Återigen har den religiösa diktaturen i Iran beslutat att visa upp en falsk bild av demokratin. Denna charad utspelar sig när regimen befinner sig i sitt svagaste läge sedan uppkomsten. Samtidigt som missnöjet i landet har nått toppen är regimen också internationellt pressad till sitt yttersta. Ekonomin är körd i botten, den officiella arbetslösheten ligger på cirka 20 procent och bland den unga generationen ligger den på över 40 procent.
Enligt många bedömare kontrolleras mer än 60 procent av landets ekonomi av Revolutionsgardet (IRGC). Man använder landets resurser antingen till finansiering av terroristgrupper och proxymiliser i regionen eller till utveckling av kärnvapen/missilprogram, samtidigt som hälften av landets befolkning lever under fattigdomsgränsen, enligt officiella data.
Valet till presidentämbetet som hålls den 18 juni är del i ett manipulativt spel som syftar till att visa upp en skendemokrati för omvärlden. Kandidaterna måste godkännas av det icke-valbara Väktarrådet, som på direkta order från ayatolla Ali Khamenei fattat beslut om att Ebrahim Raisi ska bli Irans näste president.
[ Iran föreslår slutdatum för Israels eliminering ]
Raisi var medlem i den av Khomeini upprättade “Dödskommissionen” som 1988 utförde en massaker på mer än 30 000 politiska fångar, där majoriteten tillhörde Folkets Mojahedin. Innan dödsdomarna verkställdes möttes kommissionen av starkt motstånd från Hossein-Ali Montazeri som kallade handlingen för den värsta brottet i Islamiska republikens historia.
Montazeri, som var handplockad av Khomeini som sin efterträdare, avsattes kort efter sin protest. Raisis nyckelroll i detta fruktansvärda brott mot mänskligheten höjde förtroendet för honom hos Khomeini. Nu vill Khamenei ha honom som Irans näste president.
Sedan förra presidentvalet har Iran beskådat tre stora folkliga uppror. Det första ägde rum vid årsskiftet 2017/18 och nästa i november 2019 då mer än 1 500 människor bragtes om livet. Den islamiska republiken var i fara. Folk skanderade på gator och torg “så kallade reformister och fundamentalister, er tid är ute”.
Mot denna regim kämpar och strävar en demokratisk rörelse för ett demokratiskt och sekulärt Iran.
— Abdolnaser Sadidi
Khamenei beordrade att allt som krävdes skulle göras för att slå ner protesterna. Kort efter novemberupproret möttes regimen av ytterligare kraftiga protester i samband med revolutionsgardets nedskjutning av det ukrainska passagerarplanet, där 176 passagerare inklusive 17 svenska medborgare miste livet.
Läget vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket allvarligt. Journalister, fackliga ledare, kvinnoaktivister liksom människorättsjurister grips och har i flera fall dömts till hårda straff, inklusive dödsstraff. Rättsstatens principer existerar inte. Antalet avrättade i landet är skyhögt, inklusive personer som var minderåriga när brottet begicks. Religiösa och etniska minoriteter diskrimineras systematiskt.
[ Ny rapport: Över en miljon kristna i Iran ]
Regimens stödpelare vilar på internationell terrorism och inblandning i grannländers angelägenheter genom krigföring via proxymiliser i regionen. Regimens terror känner inga gränser. Det är värt att nämna rättegången mot diplomatterroristen Assadolah Assadi i Belgien tidigare i år – han dömdes till 20 års fängelse för planering av ett stort terrordåd utanför Paris 2018. Hans tre kumpaner dömdes också till 15–18-åriga fängelsestraff samtidigt som deras belgiska medborgarskap återkallades. Man bör inte heller glömma det iranska par som greps av Säpo i början av april i år med falska identitetshandlingar. De häktades senare för stämpling till terroristbrott.
Mot denna regim kämpar och strävar en demokratisk rörelse för ett demokratiskt och sekulärt Iran. Denna rörelse samlar årligen tiotusentals exiliranier tillsammans med politiker och parlamentariker världen över, inklusive Sverige, för att belysa de grundläggande demokratiska frågorna i Iran.
Jag, liksom de flesta svenskiranier som flytt regimens helvete, har aldrig trott på dess legitimitet. Jag efterfrågar en tydlig och kraftig markering från den svenska regeringen med krav på att:
- alla bilaterala relationer med Iran, inklusive handeln, ska vara kopplade till kännbar förbättring av mänskliga rättigheter
- alla iranska underrättelseagenter som spionerar och/eller förbereder terroristbrott ska utvisas. Oftast har de beviljats uppehållstillstånd på falska grunder
