Debatt

KD: Inga biståndspengar får hamna i talibaners fickor

Det afghanska folket behöver vår hjälp mer än någonsin. Därför behöver Sverige omedelbart avbryta det generella biståndet och styra om så att det blir mer effektivt, skriver Ebba Busch, Gudrun Brunegård och Hans Eklind, KD.

Fasansfulla scener utspelas inför världens ögon i Afghanistan i svallvågorna efter talibanernas framryckning genom landet. Kaoset på Kabuls flygplats, där desperata människor försöker fly, bokstavligen med livet som insats, har etsat sig på våra näthinnor. Det hjälper föga att talibanernas talespersoner nu försöker ge ett belevat intryck och uttrycka sig väl. Efter det skräckvälde som rådde förra gången de styrde landet förväntar sig alla det värsta.

Redan en vecka efter maktövertagandet kommer rapporter om avrättningar av civila och omfattande begränsningar av kvinnors och flickors frihet. Kvinnorna har försvunnit från gatorna, efter förbud att röra sig utanför hemmet utan sällskap av manlig släkting. Flickor ska ha stoppats från att gå till skolan. Kvinnor blir utestängda från könsblandade arbetsplatser.

Enligt FN:s människorättschef Michelle Bachelet finns uppgifter om rekrytering av barnsoldater. Rapporter förekommer också om återgång till sharialagstiftning med bestialiska straff som stympningar och avrättningar.

Detta kan naturligtvis inte accepteras. Mänskliga fri- och rättigheter är inte förhandlingsbara. Det internationella samfundet såväl som enskilda länder som Sverige måste markera tydligt. De ledare som kränker mänskliga rättigheter ska isoleras. Deras tillgångar ska frysas och deras möjligheter att berika sig på andras bekostnad ska stoppas. Det generella biståndet till landet måste omedelbart avbrytas.

Men vi ska dock inte begå misstaget att bestraffa folket för att talibanerna tagit makten.

Sverige behöver också intensifiera det diplomatiska arbetet gentemot grannländerna, där en akut flyktingkris är att vänta.

—  Ebba Busch, Gudrun Brunegård och Hans Eklind (KD)

Afghanistan utmärker sig på många sätt. Mödra- och spädbarnsdödligheten ligger skyhögt, medan läskunnigheten ligger lågt. Lägg till detta att FN:s matprogram World Food Programme (WFP) redan i våras planerade nödhjälp till tolv miljoner afghaner, varav två miljoner undernärda barn.

Efter vårens svåra torka räknade WFP upp antalet till närmare tjugo miljoner i behov av nödhjälp. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är tre miljoner afghaner internflyktingar. Hälften av landets befolkning är alltså i behov av internationella insatser för att inte en humanitär katastrof ska läggas till den politiska.

Sverige har under många år gjort stora insatser i Afghanistan för att bidra till stabilitet och säkerhet, genom militär närvaro och utbildning av en nationell poliskår. Vi har också gett bidrag till landets utbildningsväsen och hälso- och sjukvårdssystem, liksom stöd till en rad biståndsorganisationer som verkar i landet. Det har på ett markant sätt förbättrat levnadsvillkoren för befolkningen. Det får inte ha varit förgäves.

När de internationella väpnade styrkorna har dragit sig tillbaka och ambassaderna har tagit hem sin personal står ännu delar av det internationella samfundet och det civila samhället kvar. Flera organisationer, som Svenska Afghanistankommittén, Röda korset och Rädda barnen, har i många år bedrivit hälso- och sjukvård, undervisning och fattigdomsbekämpning i landet, även i talibankontrollerade områden. De är liksom FN-organen beredda att fortsätta sina insatser.

Sverige behöver nu styra om biståndet. Utbetalningar som riskerar att hamna i talibanernas fickor ska stoppas. I stället får vi använda vägar att kringgå ett repressivt system och förhindra att tjugo års arbete går till spillo.

Vi som kristdemokrater står upp för ett fortsatt, men omriktat och mer effektivt bistånd.

—  Ebba Busch, Gudrun Brunegård och Hans Eklind (KD)

Fortsätt det humanitära stödet så att inte skolor och sjukvårdskliniker på landsbygden stängs. Förstärk fattigdomsbekämpningen. Lär ut effektiva jordbruksmetoder och underlätta mikrokrediter till kvinnligt företagande.

Öka stödet till Unicef och övriga berörda FN-organ, som nu förhandlar om en humanitär luftbro med livsmedel och mediciner. Detta behöver slussas ut till landets mest otillgängliga delar innan vägarna blockeras av snö.

Sverige behöver också intensifiera det diplomatiska arbetet gentemot grannländerna, där en akut flyktingkris är att vänta. Dessa länder behöver se omvärldens konkreta stöd, för att kunna ta emot människor på flykt och inte skicka tillbaka afghaner som sedan lång tid finns där. Skolor, hälso- och sjukvård och meningsfull sysselsättning behövs så att inte flyktingläger blir tickande terrorbomber.

Vårt land har en mer än sekellång historia av internationell solidaritet gentemot människor i nöd, inte minst genom olika kyrkliga organisationer. Afghanerna behöver det stödet mer än någonsin. Vi som kristdemokrater står upp för ett fortsatt, men omriktat och mer effektivt bistånd.

Fler artiklar för dig