19 oktober 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Därför borde kristna be för muslimer under ramadan

Om vi verkligen tror att Jesus har rätt när han säger att han är vägen, sanningen och livet och enda vägen till Gud, behöver vi av hela hjärtat be om frälsning för världens muslimer, skriver Daniel Stråle.

Muslimer runt kaban i Mecka.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Muslimernas fastemånad ramadan har precis börjat. Under de närmaste 30 dagarna skulle jag därför vilja uppmana dig att särskilt be för den muslimska världen.

Gud hör bön och de intensifierade bönerna för muslimvärlden de sista årtiondena är säkerligen direkt relaterade till skarorna som nu blivit efterföljare till Jesus bland afghaner, algerier, indier, iranier, pakistanier, somalier – med flera.

Men att be för muslimer kan ses som något kontroversiellt.

När vi börjar be från hjärtat för muslimer kommer våra munnar bekänna vår egen tro, och vår övertygelse och våra känslor för muslimer blir uppenbara. Om vi inte tror att varje människa behöver omvända sig och tro på Jesus för att finna frälsning, oavsett religiös bakgrund och uppväxt, kommer vi knappast att be för muslimernas frälsning.

Om vi inte har några muslimska vänner eller bär på hat eller bitterhet emot muslimer, kommer vi knappast fälla tårar när vi ber. I bästa fall lyckas vi hålla ut i bön i 30 sekunder, knappast i 30 dagar.

Jag har haft förmånen att under många år bo i Mellanöstern. Många av mina bästa vänner är muslimer och jag har stor respekt för dem, och för våra grannar som tog extremt väl hand om mig och min familj. Jag lärde mig uppskatta det vackra i den arabiska kulturen. Att generöst göra allt för att gäster ska känna sig välkomna, att respektera de äldre och att inte vara rädd för att höja rösten ibland, är några av de värderingar jag tagit med mig därifrån.

Varför är det så svårt för oss svenska kristna att säga vad vi tycker om andras trosuppfattningar?

—  Daniel Stråle

Att under ramadan fasta från all sorts förtäring tills solen går ner är en av islams fem pelare och något som praktiseras av de flesta muslimer i muslimvärlden. En del fastar för att de fruktar och älskar sin skapare och genom fastan vill söka honom i bön och tillbedjan. Många fastar av tradition – så gör man som en god muslim – och ingen vill bli dömd av sin familj och sitt samhälle som en icke-trogen muslim.

Att tala om tro i vardagen i Mellanöstern är lika naturligt som att tala om vädret. De flesta muslimer jag har mött har inga problem med att i samma mening säga att de tycker att min livsstil och mina värderingar är goda, men att jag inte följer den rätta vägen. Varför är det så svårt för oss svenska kristna att säga vad vi tycker om andras trosuppfattningar?

Är det för att vi själva inte är helt övertygade om vår tro? Har vi i vår iver att inte döma någon i själva verket dömt Herren själv som säger att Jesus är det enda namn genom vilket människan kan bli frälst? Eller vet vi inte att Guds ord tydligt säger så?

Låt oss be om hopp för muslimer – många tillhör några av världens mest utsatta folk. Låt oss också be för deras själars frälsning, för trots väckelser de senaste årtiondena så växer tyvärr skaran av onådda muslimer varje dag, både internationellt och i Sverige.

I tisdags lanserades bönesatsningen “30 dagar i bön för den muslimska världen”. Bönerörelsen startade 1993 och i dag ber miljontals kristna världen över för muslimer under ramadan. I Sverige står ett dussintal organisationer och samfund bakom satsningen.

Min förhoppning är att fler vill vara med i denna eller liknande bönesatsningar. Från vissa håll har jag samtidigt mötts av osäkerhet när jag har berättat om satsningen: Är inte detta för kontroversiellt? Finns det inte en risk att vissa kan ta illa vid sig?

Här tror jag att vi som kristna behöver bestämma oss, och speciellt vi som är kallade att vara andliga ledare för andra. Om Jesus har rätt när han säger att han är vägen, sanningen och livet, och om han i evangelierna utmanar till och med det judiska folket att omvända sig och tro på honom som Herre och Frälsare – hur mycket mer skulle inte detta vara sant för våra muslimska vänner?

Om vi släpper denna övertygelse är risken stor att vi dras med av andra ideologiska vindar i vårt samhälle, och hemfaller åt en form av universalism som sätter mänskliga tankegångar, snarare än Jesus som världens frälsare, i centrum.

Kärnan i det kristna missionsuppdraget handlar om att vi som lärjungar till Jesus ska gå ut i hela världen för att i ord och handling i den helige Andes kraft göra alla folk till Jesu lärjungar.

En praktisk följd av detta ställningstagande är den grundläggande frågan om alla människors behov av frälsning. Här räknar jag in alla människor, inklusive muslimer, judar, ateister, hinduer, buddister och sekulära svenskar, men också sådana som mig som haft en tro på Gud sedan barnsben, även om min gudsbild var relativt skev tills jag förstod hur Bibeln beskriver Gud.

Just nu, under ramadan, har vi en särskild möjlighet att sätta fokus på muslimvärlden. Jag hoppas att du vill vara med och be.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar