Slå vakt om våra kristna helgdagar

Under årets allmänna motionstid har riksdagsledamöterna lämnat in totalt 4 150 fristående motioner. Ett par handlar om synen på våra helgdagar. Kjell-Arne Ottosson (KD) föreslår att göra “Annandag pingst som helgdag” och Joar Forssell (L) vill ha “Moderniserad syn på allmänna helgdagar”

De två motionärerna väcker frågan om Sverige ska ha fler eller färre nationella helgdagar som i praktiken speglar landets kristna tradition. Debatten är inte ny. För tio år sedan skrev ordföranden för Tro och Solidaritet Peter Weiderud på SvD-debatt: “Gör Eid al-fitr till svensk nationell helgdag”.

Visserligen var vårt religiösa landskap redan då under ett märkbart omvandlingstryck, men då var det få om ens någon som såg vad som komma skulle. Nu är tiden mogen.

En grundförutsättning för vår demokrati och vårt rättssamhälle är att vi upprätthåller rågången mellan religion och politik. Samtidigt ska Sverige framgent vila på västerländsk kristen tradition som tjänat – och som tjänar – oss väl. I den kontexten har våra kristna helgdagar en viktig funktion att fylla.

[ Förslag: Alla samfund ska ha en ”ansvarig förkunnare” ]

Enligt det amerikanska konsultföretaget Mercers beräkningar har Sverige elva lediga dagar förutom midsommarafton, julafton och nyårsafton som inte är röda dagar i hela världen men ändå hävdvunna ledighetsdagar. Med den beräkningen hamnar Sverige på delad fjärdeplats i Europa och delad åttondeplats i världen. Allra flest lediga dagar har Indien och Colombia med 18 lediga dagar, och Mexiko minst med sina sju dagar.

Ett ändrat antal helgdagar får konsekvenser för produktion och tillväxt. Det kan tära på utrymmet för arbetsmarknadens parter att avtala lönevillkor och andra överenskommelser enligt den svenska modellen.

Vilken betydelse ska våra kristna helgdagar tillmätas i framtiden? Ska vi byta bort dem?

—  Ulf Lönnberg

Kjell-Arne Ottosson (KD) skriver i sin motion: “Fram till 1772 firades pingst rejält. Då var det inte bara pingstafton, pingstdagen och annandag pingst, utan även tredje- och fjärdedag pingst firades. Pingst är en helg som av tradition använts för konfirmationer och bröllop i en tid när naturen står i sin vackra försommargrönska.”

Joar Forsell (L) skriver i sin motion “att vi ska separera religion och stat en gång för alla” och omreglera de röda dagarna som antingen kan ersätts av en pott som den enskilde får disponera själv, eller att arbetsmarknadens parter får förhandla om detta (med undantag för en, valdagen, så att alla medborgare har möjlighet att rösta).

Ingen av motionärerna beskriver saken som den vattendelare den kommer att bli i en förhoppningsvis kommande svensk religionspolitisk debatt.

De flesta helgdagar i Sverige speglar vår kristna tradition i en tid när det svenska religiösa landskapet omdanas. Vilken betydelse ska våra kristna helgdagar tillmätas i framtiden? Ska vi byta bort dem? Ska de samsas med andra religioners högtider?

I sin nu tio år gamla debattartikel skrev Peter Weiderud att “många muslimer i Sverige kan berätta att deras helger och högtider inte accepteras i Sverige. Det finns förvärvsarbetande som tvingas sjukskriva sig för att kunna delta” och att “framtidens lösning ligger förmodligen i att växla in några av dagens svenska helgdagar till en personlig helgdagsbank av 2–3 dagar.” Ungefär detsamma som Joar Forssell (L) nu föreslår.

[ Livsstil: Mer tid för Gud – grunden för våra röda dagar ]

I dag ser vi extrema aktörer som utifrån religiösa urkunder sammanflätar de religiösa och politiska målen i en och samma samhällsvision. Där ska individen vara underordnad kollektivet och en annan rättsordning med sharialagar och Koranen som rättskälla råda. En sådan för oss väsensskild religiös-politisk utopi ska vi, och måste vi, i vår sekulära stat stoppa med politiska argument.

I denna process är våra kristna helgdagar en robust skyddsmur. Västerländsk kristen tradition fungerar som en beständig kulturell markör i en tid av föränderliga religiösa urkundstolkningar, och garanterar demokratins och rättssamhällets företräde över religiöst tvingande lagstiftning.

Utifrån sina positioner är Kjell-Arne Ottosson (KD) och Joar Forssell (L) väl lämpade att ta sig an morgondagens religionsfrihet i Sverige. Den behöver inom ramen för FN:s konvention om religionsfrihet reformeras med tydligare rättigheter och preciserade begränsningar.

[ Joel Halldorf: Strukna kristna helgdagar ett tecken på att nya gudar framträder ]