04 augusti 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Se invandrare som människor, inte volymer

Många talar om invandring som ett minuskonto och negligerar helt allt som invandringen bidragit med till Sveriges pluskonto, skriver Ingegärd Malmborg Bohlin.

Så långt har värdeförskjutningen gått i svensk politik att det numera framstår som en merit för svenska politiker att överträffa varandra i att uppvisa den mest invandringsfientliga hållningen. Invandringen ska vara till nytta och gagn för Sverige, annars får någon annan ta hand om problemet, verkar man mena.

Jag saknar ord som humanitet, solidaritet och barmhärtighet.

I dagens flykting- och invandringspolitik saknar jag också politiker med omvärldsanalys. Hur ser vår värld ut? Vad kan vi vänta oss i framtiden? Hur kommer flyktingströmmarna se ut när landområden läggs under vatten på grund av klimatförändringar? Vart ska de människor ta vägen som flyr undan krig och förföljelse?

Ibland kan det kännas som om en del tror att vi i Sverige lever på en egen planet i universum där vår uppgift är att endast värna vår egen välfärd. Men nog är det också vårt problem att människor i andra delar av världen går under? Världen globaliseras och vi alla blir mer och mer beroende av varandra. Inte minst den pågående pandemin har gjort detta mycket tydligt.

Inte lever vi väl i villfarelsen att vi är de enda människorna i världen som har rätt till välfärd?

—  Ingegärd Malmborg Bohlin

När Ulf Kristersson säger att SD numera är ett parti som har ändrat sina värderingar så att det numera går bra att samarbeta med dem, tycker jag att han bör titta sig i spegeln och fundera över vem som ändrat värderingar. Till Jimmy Åkessons fördel får man säga att han är väldigt klar i sina formuleringar om sin värdegrund. Den står fast över tiden!

Att integrationen är ett stort misslyckande kan nog de flesta vara överens om. Ansvar för misslyckandet har, menar jag, ingen annan än den svenska regeringen. Skulden kan inte läggas på invandrare och flyktingar.

Om jag tänker tanken att alla som kommit till Sverige från andra länder skulle förpassas till sitt ursprung, hur skulle det då se ut i sjukvården, i omsorgen, i skolvärlden och inom företagande och näringsliv? Vad skulle vi äta utan influenser från övriga världens kök? Skulle vi sitta med våra salta sillar, fläskbitar och rotmos med fläsklägg? Inget fel på något, men lite enformigt i längden. För det finns väl ingen svensk som aldrig ätit en pizza?

Vi är alla invandrare från en eller annan epok. Det är ingen av oss som har förfäder som ruskat på sig och tinat upp ur inlandsisen. Många talar om invandring som ett minuskonto och negligerar helt allt som invandringen bidragit med till Sveriges pluskonto. Det är enögt, fördomsfullt och saknar trovärdighet i bokföringen.

Jag söker med ljus och lykta efter den politiker som har modet och förmågan att se sig om i världen. Som gör en prognos och utifrån den förklarar för oss som lever på världens gräddhylla att vi har ett ansvar också för dem som lever utanför Sveriges gränser. För inte lever vi väl i villfarelsen att vi är de enda människorna i världen som har rätt till välfärd?

Mellan 1850 och 1930 utvandrade över en miljon människor från Sverige till Nordamerika. Då var det vi som hade behov av att ett land öppnade sina gränser för oss. En del av dem som utvandrade lyckades, andra misslyckades. Så är det att vara invandrare i ett nytt land.

Som politiker behöver man ha med sig historien för att kunna planera för framtiden. Det kan också vara en hjälp att i humanistisk anda tala om invandrare som människor i behov av hjälp, och inte som volymer.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar