Säger ärkebiskopen nej till ekumeniken?

I en nyhetsartikel 5/10 rapporterar Dagen att ärkebiskop Antje Jackelén avvisat katolske biskopen Anders Arborelius förfrågan om möjligheten att få fira mässan enligt den så kallade tridentinska ordningen i några svenskkyrkliga kyrkobyggnader.

Förfrågan bottnar i påvens beslut i somras att begränsa mässfirandet enligt den ordningen. Stiftets biskop ska tillåta firandet, och mässan får inte firas i församlingskyrkorna. För att ändå möjliggöra ett ytterst begränsat firande tillskrev biskop Anders Arborelius Svenska kyrkans ärkebiskop. Som alltså säger nej.

[ Biskop: Påvens skrivelse liknar en krigsförklaring ]

Svenska kyrkans politiska gren, det vill säga kyrkomötet, har under många år visat att man är ointresserad av ekumenik. När fattade kyrkomötet senast ett beslut som gick i ekumenisk riktning? Däremot har Svenska kyrkans teologiska gren, det vill säga främst ärkebiskopen, länge talat sig varm för ekumenik. Men nu är det tydligen slut med detta.

Det intressanta är inte att ärkebiskopen avböjer biskop Anders Arborelius förfrågan, utan hur ärkebiskopen motiverar sig. Hon menar att Katolska kyrkan inte ska “exportera” sina interna problem till Svenska kyrkan.

Vidare menar hon att den tridentinska mässan skapades som en motståndsreaktion på gudstjänstlivet i de reformatoriska kyrkorna och antyder att den historiskt står i strid med Svenska kyrkans liturgiska syn. Det blir också knepigt för Svenska kyrkan att gå emot påvens intentioner att begränsa detta mässfirande, menar hon.

I konsekvens med ärkebiskopens resonemang får väl Katolska kyrkan ännu en gång klargöra att Svenska kyrkans liturgiska syn står, och alltid har stått, i strid med Katolska kyrkans syn.

—  Johan Appelberg

Ärkebiskopens svar till biskop Anders Arborelius avslutas enligt tidningen med: “Jag skulle alltså vilja be dig att du inte medverkar till att svenskkyrkliga församlingar ges intrycket att de idkar ekumenisk gästfrihet när de i själva verket bidrar till spänningar i Katolska kyrkan och inte främjar kyrkans enhet.”

Ärkebiskop Antje Jackeléns förmenta omsorg om Katolska kyrkans inre liv och om “kyrkans enhet” lämnar jag därhän. Det speciella är resonemanget om att den tridentinska mässan står i strid med Svenska kyrkans liturgiska syn. Och ja, det stämmer. Men riktigare är att säga att det är Svenska kyrkans liturgiska syn som står i strid med Katolska kyrkans syn: Med både den tridentinska liturgin och den ordinarie liturgi som lades fast vid Andra Vatikankonciliet.

[ Påven begränsar firande av latinsk mässa ]

För övrigt är den tridentinska mässan i sig mycket äldre än reformationen. Reformatorerna utformade en mässordning som stod i strid med Katolska kyrkans mässordning – och det var ju avsikten.

I konsekvens med ärkebiskopens resonemang får väl Katolska kyrkan ännu en gång klargöra att Svenska kyrkans liturgiska syn står, och alltid har stått, i strid med Katolska kyrkans syn. Och att Svenska kyrkan anser att dessa meningsskiljaktigheter numera ska ta sig konkreta uttryck i ekumeniken.

I linje med detta får väl Katolska kyrkan aktivt avstå allehanda samverkan med Svenska kyrkan. Är det detta ärkebiskop Antje Jackelén vill?

[ Präst väcker reaktioner: Nu är det plikt att gå i kyrkan ]