Debatt

Sekulär stat ja, men kristendomen har en särställning

Replik. I ett modernt samhälle är religionen ytterst en privat angelägenhet. Däremot får inte kristendomens unika bidrag till Sveriges gemensamma historia underskattas, skriver Christoffer Andersson, KDU.

Till viss del har Jakob Norrhall och Liberala ungdomsförbundet, Luf, rätt: Staten varken ska eller bör involvera sig i frågor av konfessionell eller andlig natur. Det hör till ett modernt samhälle att religionen till syvende och sist är en privat angelägenhet vilket också i mångt och mycket involverar trossamfunden.

KDU håller därför med om principen att staten och Svenska kyrkan ska skiljas åt helt och hållet. Dock är det viktigt att poängtera den unika särställning som vår folkkyrka och som kristendomen i sin helhet har i Sverige – dess unika bidrag till vår gemensamma historia får inte underskattas.

Tankegången, att religiösa symboler, plagg och handlingar kan likställas med varandra, menar vi i KDU är en orimlig hållning.

—  Christoffer Andersson, KDU

En rådande uppfattning i dagens samhälle är att religion gärna får existera men inte märkas i det offentliga. Vi i KDU kan förstå själva grundtanken men menar att det måste finnas ett större handlingsutrymme för den som önskar leva ett liv i religion. Ett kors runt halsen eller en stilla bön när man går på gatan är tecken på ett samhälle där var persons religiösa övertygelse respekteras samtidigt som den inte blir tvingande gentemot andra.

Ställningstaganden om exempelvis förbud mot slöja i grundskolan är ett förslag från Kristdemokraterna som Jakob Norrhall nämner i sin rapport. Förslaget handlar om att den egna religionen inte ska tvingas på andra, speciellt inte eftersom slöjan som sådan snarare har kulturella anledningar som grund och inte religiösa. Tankegången, att religiösa symboler, plagg och handlingar kan likställas med varandra, menar vi i KDU är en orimlig hållning.

Fler artiklar för dig