

—  Denisé Cassel och Jerry Broman

Vi är alla fria att bekänna och utöva vår respektive tro. Det är dock inte detsamma som att alla religiösa uttryck och seder är legitima. Hijab (slöja) kan vara en del av den egna identiteten och ett uttryck för personlig tro, men det måste finnas gränser för vad föräldrar kan avkräva sina barn i religionens namn.

Sverige är bland de mest jämställda länderna i världen. Tyvärr gäller det inte alla i vårt avlånga land. När vi ser hur små flickor, redan i förskolan, tvingas bära heltäckande kläder för att markera oskuld och inte väcka sexuellt begär måste det politiska ledarskapet sätta ner foten och agera. Många, alldeles för många, flickor och kvinnor förväntas dölja sig själva. Det är en ordning som lägger ansvaret för mannens lust på de kvinnor som kan tänkas finnas i hans omgivning.

Den franska senaten antog nyligen ett antal restriktioner riktade mot religiös fanatism. Den franska inrikesministern Gérald Darmanin motiverade restriktionerna som bland annat innefattade slöjförbud för flickor under 18 år, burkiniförbud i simbassänger och förbud mot att mödrar iklädda slöja följer med på skolutflykter med orden: “Det ska vara ett slags varningssignal för dem som använder religionen för att utöva makt över och kontrollera personer från samma ursprungsländer som de på franskt territorium” (Svenska Dagbladet 5/4).

Vi måste skydda unga flickor och kvinnor från detta tvång och därmed skyddar vi också det svenska samhällsbygget.

—  Denisé Cassel och Jerry Broman

De fri- och rättigheter vi i Sverige i dag åtnjuter, den nivå av jämställdhet vi lyckats uppnå, är värda att försvara. För oss är det inget alternativ att bara passivt se på när uppfattningen att kvinnan ska tvingas böja sig för mannen sprider sig. Vi måste skydda unga flickor och kvinnor från detta tvång och därmed skyddar vi också det svenska samhällsbygget.

Att agera med lagstiftning för att skydda fri- och rättigheter för alla som lever och bor i Sverige är legitimt och står i proportion med Europakonvention 9.2: “Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”

Vår slutsats är att förskolan och skolan ska erbjuda en fristad från det tvång som vissa barn utsätts för av föräldrarna. Därför vill vi på nationell nivå införa ett förbud mot att barn bär hijab, niqab eller burka i barnomsorg och lågstadiet. Religioner är och ska vara en välkommen del av det svenska samhället. Det betyder inte alla religiösa uttryck alltid är lämpliga överallt.

Fler artiklar för dig