06 augusti 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Sporten undergrävs om upplevt kön ska avgöra tävlingsklass

Replik. Vi är biologiskt olika, med olika uppsättning hormoner vilket gör att vi har olika fysiska förutsättningar – det är därför vi har dam- och herrklass i de flesta idrotter, skriver Cilla Eriksson.

Hanna Cajdert skrev nyligen en riktigt bra artikel i Dagen (10/6): Vem har rätt att definiera vad en kvinna är? där hon argumenterar för vikten av att som kristen stå fast vid en biblisk definition av man och kvinna. Jag skulle vilja lyfta ytterligare ett perspektiv.

Svenska friidrottsförbundet har arbetat fram en ny policy som lyder enligt följande: “För bredd och motion gäller att barn och unga upp till 18 år får, utifrån upplevt kön, välja den tävlingsklass som de vill delta i”. Detta blir inte helt okomplicerat. Vi har redan ett exempel på detta inom tyngdlyftning. Den nyzeeländska tyngdlyftaren Laurel Hubbard ser ut att bli den första transpersonen att delta i ett OS. Hubbard föddes som man men valde att byta kön i 30-årsåldern. Kritiken som framförts är att fysiken hon utvecklat som man innan könsbytet ger henne en fördel.

Detta beslut lämnar mig med många funderingar. Hur ska vi förhålla oss till detta och vilka konsekvenser kan det få? Personligen tror jag det här är ett av de absolut sämsta beslut man kan fatta inom de flesta idrotter. Vi behöver se och bejaka att män och kvinnor är olika. Vi är biologiskt olika, med olika uppsättning hormoner vilket gör att vi har olika fysiska förutsättningar – det är därför vi har dam- och herrklass i de flesta idrotter. Och så behöver det fortsätta vara om vi inte vill förlora damerna inom idrottsvärlden.

Fortsätter det så här finns en risk att vi i framtiden enbart kommer att ha en tävlingsklass, en “henklass”. Skulle vi enbart ha en tävlingsklass skulle dessvärre vi kvinnor inom de flesta idrotter hamna längst ned i resultatlistan, vilket skulle leda till att damidrotten mer eller mindre skulle försvinna.

Det är inte lätt att som kvinna hävda sig i idrott bland män.

—  Cilla Eriksson

Jag har själv tillbringat fyra år på idrottsgymnasium som ensam tjej med tolv killar. Det är inte lätt att som kvinna hävda sig i idrott bland män. Det är även rimligt att tänka att det skulle vara väldigt få kvinnor som skulle tävla i herrklassen då vi kvinnor inte har samma förutsättningar att vinna herrklassen som en man har att vinna damklassen.

Det som också blir komplicerat och som kommer ta bort mycket av idrottsglädjen är när en “man” kliver in och tävlar i en damklass och vinner tävlingen. Hur kommer den prestationen att värderas? Vinner en man som tävlar i damklassen tävlingen tror jag inte det är någon som kommer applådera särskilt mycket. Stoltheten, glädjen och äran inom idrotten kommer successivt att minska.

Syftet med att öppna upp för transpersoner inom idrotten är att vara mer inkluderande för dem som inte identifierar sig med sitt biologiska kön. Men hur ska vi kristna förhålla oss till detta? Och vilka konsekvenser kan vi se i samhället om detta fortsätter?

Hanna Cajdert skrev i sin artikel att “Det är lika grundläggande för den kristna människosynen att Gud skapade människan till man och kvinna som det är att Gud värnar om den svaga och utsatta.”

Jag håller med, och tror att det är väldigt viktigt att vi i en tid som denna håller fast vid den kristna människosynen. Självklart behöver vi vara inkluderande, men det behöver inte innebära att vi gör avkall på vår kristna människosyn. Risken finns, om denna trend fortsätter, att vi kommer få ett alltmer könsneutralt samhälle. Välkomnas denna inkludering av transpersoner inom idrotten finns risken att allt fler samhällsarenor också kommer att omfamna denna människosyn.

Faran jag ser är att vi kommer få ett könsneutralt samhälle där det inte längre kommer finnas plats för manligt och kvinnligt. Den kristna människosynen som säger att både manligt och kvinnligt behövs för att utgöra en sund och bra helhet både inom familjen och i samhället i stort kommer successivt att minska.

Såklart vill även vi kristna inkludera människor och visa empati. Men vad är det att vara inkluderande och empatisk? Det får inte vara på bekostnad av våra värderingar. Det får inte heller vara på bekostnad av andra människor. I detta fall de damer som redan tävlar i damklassen och lägger ner blod, svett och tårar för att nå toppen. Det är mycket som står på spel: ekonomi, karriär, hälsa, ära och framtid. Hur mycket får inkludering kosta? Vad är vi villiga att göra för att inkludera dessa transpersoner?

På samma sätt behöver vi i kyrkan fråga oss vad vi är beredda att göra för att inkludera alla utan att det blir på bekostnad av våra kristna värderingar och vår kristna människosyn.

Alla människor är älskade av Gud, men Guds kärlek till människor innebär inte automatiskt att det inte finns gränser. Bibeln ger oss ramar vi behöver hålla oss inom om vi vill leva i kärlek. Precis som Hanna Cajdert skriver: “Det mest kärleksfulla kan faktiskt vara att säga till sin nästa: ‘jag tror att du går på fel väg, men låt mig hjälpa dig rätt’. Att som kristen stå fast vid en biblisk definition av man och kvinna är inte diskriminerande. Vi kan älska människor och tala sanning om verkligheten på samma gång.”

Jag tror att vi behöver hålla fast vid våra kristna värderingar i en tid som denna. Och i kärlek uppmuntra och tillrättavisa varandra när det behövs.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar