Kritiken mot Amnestys rapport ett sätt att undgå ansvarsutkrävande

Den kritik och de rekommendationer vi riktar till Israels regering och myndigheter är grundade i folkrätten. Amnestys arbete baseras på principer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, och vi bedömer alla länder efter samma måttstock.

Rapporten Israel’s apartheid against Palestinians: Cruel system of domination and crime against humanity baseras på en flerårig och omfattande utredning och en robust analys som visar hur israeliska myndigheters kränkningar av palestiniers mänskliga rättigheter har begåtts i syfte att upprätthålla ett system av förtryck och dominans. I rapporten för Amnesty i bevis hur detta utgör apartheid, enligt såväl Romstadgan som FN:s Apartheidkonvention.

Vår rapport hävdar inte att apartheidsystemet i Israel är detsamma som, eller jämförbart med, situationen i Sydafrika mellan 1948 och 1990-talet, vilket Israels ambassadör till Sverige, Ziv Nevo Kulman, gör gällande i sin debattartikel i Dagen 1/2. Det vår rapport gör är att analysera Israels systematiska diskriminering av palestinier mot bakgrund av definitionerna av apartheid inom folkrätten. De konventioner och fördrag som fördömer, förbjuder och kriminaliserar apartheid är alla författade med ett universellt perspektiv.

Rapporten visar att palestinier som är medborgare i Israel möter institutionaliserad diskriminering.

—  Anna Johansson

De levda erfarenheterna för palestinier som är medborgare i Israel är annorlunda och märkbart bättre än för de palestinier som lever på Västbanken, som i sin tur har andra erfarenheter än de som bor i Gaza. Men de har alla utsatts för långvarig och grym diskriminering, som en del av apartheidsystemet. Systemet har upprätthållits under lång tid och också allteftersom kompletterats med ytterligare lagar, instruktioner och beslut som enbart gäller palestinier.

Rapporten visar att palestinier som är medborgare i Israel möter institutionaliserad diskriminering. De anses inte vara en del av den israeliska nationen och deras rättigheter begränsas i lag och praktik. 2018 års nationalstatslag införlivade existerande diskriminering mot icke-judar, däribland palestinier, i grundlagen. Exempelvis har det länge varit officiell politik i Israel att maximera tillgängliga landområden för israeliska judar samtidigt som palestinier förhindras från att upprätta och utveckla sina samhällen.

[ Läs tidigare inlägg | Ziv Nevo Kulman, Israels ambassadör till Sverige: Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport ]

Palestinska medborgare i Israel exkluderas från militärtjänstgöringen och de betydande sociala förmåner som kopplas till den. Ytterligare ett exempel är skillnader i möjligheten att få leva med sin familj, i de fall en palestinier med israeliskt medborgarskap ingår äktenskap med en person bosatt i exempelvis Gaza.

Även om palestinier som är medborgare i Israel kan rösta i nationella och lokala val och väljas till ledamöter i Knesset, innebär fragmenteringen av den palestinska befolkningen att Israels valsystem tydligt gynnar israeliska judars politiska deltagande. Palestiniers representation i Knesset är också begränsad och undermineras genom en rad olika lagar och regler.

Många regeringar vi granskar skulle allra helst se att det vi kartlägger och avslöjar inte uppmärksammades.

—  Anna Johansson

Amnesty är en politiskt obunden och oberoende organisation. Vår rapport har genomgått en rigorös granskningsprocess, med flera nivåer av godkännande från forskningsledare och såväl interna som externa experter på folkrätt och mänskliga rättigheter, för att säkerställa oberoende.

En snabb titt på vår hemsida visar att vi dokumenterar övergrepp och kränkningar över hela världen. Många regeringar vi granskar skulle allra helst se att det vi kartlägger och avslöjar inte uppmärksammades. Vår erfarenhet är att det är väldigt vanligt att stater försöker rikta bort uppmärksamheten från våra undersökningar genom att anklaga oss för partiskhet.

[ Elisabeth Sandlund: Kontraproduktivt av Amnesty International ]

Antisemitism är en allvarlig anklagelse som gång på gång utnyttjats för att stävja kritik mot den israeliska regeringens kränkningar av mänskliga rättigheter. Genom åren har israeliska regeringar använt anklagelser om antisemitism för att misskreditera icke-statliga organisationer, FN-organ, experter och Internationella brottmålsdomstolen. Det distraherar från riktig antisemitism, och är ett cyniskt grepp för att undgå kritik och ansvarsutkrävande för brott mot folkrätten.