Barnets behov måste gå före föräldraperspektiv

Barnrättsjuristen Maria Olausson tar upp många viktiga frågor i sin debattartikel om barnets rättigheter (Dagen 1/2). Barnets rätt är en fråga som angår hela samhället och där vuxna har ett ansvar att ta i alla sammanhang och i alla miljöer. Därför är det också så värdefullt att vi kan mötas i ett gemensamt engagemang från politiken och andra delar av civilsamhället, däribland trossamfunden.

Ur ett liberalt perspektiv är det självklart att alla, oavsett ålder, är unika individer och bärare av samma rättigheter. Barn ska vara trygga och kunna utvecklas i stigande mognad för att ta ansvar för sig själva och sina medmänniskor. Det är detta som uttrycks i FN:s barnkonvention som blivit lag i Sverige.

När vuxenvärlden sviker måste omgivningen trygga barnet mot övergrepp och försummelse. Så ser det inte ut i dag. De barn som får tillgång till skydd och de barn som lever i otrygghet lever i helt skilda världar. Effekterna syns här och nu och kommer att påverka barnets förutsättningar hela vuxenlivet igenom. Det handlar om skolresultat, psykiskt och fysiskt mående, utsatthet för våld och möjlighet att utvecklas till en självständig människa som äger sin framtid.

Skillnaderna beror också på var du bor. FN:s kommitté för barnets rättigheter har uttryckt oro över de kommunala och regionala skillnader som gäller för genomförandet av barnkonventionen i Sverige.

Liberalismen och frisinnet föddes ur kampen för religionsfrihet, och den friheten är lika central i arbetet för barnets rättigheter. Varje barn och vuxen har rätt att uttrycka sin religiösa tro och dela den i gemenskap med andra, liksom rätt att inte tillhöra någon religion. Det handlar om rätten att äga sitt eget liv som autonom människa.

Barnets trygghet och stabilitet måste komma i främsta rummet. Barn ska inte ses som föräldrars ägodel.

—  Juno Blom (L)

Att liberaler sätter den enskilda människan i centrum är förstås inte liktydigt med att hon lever i ett vakuum. Tvärtom bärs ett fritt samhälle upp av individer i gemenskap, där det alltid är den enskilda människan som avgör vilka gemenskaper hon känner delaktighet med. De allra flesta har ett levande förhållningssätt till den egna livsåskådningen, religiös eller ej. Här liksom överallt gäller för liberaler att min egen frihet slutar där din börjar. Barns rättigheter är ovillkorliga, oavsett om de delar de vuxnas religiösa uppfattning eller inte.

Människors ideella arbete för utsatta barn, i samfund och i andra sammanhang, är omistligt. Det svenska frisinnet, som är en central del av den liberala traditionen, är starkt förankrad i samma breda ideella engagemang som också kommer till uttryck i trossamfundens och idéburna organisationers arbete för utsatta människor.

[ Frida Park: Samhällets svek mot omhändertagna barn en stor skamfläck ]

Jag delar Maria Olaussons oro över hur samhället misslyckas att skydda omhändertagna barn. Barn och unga i samhällsvård har ofta en bakgrund med omfattande social problematik. För många är prognoserna dåliga, med högre risk för missbruk och kriminalitet, psykisk och fysisk ohälsa, misslyckande i skolan och längre fram i livet arbetslöshet.

Att omhänderta ett barn för vård är ett av de mest ingripande beslut som samhället kan fatta. Därför är det anmärkningsvärt att lagen inte innehåller några bestämmelser med tydliga mål och krav för vården. Vården ska utformas utifrån barnets behov och inte utifrån ett föräldraperspektiv.

När ett barn har rotat sig i ett kärleksfullt familjehem måste barnets anknytning till familjehemsföräldrarna kunna väga tyngre än till en biologisk förälder som kanske aldrig haft ansvar för barnet. Barnets trygghet och stabilitet måste komma i främsta rummet. Barn ska inte ses som föräldrars ägodel.

I dag finns inget samordnat system för att barn som försvinner ska uppmärksammas, och i vissa fall letar ingen ens.

—  Juno Blom (L)

Också i migrationsprocesser, som Maria Olausson tar upp, behöver barns rättigheter beaktas fullt ut. Liberalerna kommer alltid att stå upp för rätten att söka asyl, liksom att få en fristad för den som har skyddsbehov. I detta ligger att barns egna asylskäl alltid ska prövas självständigt.

Vidare är barn som har migrerat till Sverige en riskgrupp för försvinnanden. Vissa barn försvinner redan innan de har sökt asyl, andra gör det senare. En del hittas, men långt ifrån alla. När barn utan skyddsnät kommer till Sverige ökar risken för att de ska utnyttjas inom exempelvis sexhandeln. Många gånger har de även utsatts för övergrepp på vägen till Sverige.

[ De efterlyser fler kristna familjehem ]

Men i dag finns inget samordnat system för att barn som försvinner ska uppmärksammas, och i vissa fall letar ingen ens. I USA finns ett nationellt center som stöd för polis och socialtjänst, såväl när barn försvinner som när de utsätts för övergrepp. Även Sverige bör inrätta en motsvarande funktion. Det skulle vara till stor nytta om en sådan nationell stödfunktion även kan samverka med ideella krafter i trossamfund och övriga civilsamhället.

Det finns oerhört mycket kvar att göra för att barns rättigheter inte bara stannar på papperet, utan syns på riktigt. Jag och Liberalerna tänker aldrig ge oss. Och jag är glad över att många krafter är med i det arbetet för en bättre framtid för alla barn.