Karl-Henrik Wallerstein: Jag är präst men just nu skulle jag hellre vara katolik eller pingstvän

Jag är präst i Svenska kyrkan och är kyrkopolitiskt aktiv i nomineringsgruppen Frimodig kyrka. Dock skulle jag just nu mycket hellre vilja vara katolik eller pingstvän. Varför? Jo, då hade man sluppit kyrkovalet och all politisk inblandning i Svenska kyrkan.

I kyrkovalet, av någon kallat “kvalet”, frågar sig partier och olika nomineringsgrupper “hurdan kyrka vill du ha”. Frågan är felställd eftersom kyrkan har en Herre, Jesus Kristus. Att kyrkan ska vara till för alla är så klart sant men just nu saknas följande fråga: vems kyrka är det? I Pingstkyrkan och Katolska kyrkan, inte alls perfekta samfund finns en syn på kyrkan som förenas i att man vill stå under Guds ord. Missförstå mig inte; jag tackar Gud för Svenska kyrkan som gett mig dopet och tron men jag befinner mig i en politiserad kyrka. Pingstkyrkan och katolska kyrkan är inte politiserade kyrkor.

Hur kan det komma sig att Svenska kyrkan, som ju blev fri från statsmakten år 2000 är så politiskt styrd?

—  Karl-Henrik Wallerstein

Eftersom jag själv kandiderar för nomineringsgruppen Frimodig Kyrka är jag alltså långt ifrån objektiv när jag skriver det jag skriver, men när det är sagt så kan objektivitet aldrig uppnås – varje försök till verklighetsbeskrivning begränsas av observatörens preferenser. Alltså kan jag med den inblick jag har, utifrån Frimodig kyrkas horisont, konstatera några saker som gör att jag landat i slutsatsen att jag hellre är katolik eller pingstvän.

[ Här är kyrkoherden som vill slippa kyrkovalen ]

Orsaken till min slutsats är att katolska kyrkan styrs av påven och en pingstförsamling styrs av äldste och i båda kyrkorna är man befriad från politisk inblandning eller demokratiska läromajoritetsbeslut. I katolska kyrkan och pingstkyrkan vill man under ledning av påven eller de äldste söka Guds vilja. Men i Svenska kyrkan skulle vi lika gärna kunna be: “Ske din vilja så som i kyrkomötet så ock på jorden.” Kyrkomötet har nämligen makten att gå emot biskoparna.

Kyrkomötet har all makt i Svenska kyrkan och Jesus är marginaliserad. Så är det inte i katolska kyrkan och i Pingst. Där vill man att Jesus skall ha all makt. Svenska kyrkan är därmed en döende kyrka. Genom det politiska inflytande har det blivit en annan kyrka. Hon har varit en statskyrka. Statsmakten har påverkat kyrkan på flera sätt. Ämbetsfrågan 1957, kristendomsundervisningen 1969 och förändringen av kyrkomötet 1982 är några exempel på statens inblandning i kyrkans inre angelägenheter.

[ KG Hammar: Partipolitiken destruktiv för kyrkan ]

Det snart stundande kyrkovalet är i sig en ekonomisk utmaning för svenska kyrkan då valet brukar kallas för det bortglömda valet med endast 19,4 procent av medlemmar som röstade när det begav sig 2017. Att skryta med att det är den högsta siffran sedan 1934 säger något om statusen på detta val. Det enda som valet med säkerhet garanterar är fler utträden. När röstkortet dimper ned ges en påminnelse om att man är med i kyrkan som man ändå aldrig besöker.

Kyrkovalet har fungerat och fungerar som en skola för våra sekulära politiska partier. Särskilt Socialdemokraterna har använt kyrkovalet som uppstart för det betydligt viktigare riksdagsvalet året därefter. Men även Centerpartiet och senare Sverigedemokraterna har insett betydelsen av att engagera sig i kyrkovalet. Varför denna politisering av svenska kyrkan?

Kyrkomötet år 2022 kan med andra ord med majoritetsröstning gå emot biskoparna som i en episkopal kyrka skall leda sin hjord. Det borde vara omöjligt.

—  Karl-Henrik Wallerstein

Hur kan det komma sig att Svenska kyrkan, som ju blev fri från statsmakten år 2000 är så politiskt styrd? En orsak kan nog vara att hon på ett alldeles särskilt sätt har fått förtroendet att vårda folksjälen. Namnet “Svenska kyrkan” signalerar något särskilt, ett namn som uppkom så sent som slutet av 1800-talet. Innan dess kallades hon rätt och slätt för kyrkan. I takt med att det svenska enhetssamhället förändrades i en mer pluralistisk och mångkulturriktning behövde sockenkyrkan hävda sin identitet och särställning och eftersom hon var statskyrka blev det logiskt att de politiska partierna blev involverade i hennes ve och väl. En allmän grundhypotes är att man inte kan förstå Sverige och svensk kultur och mentalitet utan just Svenska kyrkan.

Men lika sant är att Svenska kyrkan genomgått en stor förändring som knappast hade kunnat ske om inte det socialdemokratiska arbetarpartiet varit så intresserad av att styra kyrkan. Detta parti är i grunden sekulärt och är alls inte intresserad av att kyrkan skall bli fri från politiskt inflytande. Nomineringen av representanter till kyrkomötet sker genom detta sekulära parti. Visserligen hade man tidigare en kristen sidoorganisation genom det som förr hette Broderskapsrörelsen, numera Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS). Men just nu är ordföranden för STS en muslim, Sara Kukka-Salam.

[ Ojämlik kamp mellan partier och ideella i kyrkovalet ]

Man kan även fråga sig varför biskoparna i Svenska kyrkan inte har rösträtt. De har närvaroplikt och yttrandemöjlighet men de kan inte rösta i den kyrka de är kallade att leda. Vem kom på den genialt korkade idén att ta bort läroämbetet från kyrkomötet? Kyrkomötet år 2022 kan med andra ord med majoritetsröstning gå emot biskoparna som i en episkopal kyrka skall leda sin hjord. Det borde vara omöjligt.

Summa summarum, i en katolsk kyrka och en pingstkyrka finns andra problem, men gemensamt för dessa två samfund är att de ändå är fria från politiskt inflytande. Därför skulle jag just nu hellre varit katolik eller pingstvän.