Om ingen lyssnar - vem predikar vi för?

Vad församlingarna behöver just nu är en riktig brainstorming. Vi sitter år efter år i våra kyrkbänkar och lyssnar till samma förkunnelse – en förkunnelse som i huvudsak är inriktad på dem som sitter där. Det vill säga: De som redan är frälsta.

Förkunnelse till samhällets människor, de icke-troende, är i dag nästan obefintligt. Vi har inte hittat något sätt som ersatt 50-talets tältmöten. Den enda rörelsen som går mot strömmen är Alpha, och det blir ofta mycket bra – om man vågar göra Alpha ärligt med det fria och lyssnande samtalet utan att pådyvla, det vill säga att lyssna utan att övertala.

[ Frida Park: Dags för Svenska kyrkan att ta medlemstappet på allvar ]

Ibland ställer jag mig frågande till varför vi håller på som vi gör. Vi sitter i kyrkan ena söndagen efter den andra utan att på riktigt våga ställa frågan: Kära vänner, vad ska vi göra? Det är ju snart slut om inget händer!

Visst finns det undantag med sammanhang som växer, men det jag skriver här är utifrån den generella församlingssituationen.

Det är aldrig fel att be, men ibland tror vi att endast bön ska hjälpa. Men kom ihåg att det står: Be och arbeta.

—  Ingemar Bjärneroth

Men vad ska vi då göra?

För det första: Stanna upp och inse att Gud är Gud! Som det står i Ps 46:11: “Bli stilla och inse att jag är Gud, upphöjd över folken, upphöjd över jorden.”

Det betyder att vi inte behöver vara så rädda att förlora det vi har. Någon invänder: “Jag har ju suttit här i 50 år, på samma plats. Jag kommer att sakna de vanliga gudstjänsterna!” Ja visst, men vad hjälper det när ingen annan vill ha dem? När inga nya människor kommer till kyrkorna?

Det är aldrig fel att be, men ibland tror vi att endast bön ska hjälpa. Men kom ihåg att det står: Be och arbeta.

Många har säkert arbetat med bakning, städning med mera. Men återigen, vad hjälper det när det ser likadant ut år efter år! När inga nya människor kommer till kyrkorna.

Det arbete som jag menar behövs just nu handlar om att söka kontakt, att dela tankar med samhällets människor. Att lyssna och försöka förstå deras situation. Detta kallas på företagsspråk att göra en marknadsundersökning.

[ Små församlingar växer - men inte tillräckligt ]

För det andra: Studera vad som är i centrum för Jesu undervisning. Allt som Jesus talar om syftar till att göra människan rättfärdig! Vi kan förstå vad Jesus söker genom hur han samtalar med fariséerna. Han vänder och vrider, konfronterar och avslöjar. Detta är ett glömt perspektiv!

Tyvärr är vi i dag mer upptagna av “att göra lärjungar” och försöka “dressera” församlingsmedlemmarna till att bli mer evangeliserande och andefyllda. Detta låter bra men visar inte någon större framgång när det gäller att dra nya till kyrkan.

För det tredje: Börja lyssna till människor och ställ frågor om hur de ser på Jesus, tron och livet. Vi måste ställa oss utanför shoppingcentret och ställa tre frågor:

1. Brukar du gå i kyrkan?
2. Vid nej, fråga: Varför inte?
3. Skulle du gå mer i kyrkan om man i högre grad tog upp de existentiella frågorna?

Ta med svaren till församlingen och samtala öppet om resultatet. Våga vara intresserad av samhällets röst och var människan befinner sig i dag i det andliga klimatet. Där ligger arbetet!

Nu kommer naturligtvis inte intervjuer med några personer utanför köpcentret att fylla kyrkan. Det allra viktigaste med en marknadsundersökning är att församlingen ska få kunskap om hur människor tänker om kyrkan, Gud och Jesus. Denna kunskap hjälper oss att forma nutidens kyrka.

Vi måste börja inse att den tiden är förbi då “de vet ingenting och vi vet allt”. Församlingen måste bli nyfiken på hur människor tänker, och först då kan vi hitta en utformning för vårt ärende. Kyrkan måste i högre grad bli en informations- och utbildningsplats där ämnet är: Nya testamentet – svaret till människan!

[ Karin Wiborn: Det är kris – men evangeliet dör aldrig ]