Svar direkt: Evangelikalism är inte fundamentalism

Det är bra att ACT försöker reda ut vad de uppfattar som missuppfattningar i den ledare jag skrev om deras rapport om fundamentalism i Latinamerika. Låt mig därför också få reda ut deras missförstånd om min ledare.

Jag var väl medveten om att det inte är Latinamerika i sin helhet som står i fokus i rapporten utan de fyra länderna som nämns i Acts svar. Det var orsaken till att jag valde att exemplifiera med Brasilien. Det är nämligen ett bra exempel på hur komplicerad situationen är. Något som Anna-Maria Jonsson också nämner i den intervju Dagen gjorde med henne. Många evangelikaler sörjer utvecklingen i sina länder.

Det jag ville komma åt var den teologiska okunskap som rapporten uppvisar om dem som själva kallar sig evangelikaler i Latinamerika. Evangelikal är inte främst en beskrivning på samfund utan på vissa teologiska betoningar och kännetecken. Som exempel på dessa tog jag René Padilla och Samuel Escobar.

[ Läs tidigare inlägg | Eva Ekelund, ACT: Sydamerikansk demokrati försvagas av religiös fundamentalism ]

Det är viktigt att fundamentalism och högerpopulistiska strömningar motverkas överallt där de visar sig, inte minst i Latinamerika. Min poäng var att det inte är möjligt om man använder begrepp på ett förenklande sätt och placerar människor i fack de själva inte känner igen sig i. Då är risken snarare att polariseringen förstärks och förändringar försvåras. Det är riskerar att bli fallet om latinamerikanska evangelikala presenteras som i Act-rapporten.

Evangelikal teologi är inte en kristen riktning som främst har med högerpopulistisk politik och framgångsteologi att göra. Lausannerörelsen, som är den evangelikala teologins centrum, är en global rörelse som i dag har sitt epicentrum på södra halvklotet. Den uppstod för att hejda fundamentalistisk teologi och har alltid haft en tydlig betoning av social rättvisa. Och därför är evangelikal teologi snarast en viktig allierad mot fundamentalismen.