Debatt

”Ordning och reda” har ersatt solidaritet och medkänsla

Vi är många frivilliga som med glädje har lagt tid och pengar på att ge våra ukrainska vänner ett värdigt mottagande. Det är i kontakt med myndigheter och politiker som motståndet och total avsaknad av empati är slående, skriver Per Axéll.

En vecka innan Rysslands anfall på Ukraina svarar statsminister Magdalena Andersson på en fråga om Sverige kommer att ta emot ukrainska flyktingar: “Jag har varit väldigt tydlig när jag diskuterat detta med mina kollegor i EU att vi aldrig kan komma tillbaka till situationen vi hade 2015″. Detta upprepas sedan som ett mantra av regeringen tillsammans med “valspråket” ordning och reda.

Den 15:e mars inför regeringen id-kontroller vid inresa till Sverige. Enbart de flyktingar som kan uppvisa giltigt pass får komma hit. “Vi måste kunna säkerställa ordning och reda och det är viktigt att regeringen har de verktyg som krävs för att på ett ordnat sätt ta emot de som kommer till Sverige”, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth vid en pressträff.

Hans ministerkollega Anders Ygeman fyller i: “Sverige ska ha en fortsatt stram mottagningspolitik som är hållbar över tid. Ordning och reda är en förutsättning för det svenska mottagandet”. Han påpekar flera gånger att vi inte ska tillbaka till 2015, då Sverige tog ett oproportionerligt stort ansvar.

Så vad var det för fruktansvärt som hände 2015 och som vi inte ska tillbaka till? Jo, Fredrik Reinfeldt hade vädjat till oss att öppna våra hjärtan och Stefan Löfven slog fast att: “Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor.” Svenskarna svarade med att brett engagera sig privat och genom frivilligorganisationer och kyrkor. “Refugees welcome” stod det på skyltar när utmattade människor anlände till hamnar, flygplatser och järnvägsstationer.

Det kom många på kort tid, väldigt många. Det uppskattas att 160 000 människor sökte fristad i Sverige. Då, 2015, talade jag med många polska vänner som skämdes för sitt lands benhårda attityd att inte ta emot människor från främmande kulturer. I dag är det jag som skäms när jag ser hur Polen tar emot miljoner medan Sverige gör minimalt. Vi ska ju inte tillbaka till de öppna hjärtanas tid.

I dag är det jag som skäms när jag ser hur Polen tar emot miljoner medan Sverige gör minimalt.

—  Per Axell

Migrationsverket har hittills registrerat cirka 29 000 flyktingar från Ukraina. Privatpersoner öppnar åter sina hem och kyrkor och frivilligorganisationer ordnar boende och mat. Mängder av kläder skänks och pengar samlas in. Svenskarna visar än en gång att de vill hjälpa människor i nöd. För de många av oss som engagerar oss direkt i mottagande är det uppmuntrande och vi känner stor glädje i arbetet. Tyvärr verkar inte detsamma kunna sägas om landets politiska ledning och ansvariga myndigheter. Här är några exempel:

  • Sverige har krav på giltigt pass för att få gå ombord på färjor. De som inte varit förutseende nog att se till att ha pass när Ryssland anfaller får söka sig till andra länder.
  • Sverige har ingen bemanning i Polen vid gränsen till Ukraina eller vid uppsamlingsplatser för att informera och välkomna.
  • Migrationsverket öppnade en e-tjänst för registrering enligt massflyktsdirektivet. Inloggning sker med svenskt bank-id! Det går att logga in även med e-postadress + telefonnummer. Hela tjänsten är på svenska.
  • För att ta anställning, öppna bankkonto med mera krävs ett samordningsnummer. Detta ska ansökas om vid besök på Skatteverkets kontor.
  • Efter beslut om uppehållstillstånd har flyktingar rätt till dagpenning. 71 kronor per dag för vuxna och hälften för barn. Om Migrationsverket tillhandahåller mat blir bidraget 24 kronor per dag. Rädda barnen larmar, men Ygeman ser ingen anledning att höja ersättningen som varit oförändrad i 28 år. Det är bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger att de vill höja dagersättningen.
  • När Migrationsverket ordnar boende ska detta ske med största möjliga kostnadseffektivitet. Det innebär till exempel att sex vuxna människor ska dela på ett rum eller att en mamma med barn inte garanteras eget rum.
  • Regeringen säger att ukrainska flyktingar ska jobba. Men staten erbjuder inget incitament för företag eller kommuner att anställa krigsflyktingar som inte kan ett ord svenska och som flytt undan bomber och död. Reformer krävs för att bryta mönstret att utlandsfödda som söker sig hit blir kvar utanför arbetsmarknaden, det måste ansvariga politiker omgående genomdriva.
  • Frivilliga, enskilda och organisationer som öppnat hem, gårdar och kyrkor har inte rätt till någon ersättning. I vårt fall har vi tagit hand om 23 personer under tre veckor hittills och ordnat boende, mat, kläder och fickpengar. Allt finansierat med gåvor.

Vi är många frivilliga som med glädje har lagt tid och pengar på att ge våra ukrainska vänner ett värdigt mottagande. Det finns mycket godhet och givmildhet i samhället. Det har varit fantastiskt att samarbeta med så många goda krafter. Det är i kontakt med myndigheter och politiker som motståndet och total avsaknad av empati är slående.

När riksdagen klubbade 100 miljarder kronor om året till försvaret (2 procent av BNP) beslutade regeringen att ge 30 miljoner kronor (0,03 procent) som engångsstöd till civilsamhället för flyktingarbete.

Ordning och reda, enligt regeringen. För vi ska ju inte tillbaka till 2015.

Fler artiklar för dig