06 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Teologin kan få kvinnor att stanna i våldsamma relationer

Replik. Det finns patriarkala strukturer, även i kyrkan. Ser vi inte det missar vi värdefull kunskap om hur orättfärdig makt reproduceras i samhället, kyrkan och i våra relationer, skriver Katarina Hedman.

Fem kvinnor behövde sätta livet till för att kyrkan skulle vakna och förstå att våldet mot kvinnor är såväl samhällsproblem som kyrkoproblem. Det gläder mig att Joakim Lundqvist tar upp frågan och jag hoppas att fler ledare inom kyrkan vågar öppna upp för samtal kring detta.

Men samtal är en sak och att våga konfrontera problemets rötter är en annan. Jag önskar att vi till att börja med vågade prata lite mer om varför kyrkan inte är en plats fri från mäns våld. En anledning tror jag är vår ovilja att teoretisera kring maktstrukturer, i detta fall patriarkatet.

Att använda olika teoretiska begrepp för att förstå orsakerna till våldet bör vara oproblematiskt. Men jag tror att det råder ett missförstånd kring vad patriarkatet är, och därmed missar vi viktiga verktyg för att kunna sätta ord på det förtryck kvinnor utsätts för.

Patriarkat är ett politiskt laddat begrepp vilket folk som inte gärna vill associeras med feminism antingen ignorerar eller förminskar betydelsen av. Att förneka att det finns ett patriarkat – även i kyrkan – blir ett sätt att markera mot feminismen. Och så missar vi värdefull kunskap om hur orättfärdig makt reproduceras i samhället, i kyrkan och i våra relationer.

Fundera ett extra varv så att vi inte på teologiskt motiverad väg håller kvar kvinnor i våldsamma relationer.

—  Katarina Hedman

I ett försök till god dialog tänkte jag förklara vad patriarkat är, vad det gör med oss och varför det är ett viktigt begrepp för den som vill värna kvinnors trygghet i såväl samhälle som kyrka. Patriarkat syftar inom feministisk teori på den könsmaktsordning majoriteten kulturer historiskt struktureras efter. I patriarkatet positioneras män som grupp över kvinnor som grupp – att födas in i en patriarkal könsmaktsordning betyder alltså att pojkar fostras till att utöva makt och flickor fostras till underordning.

Detta är precis lika tydligt i kyrkan som i resten av samhället. Som kvinna har jag inom kyrkan fostrats till att vara snäll tills dagen jag gifter mig och mitt verkliga liv börjar, medan män, som i större utsträckning anses ha ledarpotential, tillåts vara en hel människa även som singel. Att det existerar enskilda män med mindre makt och enskilda kvinnor med mer makt räcker inte som motargument, för de utgör undantaget – i synnerhet globalt.

Det manliga maktutövandet tar även politiska och ekonomiska uttryck. Att gifta kvinnor stod under sin mans förmyndarskap fram till 1920-talet är ett tydligt exempel på politisk underordning. Det betydde inte att många par i praktiken inte hjälpte varandra. Vad det däremot betydde var att kvinnan på grund av sin politiska och ekonomiska ofrihet var långt mer sårbar än mannen, och den sårbarheten finns fortfarande i dag. Ännu mer sårbarhet skapas när kyrkan undervisar ensidig underordning. Det kan gå bra, men blir det fel kan det få stora konsekvenser – för kvinnan.

Men var får våldet sin livskraft från, kan man undra? Kombinationen av ogynnsamma politiska och ekonomiska faktorer underlättar knappast för kvinnor, men i kyrkan behöver vi exempelvis fundera ett extra varv när vi undervisar om äktenskap och underordning så att vi inte på teologiskt motiverad väg håller kvar kvinnor i våldsamma relationer.

Som radikalfeminist skulle jag även hävda att manlig överordning reproduceras primärt i porr och sexhandel, vilket även frikyrkan fått upp ögonen för men kanske ändå inte riktigt helt förstår, trots – eller kanske just på grund av – att många inom kyrkan har ett porrmissbruk.

Vi behöver vokabulär för att kunna ta tag i orättvisor, och vissa feministiska verktyg kan hjälpa oss en bit med det.

—  Katarina Hedman

Porr och sexhandel är egentligen bara två sidor av samma mynt: Ser du på det ena godkänner du även det andra och tillåter idealen som porträtteras att influera ditt liv. Köpandet av en annan människas kropp är något av de tydligaste uttrycken som finns för makt, inte sexualitet, även om sexualiteten blir verktyget med vilken makten utövas.

Porr är alltså inte enbart moralfråga, utan även en maktfråga. Och är det något jag önskar så vore det att kyrkan blev lite duktigare på att diskutera och kritisera just makt.

Porren undervisar oss alltså på de mest hemska sätt om underordningens och kvinnohatets praktik, men samma essens finner vi inte minst i komplementär äktenskapsteologi. Problemet är att vi inte på samma sätt förfasas då liknande maktobalans och kvinnohat sipprar in i våra relationer när det uttrycks i mer subtila, könade maktbeteenden.

Men resultatet blir, i kombination med en kyrka som i åratal predikat helvetet för dem som lämnar, att åtskilliga kvinnor blir kvar hos män som hävdar sin överordning genom våld. Kyrkan behöver ta detta på allvar. Ibland är skilsmässa det enda rätta.

När kyrkan vägrar använda ord som patriarkat i ett försök att distansera sig från feminister innebär det i praktiken ett godkännande av skadlig manlig makt. Vi behöver vokabulär för att kunna ta tag i orättvisor, och vissa feministiska verktyg kan hjälpa oss en bit med det. Frikyrkan behöver ta sig en funderare kring om vi inte kastar ut barnet med badvattnet i och med vår ovilja att associeras med feministiska termer. Det är kvinnors liv det gäller.

Fler artiklar från Debatt