25 oktober 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Båda sätten att se på vigslar måste fortsatt få finnas i Svenska kyrkan

Det är mycket sorgligt att de som anses ha “fel” uppfattning om äktenskapet och vi som bejakar vigsel av par av samma kön men samtidigt vill bevara dagens ordning sägs ägna oss åt homofobi och diskriminering, skriver Emma Hedlundh.

Gayäktenskap i kyrkan. Par och blommor.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Nyligen presenterade Kyrkans tidning den fjärde artikeln om vilka frågor nomineringsgrupperna tycker är viktigast inför kyrkovalet den 19 september. I artikeln ställs följande fråga till grupperna: “Är det dags att ta bort samvetsklausulen för präster, så att alla som prästvigs måste säga ja till att viga par av samma kön?” Frågan ställs förstås utifrån att kyrkomötet 2009 fattade beslutet att samkönade par får vigas i Svenska kyrkan. I beslutet framgår tydligt att en präst i vår kyrka även fortsatt har möjlighet att se på äktenskapet som något endast en man och en kvinna kan ingå, samtidigt som det är fullt möjligt för en annan att med glädje viga samkönade par, men detta gillas inte av alla.

Sedan 2009 har det i kyrkomötet behandlats motioner med innebörden att beslutet ska ändras så att det ska tillföras ännu ett krav för prästvigning, vilket skulle innebära att man måste säga ja till att viga samkönade par för att kunna prästvigas. Motionerna har avslagits, och detta kanske allra tydligast år 2016 (2016:29) när inte bara kyrkomötets majoritet röstade för ett avslag utan även biskopsmöte och läronämnd tydligt markerade att detta inte är en möjlig väg att gå, då det bland annat skulle inskränka biskoparnas självständiga ansvar för prövning av prästkandidater.

Ansvaret för att kyrkliga handlingar kan utföras ligger inte på den enskilda prästen utan på församlingen och i förlängningen hela Svenska kyrkan.

—  Emma Hedlundh

Det finns tre villkor för vigning som gäller hela vigningstjänsten: 1. Man ska vara döpt och konfirmerad. 2. Man ska tillhöra Svenska kyrkan och 3. Man ska förklara sig beredd att tjänstgöra med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett kön. Dessa är alla konstitutiva för Svenska kyrkans karaktär. Det innebär att de måste uppfyllas för att det inte ska råda något tvivel om sakramentens giltighet – ingen ska vara osäker på om nattvarden eller dopet är giltigt beroende av om prästen är kvinna eller man. En del har menat att det föreslagna villkoret är av samma art som det tredje och att det därför vore möjligt att införa det, men inför beslutet 2016 klargjorde läronämnden just att en avgörande skillnad är att villkor nummer tre måste uppfyllas för att inte riskera sakramentens giltighet. Så var inte fallet med det föreslagna villkoret i motionen som då avslogs av kyrkomötet.

2017 kom en motion (2017:110) som också den handlade om vigslar, med förslaget att prästers möjlighet att neka vigsel skulle tas bort. Här användes begreppet väjningsrätt, vilket sedan ofta har förekommit i debatten. Även denna motion avslogs, och läronämnden framförde i sitt yttrande att ordet väjningsrätt är olämpligt att använda i sammanhanget.

Inför kyrkovalet har frågan väckts igen, och jag vill lyfta var POSK och jag själv står. För oss är det centralt att beslutet som fattades 2009 får fortsätta att gälla i sin helhet. Det innebär att det i Svenska kyrkan finns “två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande” (POSK:s program s. 8-9). Den som vigs till präst i Svenska kyrkan lovar att följa kyrkans ordning, och i den ryms två olika uppfattningar. Dessutom ligger aldrig ansvaret för att kyrkliga handlingar kan utföras på den enskilda prästen utan på församlingen och i förlängningen hela Svenska kyrkan, vilket innebär att de som vill vigas i vår kyrka har möjlighet att bli vigda, och det av en klar majoritet av prästerskapet som mycket gärna skulle viga samman två kvinnor eller två män i äktenskap.

För att öppenheten ska vara värd namnet måste man tåla att det finns olika uppfattningar.

—  Emma Hedlundh

I ett större perspektiv kan de olika ståndpunkterna i den här frågan sägas vara ett exempel på den bredd av kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms i Svenska kyrkan. För POSK och för mig är det viktigt att lyfta fram att olikheterna måste få finnas och att det är av största vikt att vi respekterar varandras olika tolkningar och följer demokratiskt fattade beslut. Därför är det mycket sorgligt att de som anses ha “fel” uppfattning om äktenskapet och vi som bejakar vigsel av par av samma kön men samtidigt vill bevara dagens ordning sägs ägna oss åt homofobi och diskriminering.

Svenska kyrkan är inte en åsiktsgemenskap där alla måste tycka lika, utan en trosgemenskap som hålls samman av tron på Jesus Kristus som vår frälsare. Öppenhet och låga trösklar förs ofta fram som styrkor, och jag är övertygad om att vår kyrka för att öppenheten ska vara värd namnet måste tåla att det finns olika uppfattningar. Kanske är det till och med en av våra stora tillgångar som folkkyrka – att vi alla har ett gemensamt uppdrag att på olika sätt förkunna evangelium?

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar