Låt kyrkomötet verkställa sin granskning av Israel

Under en längre tid har palestinska kristna i Israel-Palestina i ett dokument kallat Kairos Palestina, och i ett senare dokument med titeln Cry for Hope, vädjat till världens kristna trossamfund om förståelse för palestiniernas sak i Israel-Palestina.

För ett par år sedan vädjade Förbundet kristen humanism till kyrkorna i Sverige om ett svar på de palestinska kyrkornas vädjan. Det har varit tyst som i graven ända till dess årets kyrkomöte beslöt att lyfta frågan om en granskning av folkrättens tillämpning i området. Vilka folkrättsbrott sker? Förekommer det rent av apartheid?

Genast ryckte Israels ambassad i Sverige ut och talade om antisemitism, stödda av ett antal biskopar och framför allt tidningen Dagen. Men kyrkomötets beslut har inget att göra med antisemitism utan om folkrättens tillämpning i området.

Det är på tiden att en sammanvägning görs av de många vittnesbörd och utredningar som finns.

—  Evert Svensson

Den sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu var för ett antal år sedan på besök i Israel-Palestina. Han påpekade bland annat att åtskillnaden mellan israeler och palestinier påminde om den mellan svarta och vita i Sydafrika.

Något som starkt bidrar till detta är alla checkpoints. Mest påfallande är de mellan Jerusalem och Betlehem och mellan Jerusalem och Ramallah. Jag har själv blivit nekad genomgång en lördagskväll 2001. Israelerna stängde helt plötsligt och när inte kön av väntande skingrade sig använde man tårgas. Men checkpoints finns lite varstans, ibland rörliga och bilburna. Dessa kan dyka upp varsomhelst.

Israel ockuperar det palestinska område som ligger utanför Israel som stat, och fortsätter oförtrutet att bygga nya bosättningar i strid mot Fjärde Genèvekonventionen 1949. Och så vidare. Israel har från begynnelsen brutit mot så gott som varje relevant FN-resolution.

[ Frida Park: Hur hade Ulla Löfven röstat? ]

Kyrkomötets majoritet har alltså svarat på sina kristna vänners vädjan och begärt en granskning av folkrättens tillämpning i ekumeniska och internationella organisationer. Det är på tiden att en sammanvägning görs av de många vittnesbörd och utredningar som finns av folkrättsexperter, både israeliska och palestinska, samt internationella människorättsorganisationer.

Att kritisera Israels utrikespolitiska handlande är inte det samma som att kritisera Israel som stat. Den finns och erkänns som stat inom de gränser som FN och folkrätten bestämt. Vad man nu försöker göra är att jämställa denna kritik med antisemitism. Det minsta man kan begära är att man håller isär begreppen. Israel fick sin stat. Det är på tiden att palestinierna får sin vid sidan om Israel.

[ Kyrkomötets beslut om Israel används internationellt ]

Under åren sedan slutet av 1960-talet har vi i Broderskapsrörelsen, nu Socialdemokrater för tro och solidaritet, studerat frågan. Vi har haft ett antal studieresor till området – Israel-Palestina, Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon – och själv har jag besökt området minst 13 gånger. Jag har skrivit böcker som Två folk och ett stycke jord. Jag tror mig känna till området och konflikten även om den är komplicerad.

Men till syvende och sist är det ganska enkelt: Vem har rätt till sin jord? Rätt till ett medborgarskap och ett hem som de kan kalla för sitt. Det gäller både judar och palestinier.

Låt kyrkomötet verkställa sin granskning. Den är viktig.