Debatt

Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport

Att jämföra staten Israel med den ökänt rasistiska apartheid-regimen i Sydafrika kan bara grunda sig i okunnighet eller rent hat, skriver Ziv Nevo Kulman, Israels ambassadör till Sverige.

Klippmoskén i Jerusalem och den armenske kyrkan S:ta Maria i förgrunden. Infälld bild på Israels ambassadör Ziv Nevo Kulman.

Bara några dagar efter att Förintelsens minnesdag högtidlighållits över stora delar av världen, kommer ännu en påminnelse om hur de överdrivna angreppen på staten Israel utgör en av vår tids stora antisemitiska utmaningar. Den negativa särbehandlingen av Israel lyfts fram som en central del i International Holocaust Remembrance Alliances (IHRA) definition av antisemitism, vilken också antagits av Sverige. En sorglig illustration till detta är det svenska Kyrkomötets nyliga apartheid-beslut, vilket har mötts av indignation, vrede och kraftiga fördömanden.

Vi kan bara beklaga att Amnesty International i en mycket partisk och illa underbyggd rapport har valt att presentera en fullständigt förvriden bild av det israeliska samhället.

Att jämföra staten Israel med den ökänt rasistiska apartheid-regimen i Sydafrika kan bara grunda sig i okunnighet eller rent hat. Låt oss börja med okunnigheten.

Den israeliska demokratin garanterar lika politiska och sociala rättigheter för alla medborgare, utan hänsyn till etnicitet, religion eller andra faktorer – och full likhet råder inför lagen. De israeliska araberna har med självklarhet samma fri- och rättigheter som övriga medborgare och deltar till fullo i det israeliska samhället och det demokratiska livet. Deras partier är inte bara representerade i Knesset, utan också i nuvarande regering.

Det ska framhållas att de arabiska kvinnorna i Israel är de mest självständiga, ekonomiskt framgångsrika och yrkesverksamma i hela Mellanöstern. Därtill ska naturligtvis läggas andra viktiga jämställdhets- och demokratifrågor. Exempelvis HBTQ-rättigheter, där Israel också är ett viktigt föregångsland. Den fria pressen och det livaktiga demokratiska samtalet i Israel utmärker sig också i jämförelse med andra länder i regionen.

Ända sedan staten Israel grundades 1948 har varje individs lika rättigheter varit den centrala faktorn i samhällslivet. Bland annat så framhålls ofta den israeliska Högsta domstolens oberoende som mycket starkt.

När det kommer till Israels femton minoritetsgrupper, åtnjuter de omfattande stöd för kultur, traditioner och språk. Ett arabisk-språkligt skolsystem är tillgängligt vid sidan av det hebreisk-språkliga. Varje religions heliga platser åtnjuter skydd och autonomi som saknar motstycke i världen. Amnestys påstående att Israel grundar sig på diskriminering mellan judar och araber är helt enkelt en grundlös förvanskning av verkligheten.

Amnestys påstående att Israel grundar sig på diskriminering mellan judar och araber är helt enkelt en grundlös förvanskning av verkligheten.

—  Ziv Nevo Kulman

Så kommer vi då också till hatet.

Det är tydligt att rapportförfattarna drivs av en agenda – att till varje pris och på varje sätt demonisera den judiska staten. En agenda som man sorgligt nog inte är ensamma om.

Amnestys rapport använder sig av ett språk och ett sätt att argumentera som inte tillämpas på något annat land och som tydligt syftar till delegitimisera den judiska staten. Man kan bara notera att länder som Syrien och Iran inte är i närheten av att behandlas på detta sätt. Vi står inför ett skolboksexempel på vad IHRA belyser i fråga om dubbla måttstockar gentemot Israel i sin definition av antisemitism.

Amnestys rapport är en ren förvanskning av verkligheten och saknar därmed all trovärdighet. Man kan i sammanhanget notera att just Amnestys London-kontor, som tagit fram rapporten, sedan tidigare utmärkt sig för antisemitism, rasism och konspirationsteorier – något som dussintals medarbetare trätt fram för att protestera mot bara under de senaste månaderna.

Den aktuella Amnesty-rapporten bidrar till att sprida hat, stereotyper och att uppvigla mot Israel och israeler. Den är grundlös, ensidig och präglas av en djupt problematisk och hatisk inställning. Rapporten i fråga göder antisemitism och Israel-hat och kan liknas vid förtal. Det finns därför all anledning att kräva att den ska dras tillbaka.


Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig