KD: Vi kan inte tolerera en omodern rättspraxis

Ett parti som vill betyda något för samhällsutvecklingen måste också förstå den och samtidigt bevara sin identitet. Det är lättare sagt än gjort. Risken är stor att fångas i sin tidsanda och missa de långa perspektiven. Och vem är lika bra på att analysera sig själv som omgivningen är?

Likväl vågar jag påstå att Kristdemokraterna har gjort ett bra arbete med att både fånga upp nya sakfrågor samtidigt som man bevarat partiets värdegrund.

Att debattera kristdemokratins natur och funktion är i sig inget nytt. Den debatten har förts sedan partiets bildande för 57 år sedan. Det var en bitvis brokig skara som deltog i det tvärpolitiska arbetet att organisera kristna riksdagsledamöter från olika partier och som så småningom kom att leda fram till bildandet av KDS. Den förste partiledaren, Birger Ekstedt, hade sin bakgrund inom dåvarande Högerpartiet och lärde känna Lewi Pethrus i Högerns kulturråd.

[ KD-politiker om rikstinget och de kristna väljarna ]

Gemensamt för dem alla var dock insikten om att Sverige behövde något nytt. Att de gamla partierna hade stelnat i ekonomisk teknokrati och, inte minst, tappat bort den grundläggande frågan om vad ett samhälle är och på vilken grund det bör byggas.

Sedan dess har partiet upplevt och deltagit i en lång rad av frågor som var och en präglat sin tid. Kalla kriget fram till dess slut 1991, miljöuppvaknandet på 1970-talet, de ekonomiska liberaliseringarna på 1980-talet, valfrihetsrevolutionen och budgetsaneringarna på 1990-talet, feminismens breda genomslag runt millennieskiftet, terrorkrigens era efter 11 september.

Och naturligtvis de ämnen vi ser och hanterar i dag: De stora flyktingströmmarna och det alltmer heterogena samhälle som blivit följden. Klimatförändringens effekter och den grova kriminalitet som människor i Sverige möter i de egna, tidigare så trygga, bostadsområdena.

Våra företrädare hade sin tids frågor att besvara – vi har att svara för våra.

—  Bengt Germundsson (KD)

Vi kan varken välja bort arbetet med vår tids avgörande frågor, eller förhindra att de även lämnar sina spår hos oss. Det hade varit tjänstefel att ens försöka. Därför har vår politik successivt förändrats. Inte för att vår ideologi har skiftat, utan för att samhället har gjort det.

Kristdemokraterna är inte ett parti i mängden. Den stora skillnaden jämfört med de flesta andra partier är att vi inte föddes ur en ekonomisk doktrin, som liberalismen och socialismen. Kristdemokratin utgår i stället från det unika människovärdet, från betydelsen av mellanmänsklig gemenskap och att ett friskt samhälle varken kan byggas på helt självständiga individer eller på förutbestämda kollektiv som klass, kön eller etnicitet.

Vi har att förvalta samhället efter bästa förmåga, så att varje ny generation överlämnar det i ett bättre skick än de fann det i.

Dessa ideologiska grundprinciper har varit centrala i allt det förändringsarbete partiet har bedrivit under årens lopp. Våra företrädare hade sin tids frågor att besvara – vi har att svara för våra.

På vår lott har fallit att genomföra den största sjukvårdsreformen på 160 år, att tysta de skjutvapen som inte ens tar hänsyn till lekande barn i sommarkvällen och att skapa en migrationspolitik som både hjälper de mest utsatta och tar hänsyn till att Sveriges förmåga att integrera faktiskt har en gräns.

I varje sådan svår fråga har vi varit tryggt rotade i vår ideologi. Kan vi acceptera ett asylsystem som uppmuntrar familjer att skicka minderåriga på livsfarliga resor över Medelhavet? Kan vi tolerera att rättspraxis från en annan tid leder till att extremt farliga gängmedlemmar omedelbart, eller nästan omedelbart, släpps lösa på gator och torg?

Kan vi stillatigande finna oss i ett växande utanförskap där hela stadsdelar präglas av massarbetslöshet? Eller som en färsk rapport från Malmö stad visar: Att barn redan i förskoleåldern utsätts för hedersförtryck?

Det går helt enkelt inte längre att enbart komma med goda föresatser, därtill är problemen för djupa och komplicerade. Vi måste leverera lösningar.

—  Bengt Germundsson, KD

Kristdemokraternas svar på dessa frågor kan självklart inte vara annat än: Nej! Har vi väl slagit fast detta, då ankommer det på oss att ta fram andra svar än de som bidrog till eller åtminstone möjliggjorde den här utvecklingen.

Vi ser att samhället är lika ofullkomligt som människorna i det. Att vi har en särskild skyldighet att värna den som är värnlös. Att vi är skyldiga att förvalta samhället, inte skjuta över problemen på kommande generationer. För om vi menar allvar med att samhällen byggs på mänskliga relationer och en etisk grund, vad tror vi händer i ett samhälle som blivit så uppdelat att både relationer och etik tunnats ut?

[ Frida Park: Högt spel om KD:s kärnväljare av Ebba Busch ]

Det går helt enkelt inte längre att enbart komma med goda föresatser, därtill är problemen för djupa och komplicerade. Vi måste leverera lösningar. Den politik vi tagit fram åtnjuter stort förtroende bland våra väljare – det har vi stöd för. Jag är övertygad om att den också fungerar, de svåra avvägningarna till trots.

Kristdemokratins existensberättigande ligger i att lösa samhällsproblem utifrån vår idé om hur samhället ska vara. Olika tider kräver delvis olika lösningar, för samhällsutvecklingen står inte stilla. Men våra värderingar ligger fast.

Vem, om inte vi, är bäst på att bära dem – för det gemensamma bästa!