Debatt

Kyrkan berikas av mångfalden i Guds skapelse

Slutreplik. Vi behöver ha en bibeltolkning som utgår från Jesu liv och undervisning och inte en tolkning som styrs av samtiden eller av en bokstavlig tolkning av förbudstexter i Bibeln, skriver 19 debattörer.

Kyrkportar har stängts när jag öppnade min garderobsdörr … Min pastor kallade mig för spetälsk sodomit när halva församlingen såg på. Det var ett svårt svek att hantera och det väckte många sår i en pojke som egentligen bara behövde känna sig älskad.

Det är Robin som berättar i SVT:s andra avsnitt av serien Gud som haver barnen kär. Av de elva unga vuxna som delar sina erfarenheter från uppväxtåren i religiösa miljöer, kommer fem från svenska frikyrkor. Robin är en av tre som är hbtq-personer. Tv-serien har skakat om alla som har tagit sig tid att lyssna till berättelserna.

Innan serien visades skrev vi vår första debattartikel, Dags att välkomna hbtq-personer som en självklar del av församlingen, som sedan publicerades den 3 mars. Berättelserna från Gud som haver barnen kär har smärtsamt visat på vad vi menar med artikeln och varför vi har skrivit antologin En enda kropp – vägar till en hbtq-inkluderande församling.

Samma dag publicerades en replik författad av 14 debattörer med rubriken Vi behöver Jesu vägledning snarare än omläsningar av evangeliet. Det är sant att vi behöver Jesu vägledning i tolkningen av bibeltexterna. Det är just det som vi vill betona när vi skriver att vi behöver ha en bibeltolkning som utgår från Jesu liv och undervisning och inte en tolkning som styrs av samtiden eller av en bokstavlig tolkning av förbudstexter i Bibeln.

Kyrkan behöver förhålla sig till Guds allmänna uppenbarelse i skapelsen såväl som till Guds särskilda uppenbarelse i Jesus Kristus, som det berättas om i Bibeln. Och som Guds medskapare i Jesu efterföljd, med Anden som hjälpare, har vi uppdraget i församlingen att tolka Bibeln utifrån varje tids utmaningar och i mötet med nya vetenskapliga rön. Det innebär att vi tar tolkningen av vad Bibeln vill lära oss på största allvar, med kyrkans uppdrag att göra alla till lärjungar och att älska Gud och vår nästa. I den tid vi lever, med stor respekt för den väg som fört oss hit.

Ett undertryckande av identiteten kan alltså i bokstavlig mening vara livsfarligt. Vad gör vi med den insikten?

—  Debattörerna

Vi menar vidare att det inte finns någon traditionell kristen syn på kön grundad i exempelvis skapelseberättelsen. Man kan se hos vissa av den tidiga kyrkans teologer tanken att ett helgat liv kan gå bortom könsrelaterade begränsningar och handla om att växa i dygder. En kristen människa ska försöka bli lik Kristus genom ett liv präglat av Andens frukter (Gal 5:22–23). Och Andens frukter har inget kön.

Det här betyder inte att kön inte finns eller att kön inte spelar roll, men att alla hierarkier genom Kristus omintetgörs. Och när det står i Bibeln att Gud skapade dag och natt kan vi ändå betrakta gryning och skymning som självklara delar av skapelsen, trots att de två distinkta begreppen “dag” respektive “natt” används. När det står att Gud skapade mannen och kvinnan kan vi på liknande sätt betrakta det som att det finns en variationsrikedom som, liksom gryning och skymning, kan vara fantastiskt vacker i sin variation.

När vi läser vidare om replikförfattarnas egna erfarenheter av möten med personer som brottats med sin sexuella identitet, hänvisar de till “trossyskon som valt celibatets väg eller som har kunnat fungera i ett heterosexuellt äktenskap”. Här är av största vikt att poängtera att ett liv i celibat kan vara önskvärt eller oönskat för människor oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Ett val, eller en ofrivillig ensamhet, är något annat än ett förnekande av identiteten. Vi undrar också vem som vill förorda äktenskap under sådana premisser?

Även om debattörerna beskriver sig “… vara de första att erkänna att den kristna församlingen ska vara en miljö präglad av välkomnande, transparens och äkthet” tycker vi inte att det i texten finns en tillräcklig insikt i de stora risker som finns med att undertrycka delar av identiteten. Enligt forskning riskerar det att bland annat leda till låg självkänsla, svårigheter att utveckla tillit och nära relationer, fysisk och psykisk smärta, orkeslöshet och likgiltighet. Ett undertryckande av identiteten kan alltså i bokstavlig mening vara livsfarligt. Vad gör vi med den insikten?

Vi tror att tiden är mogen att se evangeliet om Jesus Kristus som en befrielse från det förtryck av människor som också kyrkan har varit en del av. Vi är tacksamma för att Jacob Molander, genom sin debattartikel, vill ta samtalet vidare om hur vår tro och förståelse av begreppet församling förändras när vi börjar arbeta med inkludering – det finns mycket att fördjupa sig i kring detta tema i vår antologi som helhet.

Tillsammans med övertygade kristna som en gång i tiden pläderade för ett avskaffande av slaveriet, upprättandet av judar och erkännandet av kvinnor på alla platser i kyrkan, vill vi nu särskilt stå upp för hbtq-personers inkluderande.

Inte i första hand för att visa barmhärtighet utan för att vi tror att kyrkan berikas av mångfalden i Guds skapelse och att kyrkan annars blir något mindre än “en enda kropp”. Så låt oss hjälpa varandra att gå den vägen.

Robert Eriksson, föreståndare i Betlehemskyrkan Göteborg, författare och musiker

Anna-Karin Caspersson, socialpedagog och verksamhetsutvecklare på EKHO Göteborg

Lina Mattebo, redaktör, journalist och skribent

Anders Camenius, ordförande i EKHO Göteborg

André Jakobsson, pastor & regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan region nord

Anna Håkansdotter, engagerad i EKHO Göteborg och medlem i Betlehemskyrkan

Anton Lundholm, teologie kandidat i bibelvetenskap, föreläsare och författare

Björn Cedersjö, etiker och tidigare lärare och skolledare på Örebro teologiska högskola och arbetat på Sveriges kristna råd

Christian Eidevald, docent vid Stockholms och Göteborgs universitet, medlem i Kungsporten Huskvarna

Emanuel Johansson, teologistudent, skriver och talar på temat trans och kristen

Emma Audas, pilgrimspräst i Vadstena

Emma Jesperson, präst i Svenska kyrkan i Malmö

Jenny Dobers, pastor & regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan region Stockholm

Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan Stockholm, författare och skribent

Roland Stahre, pingstpastor, låtskrivare, sjukhuspastor

Sara Wrige, präst i Svenska kyrkan och teknologie doktor i fysik

Sofia Devall, församlingsmusiker i Lessebo församling i Växjö stift

Sofia Ekelund Fogelström, präst i Nybro pastorat

Tobias Elof Hadin, präst och speldesigner, Hammarkullen, Göteborg


Fler artiklar för dig