Guds vilja måste gå före vad vi själva söker

Människor i vårt samhälle fokuserar mycket på den individuella viljan och våra egna tankar om partner, familj och karriär. Man frågar sig “vad är mina drömmar?” och strävar efter att leva ut dem. Kristendomen fokuserar i stället på “vad är Guds vilja för mig?”. Det handlar om att våga följa Gud och hans perfekta väg som är mycket högre än vår.

Och visst önskar Gud ge oss goda gåvor, men exakt vad han vill ge oss, och vilken som är hans tidpunkt att göra det, vet vi inte. Guds tankar är högre än våra tankar, och vi kan känna oss trygga över Guds perfekta plan och försaka vårt eget och lita på Honom.

För många kristna verkar tron dock handla om att följa lagen. Att det är viktigt att omvända sig från synd vet de flesta av oss. Men ibland blir det lite för mycket fokus på lagen. Vårt fokus på att följa Guds vilja, däremot, borde vara större.

Om vi betraktar Jesu liv var hans största fokus att göra Guds vilja. När Jesus följde Gud och gjorde det Han kallat honom till, skulle han få sin lön i himlen: Att sitta på Guds högra sida i all evighet och glädja sig åt alla som blir frälsta.

[ Bokrecension: Läsvärt om vägval som andlig process i "Att urskilja Guds vilja" ]

I Bibeln finns många exempel på människor som lydde Gud när Han talade till dem i drömmar, syner och genom profeter. Jesu jordiska pappa Josefs kallelse var till exempel att gifta sig med Maria och att uppfostra Jesus. Johannes döparen, David, Abraham, Ester, Jona och lärjungarna är andra exempel på människor som tänkte på att samla skatter och få sin lön i himlen. De levde med ett evighetsperspektiv. De är förebilder för oss kristna att lära av i dag.

Oavsett vad omgivningen säger bör vi alltså lyda Gud. Men har vi kristna det fokuset i dag?

—  Monika Kiss

Bibeln har ett stort fokus på Guds vilja. Vi är inte bara kallade att tro – det är den som gör Guds vilja som är hans bror, syster och mor, säger Jesus. I Matteus evangelium står det att inte alla som ropar “Herre, Herre” ska komma in i himmelriket, utan den som gör Jesu himmelske Faders vilja.

Därför behöver vi försaka vår vilja för hans, när vår vilja går på tvärs med hans. Att räknas som lärjunge är att förneka sig själv, ta sitt kors och följa honom. Vi behöver överlämna våra planer till Gud och tillåta honom att styra våra liv. Därför ska inte heller våra beslut och vårt agerande följa vad människor tycker eller tänker, eller för den delen trender i samhället.

[ Joakim Hagerius: Migranter utmanar svensk individualism ]

Ibland försätter Gud oss i olika situationer där vi råkar ut för lidanden så att vi inte har något annat val än att lyda. Detta är något vi inte så ofta talar om, trots att det finns flera exempel i Bibeln. Berättelsen om Jona är ett. Han var kallad att predika i Nineve men vägrade och åkte med båt till Tarsis i stället. Gud sände en stor storm och Jona kastades i havet av folket på båten. När Jona till slut omvände sig och gick med på att predika för folket i Nineve kom nästan två tusen människor till tro. Ett annat exempel är kung Saul. Hans ovillighet att lyda ledde till att Gud tog bort den helige Anden från honom.

I Apostlagärningarna talar de första lärjungarna om vikten av att lyda Gud mer än människor. Oavsett vad omgivningen säger bör vi alltså lyda Gud. Men har vi kristna det fokuset i dag? Vi har ett eget ansvar att följa Gud och inte någon väns eller pastors idéer. Ett ansvar att söka Gud så att vi kan vandra hans rätta väg för våra liv så som han tänkt. Även om den tanken går emot hela vår nutida individualism.

[ Fredrik Wenell: 00-talisterna i frikyrkan är individualister ]