Debatt

21 EFK-pastorer: Riv upp beslutet att lämna Sea!

Replik. EFK behöver stärka och samverka med de krafter inom kristenheten som står för en klassisk evangelikal hållning i dessa och andra frågor där bibelförankrad kristenhet utmanas av sekulära ideal, skriver 21 pastorer och ledare i EFK.

Man river ett papper i två bitar.

Det är med sorg vi läser i Dagen att Evangeliska frikyrkans (EFK) styrelse har beslutat att lämna Svenska evangeliska alliansen (Sea) och avbryta sitt partnerskap. EFK var den drivande kraften bland samfunden när det gäller omstarten av Sea 2001, då det blev en sammanslagning av Lausannekommittén och den gamla organisationen Svenska evangeliska alliansen, vårt äldsta ekumeniska organ med rötterna i 1850-talets väckelserörelse.

Ambitionen vid omstarten och nybildandet 2001 var att förena evangelikala kristna från olika samfundstraditioner och skapa ett organ som stod upp för bibeltro, evangeliets sanning, främjandet av en kristen verksamhet som syftar till frälsning och omvändelse, betydelsen av evangelikal teologi och allmänt främja den väckelsefromhet som präglat Sverige sedan mitten av 1800-talet.

Vid bildandet av EFK 1996 var Lausannedeklarationen och evangelikal teologi den gemensamma teologiska och andliga grund som samfundet byggdes på, och samma grund skapades för Sea. EFK har på dessa punkter en annan bakgrund jämfört med Pingströrelsen som inte slöt upp bakom Sea vid omstarten som EFK gjorde.

Sedan omstarten 2001 anser vi att Seas arbete har skötts på ett utmärkt sätt, först under ledning av Stefan Gustafsson fram till 2016 och sedan dess av Olof Edsinger. Sea har varit en viktig aktör i svensk kristenhet, inte minst när det gäller att ta debatten med den nya ateismen, värna om religionsfriheten och värna om en klassisk kristen äktenskapssyn i en starkt sekulär kultur.

Vi är oroliga för att bakom EFK:s offentliga markering mot Sea finns en stark strömning inom samfundet att tona ned den teologiska grund som EFK från början byggt på.

På områden där andra ekumeniska organ och även samfunden varit lågmälda har Sea varit en tydlig röst, och har lyckats med att nå ut även i det offentliga rummet. Seas tydliga profil har gjort att man har kunnat driva frågor med större bredd och kraft än andra ekumeniska organ, som Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet, som inte har en gemensam evangelikal grund och en koppling till Lausannedeklarationen.

De argument som förts fram från EFK om begränsade möjligheter att påverka Sea, att man inte fick kunskap om bildandet av missionsalliansen Sema och att man vill ha en större evangelikal bredd uppfattar vi inte som bärande skäl för att avbryta samarbetet med Sea. Processen med missionsalliansen har berörda aktörer redan besvarat, och det behöver inte kommenteras vidare.

Det finns däremot anledning att ytterligare understryka EFK:s identitet som evangelikal rörelse. När samfundet bildades 1996 uppfattades det som en andlig förnyelserörelse och en vital kraft i svensk kristenhet som bidrog till ett antal positiva initiativ, inte minst när det gäller församlingsplanteringar, nya konferenser, förnyelse i lokala församlingar och öppenhet för andlig förnyelse. Det fanns en potential att skapa en växande rörelse utifrån det väckelsearv som våra modersamfund representerade.

Vi är oroliga för att bakom EFK:s offentliga markering mot Sea finns en stark strömning inom samfundet att tona ned den teologiska grund som EFK från början byggt på och som stämmer väl överens med vad Sea står för. Det gäller centrala frågor som bibeltro och evangeliets radikala sanning – Jesus som enda vägen till Gud. Vi anser att EFK behöver stärka och samverka med de krafter inom kristenheten som står för en klassisk evangelikal hållning i dessa och andra frågor där bibelförankrad kristenhet utmanas av sekulära ideal.

Sea har fungerat som en nödvändig motkraft mot en liberalisering och en urvattning av evangelikal teologi. EFK borde också tydligt stå emot försöken att riva ner en klassisk kristen hållning i äktenskaps- och sexualfrågor. Också inom detta område har Sea gjort betydelsefulla insatser.

EFK var från början noga med en balans mellan evangeliets förkunnelse och församlingsplantering och socialt engagemang. I vår kultur finns en uppenbar risk att tyngdpunkten förflyttas, så att det sociala tar överhanden och att evangeliets kraft och utmaning urvattnas.

Vi anser att EFK:s styrelse bör riva upp beslutet att lämna Sea, man ska göra om och göra rätt. Vi vill också uppmana lokala EFK-församlingar att sluta upp bakom Sea och bli partner i organisationen.


Sigvard Karlehagen, styrelseordförande i Örebromissionen och Evangeliska Frikyrkan 1974–1999 |

Bo Wettéus, mångårig styrelseledamot i ÖM och f.d. biträdande missionsledare, f.d. pastor i Filadelfia, Örebro |

Christer Roshamn, pastor Folkungakyrkan Stockholm (EFK) |

Stefan Swärd, styrelseledamot i ÖM och EFK 1994–2010 varav 8 år som ordförande, ordförande Sea 2011-2021 |

Andreas Holm, pastor Motala baptistförsamling (EFK) |

David Duveskog, pastor Betelkyrkan Runemo (EFK) |

Tord Renkel, pastor Betelkyrkan Runemo (EFK) |

Andréas Andersson, pastor Salemförsamlingen Mullhyttan (EFK) |

Mikael Boman, pastor Salemförsamlingen Mullhyttan (EFK) |

David Axelsson, pastor Kungsportskyrkan Huskvarna (EFK) f.d. styrelseledamot EFK |

Hans Jansson, pastor Kungsportskyrkan Huskvarna (EFK) |

Åsa Björk, friskvårdspastor Kungsportskyrkan Huskvarna (EFK) |

Per Ewert, direktor Claphaminstitutet, f. d. styrelseledamot EFK, ledarskribent Världen idag |

Anders Blåberg, pastor Korskyrkan Uppsala (EFK) missionsdirektor 2006–2014 |

Niclas Ljung, pastor Immanuelskyrkan Malmö (EFK) |

Kiell Tofters, f.d. styrelseledamot EFK och f.d pastor Centrumkyrkan Heby (EFK) |

Kim Brynte, pastor Immanuelskyrkan Malmö (EFK) |

Patrik Modén, pastor Citykyrkan Västerås (EFK) |

Mats Nordén, regionpastor Citykyrkan Västerås (EFK) |

Peder Möller, pastor Centrumkyrkan Heby (EFK) |

Magnus Östberg, pastor Centrumkyrkan Sala (EFK)

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig