14 juni 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

En självklarhet att kyrkor ska hålla öppet

Replik. När statsmakten efter eget gottfinnande drar in våra grundlagsstadgade rättigheter är rättigheterna snarare att betrakta som privilegier, skriver Jacob Astudillo.

Ludvig Gutestam är inte ensam om att för en – i deras ögon – god saks skull försvara en godtycklig och orättfärdig maktutövning. Sorgligt nog råder det ingen brist på kristna som verkar vilja hålla folk borta från kyrkorna.

På debattplats i Dagen 1/5 framställer Gutestam åtföljandet av pandemirestriktionerna som en altruistisk handling. Men vad har han då att säga om den ökade arbetslösheten, de ekonomiska trångmålen och den psykiska ohälsan?

Skälet till att så många accepterar restriktionerna tycks, snarare än omsorg om sina medmänniskor, bygga på rädsla. Rädsla är en mycket farlig känsla. Den kan få oss att handla förhastat, utan att noga avväga sagda handlings för- och nackdelar. Så av rädsla för död eller stigmatisering accepterar man statsmaktens begränsning av vår frihet för “den goda sakens skull.”

Fler borde bekanta sig med den italienske filosofen Giorgio Agambens analys av undantagstillståndet. Som juridiskt begrepp är den en motsägelse, för även om den lagligt sett ger maktutövaren rätt att (tillfälligt) inskränka medborgarnas rättigheter så bygger dess existensberättigande på att bemöta en nödsituation. Och, som talesättet lyder: Nöden har ingen lag.

Folk må tro att detta är en trivial olägenhet, men många troende lider verkligen av dessa begränsningar.

—  Jacob Astudillo

Den enda princip som maktutövaren i den situationen då kan åberopa är dess egen suveränitet. Det vill säga: Som garant för lagen kan den ställa sig över lagen och kan därför inskränka grundläggande rättigheter i det allmänna intressets namn. Om statsmakten kan dra in rättigheter efter eget gottfinnande, talar vi då ens om rättigheter eller ska vi betrakta dem som privilegier?

Anledningen till att Sverige inte har haft lika hårda restriktioner som exempelvis Italien och Spanien är att vår grundlag skyddar oss från sådana ingrepp. Men filosofen Agamben använder undantagstillståndet även som ett vidgat begrepp, och här kan vi se att vår regering har handlat på ett liknande egenmäktigt sätt.

Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap, säger till SVT att religionsfriheten är absolut - det finns inga undantag. Däremot kan utövandet begränsas av nödvändiga åtgärder för den allmänna säkerheten eller hälsan”, vilket han verkar misstänka inte gäller rådande restriktioner. Kan det vara så att det inte är den katolska församlingen i Stockholm som tror sig stå över lagen, utan regeringen? Kyrkan bör, främst för själarnas frälsnings skull men också för att värna om sin frihet och andras, bjuda motstånd mot alla totalitära tendenser.

När det gäller kyrkor som potentiella smitthärdar är det väldigt behändigt att, som Gutestam gör, referera till församlingar i Sydkorea. Smittspridningen där var något som skedde i pandemins tidiga skede, men hur ofta har vi på senare tid hört att smittan skulle ha spridit sig mer i kyrkor än någon annanstans?

För mig är det en självklarhet att kyrkor ska hålla öppet. Man kan diskutera på vilket sätt, mäta ut avstånd mellan bänkarna och andra möjliga åtgärder för att motverka smittspridning. Men det är ett sluttande plan att låta staten hindra de troende från att delta i gudstjänster.

Inte heller kyrkans andra verksamheter kan skjutas upp på obestämd tid. Unga människor vars enda kontakt med kyrkan och en plats för att livnära sin tro är den lokala församlingens ungdomsverksamhet riskerar att avskärmas från den. En person som ännu inte byggt upp en stadig grund för sin tro lär knappast följa möten eller mässor på Zoom. Det är det personliga och fysiska mötet de söker.

Det är trist att Gutestam trots sina sporadiska besök i en katolsk församling inte verkar inse att just det fysiska mötet med Kristus, som vi katoliker tror är verkligt närvarande i eukaristin, är den absoluta höjdpunkten för vår tillbedjan. Att jämföra detta med att följa en mässa via Zoom är som att säga att man spelar fotboll för att man spelar Pro Evolution Soccer på datorn.

Folk må tro att detta är en trivial olägenhet, men många troende lider verkligen av dessa begränsningar. Människor med skör mental hälsa lider av att berövas mänsklig kontakt, av att inte regelbundet kunna stärkas av sakramenten. Det må vara lovvärt av Gutestam att värna om folks liv, men är den blotta existensens fortbestånd den enda faktorn att beakta?

För Gutestam tycks det vara så, och det är därför som han utan att skämmas kan säga att det var han som anmälde en katolsk församling som höll öppet för att de inte ville neka sina medlemmar tillgång till den levande Guden.

Jag tvivlar inte på att han har goda intentioner, men det är också det som är så skrämmande – särskilt när så många andra är beredda att acceptera, till och med heja på, orimliga restriktioner. Orättvisa handlingar kan vara särskilt förtryckande när de utförs med ett gott samvete.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar