Debatt

Kvaliteten på svenskt bistånd behöver stärkas

För att bistånd ska bli verkligt meningsfullt krävs prioriteringar, kontroll och uppföljning. Korruption måste bekämpas, annars urholkas svenska folkets biståndsvilja, skriver Gudrun Brunegård, KD.

Sidas generaldirektör Carin Jämtin presenterade 2019 en opinionsundersökning som visade att svenskarnas förtroende för biståndet till utvecklingsländer faller.

Ingen är trygg förrän alla är trygga, det har coronapandemin påmint oss om. Så länge viruset sprids och muteras i något land, kringskärs också omvärldens frihet.

De enorma skillnaderna mellan olika länder och världsdelar när det gäller tillgång till vaccin är också en påminnelse om hur fruktansvärt olika förutsättningar vi människor lever under. I vissa länder är det stora problemet hur man ska förmå människor att ta det vaccin som finns i överflöd. I andra länder är frågan hur man ens ska lyckas ge en första dos till befolkningen.

Även om det har skett en enorm ökning av välstånd och hälsa i världen under vår livstid – den utveckling som Hans Rosling så skickligt visade på – är skillnaderna mellan rika och fattiga, fria och ofria, fortfarande orimligt stora. Sådana skillnader skapar spänningar inom länder och mellan länder.

För Kristdemokraterna har det internationella biståndet alltid varit en hjärtefråga. Biståndet till människor i andra länder handlar om solidaritet och om människovärdets okränkbarhet, kristdemokratiska kärnvärderingar.

Som Kristdemokraternas biståndspolitiska talesperson är jag stolt över att biståndets starka ställning befästes i budgetreservationen från KD, M och SD. Målet att det internationella biståndet ska omfatta en procent av bruttonationalinkomsten ligger fast.

SD har velat göra detta till en “återvändandemiljard”. Något sådant finns inte angivet i den förhandlade texten.

—  Gudrun Brunegård, KD

En miljard kronor av biståndsmedel öronmärks under kommande år för återuppbyggnad av krigshärjade länder för att möjliggöra för människor att åter bo och leva i trygga samhällen och att bidra till dessa samhällens tillväxt.

SD har velat göra detta till en “återvändandemiljard”. Något sådant finns inte angivet i den förhandlade texten. Men självklart ska Sverige bidra till att människor kan leva i fred och trygghet. Vi kristdemokrater har därför inget emot att specificera en miljard till fred och återuppbyggnad, även om vi gör så allaredan och behoven är långt större än så.

Mest akut är läget i Afghanistan, som efter talibanernas maktövertagande är på randen till ekonomisk kollaps, samtidigt som landet står inför en svältkatastrof på grund av långvarig torka och missväxt. Där behövs insatser för att förebygga en flyktingkatastrof av gigantiska mått. FN och civilsamhällesorganisationer har vägar att lindra nöden och hålla i gång samhället, utan att göda talibanerna och deras förtryckarregim.

Som en rik och trygg nation har vi en skyldighet att bidra med det vi kan. Men för att det ska bli verkligt meningsfullt krävs prioriteringar, kontroll och uppföljning.

Regeringen behöver ta ansvar för hela den svenska biståndskedjan, oavsett om stödet kanaliseras via EU, FN-organ eller civilsamhällesorganisationer.

—  Gudrun Brunegård, KD

Kristdemokraterna verkar för att stärka kvaliteten i genomförandet av biståndet. Vi vill fördela större andel av biståndet genom civilsamhället och särskilt fokusera följande huvudområden:

1. Stöd och hjälp till världens allra fattigaste

Livsmedelsförsörjningen hotas av klimatförändringar. Som ett led i att bekämpa fattigdom och hunger vill Kristdemokraterna avsätta en större andel av biståndet till att stärka kooperativ och småskaligt jordbruk i låginkomstländer. Kvinnliga bönder utgör en majoritet av världens fattiga och är samtidigt viktiga aktörer för att säkra allas rätt till mat.

2. Stöd till människor på flykt

Av världens runt 80 miljoner människor på flykt finns de flesta i andra delar av hemlandet eller i närområdet, ofta under mycket svåra förhållanden. Barn och unga i flyktingläger måste ha lika stor rätt till utbildning som landets egna barn. Flyktingläger ska inte permanentas generation efter generation, utan de som lever där ska ha möjlighet att integreras i lokalsamhällena.

3. Demokrati och mänskliga rättigheter måste stärkas

Demokratin är på tillbakagång. Runt om i världen trycks det civila samhället, oppositionspolitiker, journalister och jurister tillbaka. Utrymmet för de mänskliga rättigheterna minskar, och det riskerar att resultera i en alltmer osäker värld.

Vi behöver också följa upp hur svenska biståndspengar används av multilaterala organisationer. Regeringen behöver ta ansvar för hela den svenska biståndskedjan, oavsett om stödet kanaliseras via EU, FN-organ eller civilsamhällesorganisationer. Korruption finns alltid som risk, men måste bekämpas. Annars urholkas svenska folkets biståndsvilja.

Så vill vi få ut maximal verkan av de skattemedel som läggs på internationellt bistånd. Så står vi upp för den svenska traditionen av omfattande biståndspolitik och stärker dess legitimitet. Och så värnar vi de kristdemokratiska kärnvärderingarna.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig