05 december 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kritiken av svensk islamologi behöver nyanseras

Replik. Källkritiskt orienterad internationell forskning om Koranen och tidig islam är redan en integrerad del av den undervisning som jag och andra religionsvetare bedriver vid svenska lärosäten, skriver Jonas Svensson.

En person läser Koranen.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Som professor i religionsvetenskap med islamologisk inriktning (det vill säga islamologi) ser jag mig föranledd att kort replikera på Sameh Egyptsons kritik i Dagen 12/11, mest för att ge ett sammanhang och nyansera.

Egyptson sällar sig till en skara debattörer som i svenska medier gärna talar om för oss islamologer vad vi egentligen borde forska om. I detta fall handlar det alltså om kritiska studier av Koranen och av tidig islamisk historia. Det är korrekt att ingen islamolog i Sverige i nuläget forskar aktivt inom dessa områden.

Om jag har räknat rätt så är vi i dag åtta personer med doktorsexamen i islamologi verksamma som forskare och lärare vid universitet och högskolor i Sverige. Om man till islamologernas skara räknar även allmänna religionsvetare och religionshistoriker med islam som forskningsområde blir vi fler. Vi är dock fortfarande inte särskilt många. Majoriteten är nutidsorienterade i sin forskning, och flera hör till den internationella forskareliten inom sina specialområden.

Vårt potentiella forskningsfält, däremot, rör 1400 års historia, över i stort sett hela världen, på en mångfald språk. Det är också ett forskningsfält där frågor om religion, samhälle och politik är högst aktuella. Islams tidiga historia och Koranen som historisk text är endast en liten, liten del av vad som kan sägas vara möjligt, rimligt och viktigt att beforska inom ramen för forskningsämnet islamologi.

Varför inte öppna upp exegetikämnena vid svenska lärosätet (det vill säga Gamla och Nya testamentets exegetik) för det vetenskapliga, historisk-kritiska studiet av Koranen?

—  Jonas Svensson

Man kan här jämföra med det akademiska studiet av kristendom. Här finner man vid svenska universitet inte ett ämne, “Kristendomsstudier”. I stället finns det en palett av specialiserade forskningsämnen. Dessa inkluderar olika former av teologi (praktisk, systematisk, praktisk-historisk), olika varianter av kyrkohistoria, samfundstudier och missionsvetenskap, teologisk etik, religionspedagogik och religionsfilosofi mestadels inriktad mot kristendomen. Dessutom finns två(!) hela universitetsämnen som sysselsätter sig med historisk-kritiska studier av en enda urkund, Bibeln.

Jag skulle gärna se en ökning av mängden svensk forskning om Koranen som historisk text och studier av tidig islam i anslutning till detta. Jag har också ett modest förslag på hur en sådan ökning skulle kunna komma till stånd. Varför inte öppna upp exegetikämnena vid svenska lärosätet (det vill säga Gamla och Nya testamentets exegetik) för det vetenskapliga, historisk-kritiska studiet av Koranen som ytterligare en kulturhistoriskt viktig religiös skrift, en skrift som dessutom har ett historiskt släktskap med Bibeln?

Och så till frågan om undervisning och läromedel som Egyptson menar inte beaktar den internationella forskningen. De exempel som han ger på ny (nåja) källkritiskt orienterad internationell forskning om Koranen och tidig islam är redan en integrerad del av den undervisning som jag och andra religionsvetare bedriver vid våra lärosäten. Så har det varit under flera decennier.

I den mån vi som forskare i våra publikationer berör tidig islam, eller Koranen som historisk text, så är det i enlighet med akademisk standard att nämna vad forskarvärlden som kollektiv vet och inte vet inom dessa områden.

Den som önskar exempel på hur detta ser ut i en läromedelskontext kan konsultera bidrag från svenska islamforskare i antologin Islam. En religionsvetenskaplig introduktion (2021) redigerad av Susanne Olsson och Simon Sorgenfrei.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt