Vi behöver Guds kraft för att välja en enklare livsstil

Livet på jorden är så osannolikt och förunderligt. Kanske finns liv bara på denna blåskimrande planet i ett oändligt universum. Likaså är det förunderligt att se från Bibelns början till dess slut hur Gud utväljer ett folk för att råda bot på det som gått fel och för att förverkliga sin vilja med hela sin skapelse.

Klimatkrisen, tydliggjord i IPCC:s senaste rapport, och kyrkans roll i denna tid har berörts i två välskrivna artiklar i Dagen: “Kyrkan behövs i klimatkampen” av Micael Grenholm och Lennart Renöfält och “Krisen är större än klimatet” av David Wiljebrand. I en tid när församlingarna ängsligt beskrivs gå kräftgång och kyrkan upplevs vara bortglömd i ett sekulariserat samhälle vill jag utmanas av församlingens roll i Guds skapelse och frälsningsplan.

[ Equmeniakyrkan på väg att utlysa klimatnödläge ]

Alla sanningens och barmhärtighetens goda krafter är med i Guds mission. Samtidigt ser vi med ödmjukhet hur utväljandet av ett folk får en nyckelroll. Vårt hopp står till Gud som själv är initiativtagare och drivande i sin mission.

Teologen William Cavanaugh visar i boken “Som om allt förvandlats” hur alla tiders förebildande befrielserörelse, Israels uttåg ur Egypten, helt är beroende av att Gud tar initiativ och är drivande. Det är tydligt att det är Gud som driver frihetsprojektet, där också lagen given på Sinai är ett Guds initiativ i befrielsen.

Om vi i Exodus-berättelsen läser in att allt är möjligt för individer och folk som är rustade med längtan, vilja och mål så visar Cavanaugh att folket inte alls hade kommit iväg utan en rejäl knuff i baken. Och när de väl kommit iväg så vill de gång på gång återvända till Egypten.

Människan måste följa Gud för att bli fri.

—  Göran Strömner

Cavanaugh menar att verklig frihet handlar om mer än frånvaron av enbart yttre hinder för den mänskliga viljan. Om människans vilja lämnas åt henne själv när hon ska göra sina val, kan det ibland visa sig att hon inte väljer frihet utan slaveri. Cavanaugh förstår av Exodus-berättelsen att den mänskliga naturen helt enkelt inte utan vidare dras till verklig frihet. Människan måste följa Gud för att bli fri. Vi behöver lära oss hur vi blir fria.

Det jag vill understryka är alltså att vårt och skapelsens hopp står till Guds drivande vilja och initiativ. Och att tillhöra kyrkan, denna världsvida rörelse, världens största gemenskap, innebär att leva i Andens samlande och formande verksamhet i den tid som är nu.

[ Joel Halldorf: Klimat är inte väder ]

Det bör inte vara oss främmande att den konsumerande västerländska livsstil som vi vant oss vid väntar på vårt uppbrott. Det bör inte heller vara oss främmande att vi behöver levande Guds kraft för att lämna fossilperiodens privilegier för en befrielse till den enkelhet i livsstil som Gud vill.

Kyrkan har en avgörande roll i Guds mission. Utmaningen för oss som kyrka är att vi förankras i vår identitet och lever i överlåtelse till Kristus som är nåd och tar sig uttryck i gärningar. Denna utmaning för kyrkan att så leva i Guds mission är vad Jakob med en träffsäker och humoristisk bild betonar i sitt brev:

“Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör” (Jak 1:23–25).

Så, Guds församling – var redo för Guds mission för världen och skapelsens skull! Låt oss be, formas och handla:

• Be – det kan vi göra. Låt oss ropa till Gud, enskilt, i församlingar och samfund, ja i hela den globala kyrkan. Be: Kom du helige Ande, samla Guds folk på sanningens, barmhärtighetens och enkelhetens väg. Gud, visa oss din väg och gör oss villiga att vandra den!
• Formas – blir följden när vi ber den bönen i överlåtelse. Glädjen och kreativiteten kan flöda när vi upptäcker gemenskapernas möjligheter. I livets utsatthet kan tilliten växa när vi vet att Gud går med oss.
• Handla – som om vi vore Guds händer. Det behövs på alla nivåer, lokalt, nationellt och internationellt. I profetiska uttalanden, barmhärtighetens gärningar, civil olydnad och trofast lojal vardagstjänst.

Kom ihåg att livgivande och omskapande andliga rörelser inte främst har präglats av att ribban höjts utan av en förnyad insikt om Guds storhet.

[ Dagenundersökning: Få församlingar har riktlinjer för miljö och klimat ]