04 december 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Lovsången har kört fast i förenklade formuleringar

Replik. Förr hade kristen musik på grund av dess bredd en mer given plats i våra medier, skriver Ulrika Geinäs Andersson.

Ett smalt utbud av kristna musikstilar gör att vi inte når utanför kyrkans väggar, skriver Ulrika Geinäs Andersson.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Frikyrkans musik har gått från att ta plats bland externa konserter till att i allt högre grad vara ett internt ärende för lovsångsteam, där musikbudet är likartat, oavsett vilken gudstjänst man besöker. Hans Lindetorp, själv lovsångsledare, är i en replik (Dagen 15/10) på Anders Mossbergs debattartikel (Dagen 1/10) kritisk till att frikyrkorna på 1980-talet stöttade artister och musik med kristna förtecken med motivet att locka människor till evangeliet.

Enligt Lindetorp “lurade vi [i någon mån] besökarna som trodde att de bara var på en konsert när sista låten ledde över till en predikan och efter den förväntades de “säga ja till Jesus”.” Jag menar att det är att underskatta publik som medvetet besökt en kyrka.

Vi bör också, skriver Lindetorp, “självkritiskt fråga oss om konserterna snarare gjorde att vi beundrade de kristna artisterna än att vi blev sugna på ett självuppoffrande liv i Jesus-stil.” Det debattartikeln förbiser är att det breda utbudet av kristna musikstilar ledde till att denna musik hade en mer given plats i våra medier, vilket bland annat också lockade profana artister att spela in kristna låtar eftersom man fann att det fanns en intresserad publik – något som med tiden avstannat. Det gör att frikyrkan missar att nå utanför väggarna, om man inte räknar Carola.

Men lovsång kan inte vara det enda musikaliska alternativet att möta människors längtan efter det heliga.

—  Ulrika Geinäs Andersson

Som alternativ framhåller Lindetorp Hillsong som förebild för en framväxande lovsångstradition med integrerat förhållningssätt till musiken och evangeliet. Men lovsång kan inte vara det enda musikaliska alternativet att möta människors längtan efter det heliga.

Den musikaliska kunnighet, mångfald och tradition av musikglädje som funnits i frikyrkan behöver åter ges utrymme. Framför allt behöver unga ha kristna förebilder i artister, musikband att se upp till, något också Lennart Björk skriver (Dagen 20/10).

Unga behöver musik att kunna spela med och för sina kompisar, musik som känns angelägen att luta sig mot. Detta är något vi berövat dem genom att begränsa den kristna musikrepertoaren så hårt. Ett förhållningssätt som medverkar till att artister och musik med annan inriktning än lovsång i dag blir satta på undantag, då det inte finns något nämnvärt konsertutbud eller skivutgivning förutom hos just Hillsong och andra församlingar som gränsar till trosrörelsen.

Den musikaliska plattformen behöver åter förvaltas, där de unga får möjlighet att utvecklas mitt i församlingsgemenskapen.

—  Ulrika Geinäs Andersson

Musik ensam kan inte vara enda byggsten, men den kan vara en brobyggare att förmedla det som kristen tro ytterst handlar om: en hållbar tro. Unga behöver tillsammans med musiken också vittnesbörd och förkunnelse som attraherar till vägval för sund kristen vardagstro. Här behöver låtskrivare och pastorer utveckla en förmåga att nå ut med budskap som öppnar och inte stänger ungas engagemang också för dem som inte direkt hakar på.

Problemet med flertalet moderna lovsånger är att de kört fast i förenklade formuleringar som inte har någon genomgripande teologisk innebörd utan främst bygger på upprepningar, i stället för att förmedla ett fördjupat budskap som bidrar till andlig mognad.

Rent musikaliskt saknar lovsången den breda mångfald som tidigare präglat musikalisk frikyrkorepertoar och som genererade fram musiker med eftertraktat renommé. Den musikaliska plattformen behöver åter förvaltas, där de unga får möjlighet att utvecklas mitt i församlingsgemenskapen.

En lärdom från 1980-talet bör vara att kristet musikutbud bättre än då stöttas utifrån ett lokalt församlingsperspektiv i omsorg om dem som vill tjäna genom sina musikaliska gåvor. Det gäller såväl artister som söker sig ut på profana plattformar som exempelvis den ekumeniska lovsångsrörelsen Hope for this nation. Låt oss inte dra tvärsäkra slutsatser när vi i stället behöver lyssna mot marken både i och utanför frikyrkan efter de ungas behov.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt