I Dagen kunde vi den 22 september läsa att samtidigt som Svenska kyrkan tappar rejält med medlemmar så växer pingstkarismatiska kyrkor kraftigt i Sverige. Men en stor del av tillväxten sker utanför den klassiska svenska pingströrelsen genom migrantkyrkor i storstadslänen bildade av människor som har flyttat hit från andra länder.
Blickar vi ut över världen är detta inte förvånande. I Sverige är måhända Svenska kyrkan det största samfundet med sina drygt sex miljoner medlemmar, jämfört med Pingströrelsens 87 000. Men globalt sett är pingströrelsen ett av världens största samfund med över 650 miljoner medlemmar.
Detta kan jämföras med Svenska kyrkans Lutherska samfund, som enligt dem själva är 72 miljoner världen över. Dessutom räknas den globala pingströrelsen som världens just nu snabbast växande religiösa rörelse.
[ Många kyrkor tappar - men pingstkarismatiska ökar kraftigt ]
I takt med att antalet migranter och flyktingar ökar världen över kommer också antalet internationella pingstvänner öka i Sverige. Jag tror att det finns en spännande utmaning för oss klassiska pingstvänner här. Jag tror att vi alla skulle tjäna på att bli ännu mer aktiva i kontaktskapande, relationsbyggande och i att bjuda in våra nytillkomna internationella pingstvänner till våra församlingar. För om vi inte lyckas knyta band med våra pentekostala trossyskon så är risken stor att det på sikt blir flera nya pingstsamfund i Sverige.
Hemligheten i att skapa fred ligger alltså i att i stället för att bygga upp en mur mellan sig själv och sin fiende, sträcka ut en hand och erbjuda gästfrihet.
— Christian Mölk
I min nya bok Främlingsvänlig har jag skrivit en del om gästfrihet och Mellanösterns urgamla uppförandekod. När en främling kom på besök var det fortfarande oklart för både den infödde och främlingen huruvida man skulle betrakta varandra som vän eller fiende. Eftersom den infödde generellt är den starka parten åligger på honom att sträcka ut en hand och erbjuda främlingen gästfrihet. När främlingen accepterar gästfriheten övergår han från potentiell fiende till skyddad gäst.
Hemligheten i att skapa fred ligger alltså i att i stället för att bygga upp en mur mellan sig själv och sin fiende, sträcka ut en hand och erbjuda gästfrihet. Det är i själva erbjudandet av gästfrihet som övergången från potentiell fiende till skyddad gäst äger rum.
[ Recension: Häpnadsväckande om hur pingstkartan ritas om ]
Vi klassiska svenska pingstvänner behöver sträcka ut en hand och aktivt bjuda in nytillkomna internationella pingstvänner till våra församlingar. Det är nämligen inte bara nytillkomna som ska integrera sig och bli svenskar. Även vi svenskar behöver integreras in i den globala kristna församlingen.
I vår församling har vi välsignats med många nya människor de senaste åren, något som kraftigt har berikat oss. Exempelvis är de två främsta böneledarna från Kongo. De är helt i en klass för sig på att göra vår församling till ett bönens hus för alla folk.
Personligen tror jag att det är den sortens andliga enhet mellan folk från olika länder och språk som Jesus bad om i sin översteprästerliga förbön, snarare än ekumenik mellan olika religiösa inriktningar.