Vem som helst kan utveckla alkoholmissbruk. Det förekommer i alla bostadsområden, åldrar och yrkesområden oavsett kön. De som jobbar inom offentlig förvaltning är inget undantag. Jag kan inte annat än stämma in i Henrik Bååths debattartikel i Dagen 8/11 där han pekar på hur bruket av alkohol blivit mer normaliserat. Bååth pekar på att de kyrkliga samfunden inte längre är fria från den rådande alkoholnormen. Detsamma kan dessvärre sägas gälla inom den offentliga förvaltningen. Inte heller den är fri från alkoholen i sin verksamhet.
Sällan kan man se vem som har alkoholproblem och många lider i det tysta. Det sociala stigmat, skulden och skammen över att bli sedd som alkoholist gör att det ofta går väldigt långt innan någon erkänner, för sig själv och andra, att man behöver hjälp.
Vi kan aldrig på förhand veta hur någons relation med alkohol är, även om vi tror vi känner dem bra. Därför bör det vara självklart att det offentliga aldrig ska bjuda på alkohol. Tyvärr är så inte fallet inom flera av landets kommuner och regioner.
Region Örebro läns regler kring representation säger tydligt att det ska vara alkoholfritt. Däremot finns en möjlighet för regionfullmäktiges ordförande, regionstyrelsens ordförande eller regiondirektören att göra undantag och tillåta att alkohol serveras.
Man kan fråga sig varför det enbart ska vara den politiskt styrande makten som har detta mandat. Det är inte bara demokratiskt problematiskt utan också enormt kontraproduktivt för det offentligas arbete mot de skador som alkoholen skapar.
Vi behöver verkligen inte dricka mer alkohol. Vi bör i större utsträckning normalisera sociala aktiviteter på kvällstid som inte har berusning på agendan. Men i stället gör vi, som det ser ut nu, tvärtom. Genom att tillåta undantag vid särskilda tillfällen inom det offentliga skickar vi en signal om att alkohol är nödvändigt när något är värt att fira. Finns det inte alkohol med i bilden är det inte fest på riktigt.
Region Örebro län och andra aktörer inom offentlig verksamhet måste ta bort möjligheten att göra undantag från riktlinjerna om alkoholfri representation.
— Willhelm Sundman (L)
Det här är en alkoholnorm som det offentliga ska motverka, inte stärka. Det är rent olämpligt att en organisation som arbetar med de medicinska, kroppsliga och sociala skadorna som alkohol orsakar använder verksamhetens medel för att bjuda på detsamma.
Region Örebro län är dock inte ensamma om det här. Det frisinnade Norrbotten och Gävleborg har i princip samma regler som i Örebro. Enligt Region Stockholms riktlinjer ska representation i huvudsak ske utan alkohol, men starköl och vin är tillåtet i samband med måltid vid särskilda tillfällen, vilket innebär att nästan all representation får ske med alkohol.
Västra Götalandsregionen är i alla fall tydlig med att det inte finns något förbud för alkohol inom verksamheten och gör ett ärligt erkännande om att de arbetar för en god hälsa hos medarbetare trots detta.
[ Livsstil: Uppväxten med våld och droger låste Carolina fast i skammen ]
De flesta regioner i Sverige verkar gå under samma princip: De säger sig vara emot alkohol inom verksamheten men tillåter undantag vid särskilda tillfällen. Ironiskt nog är detta vid de tillfällen där man kan tänka sig att alkohol skulle kunna serveras. Folk i allmänhet skulle nog lyfta på ögonbrynen om en kirurg sabrerade en flaska bubbel inne i operationssalen snarare än på ett jubileum.
Förespråkare av alkohol vid representation lyfter ofta att utländska gäster förväntar sig bli serverade vin vid festliga arrangemang. Det här är en felaktig föreställning. Medelhavsländer som Italien, Kroatien och Spanien, där vi föreställer oss att drycken är en central del av sociala sammanhang, har alla en befolkning med över 30 procent som inte druckit alkohol senaste året, enligt Eurostat siffror från 2019. Vilket är långt många fler än i Sverige.
Men varför det offentliga aldrig ska serveras alkohol handlar inte om tillställningen i sig, utan vad som händer därefter.
Personligen tänker jag aldrig riskera att med offentliga medel sätta glaset i handen på en alkoholist.
— Willhelm Sundman (L)
Den som fastnat i ett beroende lär sig att dölja sitt missbruk. Kanske intas bara några få glas i kollegors sällskap, men på vägen hem går festen vidare någon annanstans. En krog, en pub eller kanske finns det ytterligare en flaska gömd i garderoben att korka upp innanför hemmets fyra väggar, där ingen kan se vad som händer. Alltför ofta är enbart den närmaste familjen medveten om problemet.
Att bo med någon som dricker för mycket alkohol påverkar livet och känslorna. Många barn och ungdomar känner oro, ångest och att de själva är ansvariga över familjemedlemmens missbruk. Somliga blir deprimerade och behöver någon att prata med men vill inte svika sin förälder genom att “avslöja” dem för andra.
[ Livsstil: Jag kom från ett missbruk men han gav mig en chans ]
Region Örebro län och andra aktörer inom offentlig verksamhet måste ta bort möjligheten att göra undantag från riktlinjerna om alkoholfri representation. Alla måste inte bli nykterister, men alkoholen ska inte ha en plats på bordet när det är skattebetalare som står för notan.
Personligen tänker jag aldrig riskera att med offentliga medel sätta glaset i handen på en alkoholist. Förespråkar man att det offentliga ska bjuda på alkohol förutsätter jag att man även utan problem kan se det barn i ögonen som om nätterna googlar “Hur får jag pappa att sluta dricka” och förklara att för alla andra på festen var det värt det.
